På ledarsidan i SvD skriver Anders Linder om både organiserad brottslighet och upploppen i våra förorter. Båda företeelserna är allvarliga och påverkar samhället men i förlängning menar Linder att bränderna och stenkastningen i förorterna är det allvarligaste. Det är självklart mer spekulativt med ett rån utfört med en helikopter. Det blir självklart roligare och intressantare artiklar i våra tidningar och mer action i nyhetsinslagen om detta fantasifulla och skickligt utförda rån, som utfördes ovanifrån och ställde hela poliskåren med lång näsa.
Linder har rätt när han anser att alla bilbränder och stenkastningar mot samhällets representanter är mycket allvarligare på sikt. Det drabbar som Linder skriver många enskilda människor och det påverkar uppväxtmiljön för många barn i våra förorter. Så här skriver Linder i sin artikel.
I debatten är många snabba med att uttala sin förståelse för unga som vandaliserar. De känner sig utanför, de har inget att göra – inte konstigt att de tar fram tändarna när de har så tråkigt. Det är lika stötande som arrogant. Denna oändligt förstående kår av politiker, opinionsbildare och socialforskare tror att de visar medkänsla, men i själva verket gör de sig blinda för dem som verkligen är drabbade.
Linder har rätt naturligtvis men det Linder inte skriver om är att om politiker skall ta bilbränderna på allvar så måste de förr eller senare komma till den punkt när de måste diskutera orsaken till dessa bränder och stenkastningar. Det kanske är just det scenariot som skrämmer våra politiker, att bakom dessa upplopp utfört av förortens ungdomar så skymtar ett stort samhälleligt misslyckande. Det blir då lättare att som vanligt försöka förklara dessa upplopp enligt gängse modell huvudsakligen hämtad från 60-talet (som ingen längre tror på). Vidare skriver Linder så här i sin artikel.
På den mediekritiska webbplatsen Second Opinion finns en artikel av frilansjournalisten Haore Sulaiman. Han har växt upp i Gottsunda och pratar nu med ungdomar därifrån och från Stenhagen om vad som får deras kompisar att elda bilar. Är det utanförskapet? Frågan möts med ironiska garv. Nej, i Gottsunda bränner man för att "visa att man kan göra grejer" och i Stenhagen för att "visa att om Gottsundakillarna kan bränna bilar så kan Stenhagengrabbarna också det". Den bilden är rätt nyttig som komplement till idéerna om att det eldas bilar och kastas sten på grund av arbetslöshet och stängda fritidsgårdar.
Det är såklart inte arbetslöshet som får dessa ungdomar att bete sig som de gör, de är inte ens i arbetsför ålder enligt svenska normer. Ungdomar har alltid haft tråkigt i alla tider, förutom de som hängivet ägnar sig åt idrott som i stället riskerar magsår. Men det ÄR ett slags utanförskap som får unga människor i dessa enklaver att löpa amok. Man tänker inte som ungdomarna i Sulaimans artikel om man inte befinner sig i ett samhälleligt utanförskap, men det ser inte ut som politikerna och sociologerna påstår. Det är i stället en brist på gemenskap med det övriga samhället som är utanförskapet. Det är i enklaver som frigjort sig (delvis i alla fall) från det övriga samhället dessa unga killar bor. Det är en skriande brist på just den samhälliga gemenskap som vissa politiska kretsar avskyr och föraktar. Det är samma gemenskap som om den förs fram som mål av ett visst parti benämns som "unken" och ses med liberal vämjelse. Det enda sättet att på sikt få slut på dessa upplopp är att försöka åstadkomma att denna "unkna" gemenskap återinförs i våra förorter.
Länk SvD
Ursprungsartikel
Källa: Robsten blog (medlem)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar