Ser vi ett paradigmskifte just nu?

För några år sedan såg vi en politisk rörelse dö. Runt 2000talet växte sig den militanta feminismen stark i vårt land. Schyman stod i talarstolarna och utan att darra på stämman så jämförde hon den vanliga svenska mannen med talibaner. Partiledare stod på rad och kände sig tvingade att erkänna sig till feminismen. Ja t.o.m. Göran Persson med en utstrålning som inte precis är feminin, såg sig tvungen att uttala den klassiska frasen "jag är också feminist". Hela Sverige smålog när den pompösa statsministern uttalade den klassiska repliken som alldeles uppenbart var avsedd att avväpna, om inte annat så tokfeministerna i det egna partiet. 

Nu är denna rörelse i princip död. Det började med Evin Rubars program "Könskriget" 2005. Efter det så var det valrörelse där F! sjöng kampsånger vars texter fick alla manliga feminister att oroligt vrida på sig i sina stolar samtidigt som det stod skrivet i deras ansikte "detta var ett misstag". Som lök på laxen så valdes den mer eller mindre bindgalne Tiina Rosenberg in i F!:s styrelse. Rosenberg fick definitivt alla någotsånär normalt funtade människor att omedelbart lämna rörelsen för att aldrig kasta en blick åt densamma igen. Kvar blev en samling mycket udda existenser som ingen normal människa någonsin ens skulle mardrömma att rösta på.  

Man kan säga att den militanta feminismens död var ett paradigmskifte i miniatyr. Nu står vi möjligen inför ett riktigt paradigmskifte, den politiska korrektheten börjar få betänkliga sprickor i sin fordom så välputsade fasad. Två artiklar i vår rikspress har indikerat detta paradigmskifte. Den ena artikeln var av Kurdo Baksi där han beskrev sitt "drömsamhälle". En störtflod av kommentarer vällde in, alla bedyrande att det var ett mardrömssamhälle Baksi just beskrivit.

Den andra artikeln kom i dag och var skriven av Dilsa Demirbag-Sten där hon propagerade mot Niqab i offentliga sammanhang samt allmänt varnade för att låta islam flytta fram sina positioner i vårt sekulära samhälle. Fortfarande skulle det varit omöjligt för en som inte själv har rötter i islam att skriva denna artikel. Det börjar faktiskt bli pinsamt tydligt att invandrare, speciellt de med rötter i andra religioner än den kristna, kan skriva artiklar "etniska" svenskar inte kan. Alla normalintelligenta människor måste förr eller senare börja fundera över detta faktum.

Vi kan också nämna partiledare Göran Hägglunds artikel på DN-debatt där han försiktigt med ena lilltån försöker känna var gränsen för det politiskt korrekta går. Där Hägglund prövade gränsen med lilltån satte Demirbag ned hela foten. Skillnaden är naturligtvis Demirbags utländska rötter, samt att Hägglund är partiledare. Den KAN vara början på ett paradigskifte vi ser just nu. Frågan är om vi känner historiens vingslag smeka våra hjässor och doften av en ny politisk era kan anas om man känner efter en stilla morgon.

Länk Evin Rubar

Länk Baksi

Länk Demirbag

Länk Hägglund 

Ursprungsartikel
Källa: Robsten blog (medlem)