I SvD står det om ett utvisningsfall där fyra barn skall utvisas till Serbien. Mamman sitter i svenskt fängelse dömd för medhjälp till mord på sin man, alltså barnens far. Barnen har ingen far i Serbien eftersom han ju mördades av mamman. Barnens "gode man", Gunilla von Wachenfeldt har lämnat in fallet till Europadomstolen som "inhiberat" det svenska beslutet om utvisning. Det är självklart en tragedi för alla inblandade parter att pappan mördats bl.a. av mamman till barnen och det finns en mängd hänsyn att ta tillvara i ett sådant här komplicerat fall. Just därför brukar jag undvika att skriva om just sådana här fall men en del frågor dyker ändå upp utan att denna blogg tvärsäkert kan säga vad som är rätt eller fel. Vi kan först konstatera att skulle barnen få uppehållstillstånd här så skulle mamman också få det efter frigivning p.g.a. samma familjeanknytning som gör att barnen skulle få stanna. Skulle det ske så har vi den situationen att mamman och barnen för uppehållstillstånd p.g.a. att mamman mördade sin make, det är makabert sett ur den synvinkeln. Så här står det i von Wachenfeldts artikel.
Jag har som god man för barnen lämnat in ett klagomål till Europadomstolen rörande kränkning av artikel 3 (om förbud mot tortyr och annan omänsklig behandling) och artikel 8 (om rätten till familjeliv) enligt Europakonventionen om mänskliga rättigheter.
Att von Wachenfeldt tar sitt uppdrag som god man på allvar är helt i sin ordning och ingen tvivlar på att hon gör allt hon kan för barnen. Men ändå så är det väl lite väl magstarkt att komma med artikel 3 som handlar om tortyr. Det kan knappast jämställas med tortyr att utvisas. Att familjelivet kränks rådet det väl inget tvivel om. En lösning som förefaller rimlig vore att flytta mamman till ett Serbiskt fängelse, det vore en situation som alla parter skulle tjäna på om mamman ändå inte fått uppehållstillstånd i vårt land. Det innebär naturligtvis att Serbien måste gå med på att ta emot mamman, vilket också är i enlighet med alla internationella avtal och regler. Enligt internationella avtal måste en nation ta emot sina egna medborgare om de blir avvisade från den nation de befinner sig i. Vidare skriver von Wachenfeldt så här.
Den rättssäkerhet som enligt tradition präglar myndighetsutövning i vårt land är något som vi ofta lyfter fram och är stolta över. Generellt kan alltid ett beslut från en myndighet överklagas till förvaltningsdomstol, men så är inte fallet i ärenden om prövning enligt 12 kapitlet, 18:e paragrafen, Utlänningslagen. Dessa går inte att överklaga.
Nej de går inte att överklaga därför att negativa beslut i princip alltid överklagades innan lagändringen kom till stånd och hela hanteringen blev fullständigt omöjlig att klara av. Ibland måste man ta hänsyn till verkligheten och en annan grundläggande princip som det inte talas så mycket om är att varje nation har suverän rätt att bestämma vilka utländska medborgare som skall få uppehålla sig i landet. Det är alltså en viss skillnad att vara medborgare i Sverige och komma i delo med statliga tjänstemän eller komma hit och ansöka om uppehållstillstånd. Förövrigt är det dessutom få svenskar som får rätt mot en statlig tjänsteman i alla fall. Till sist skriver von Wachenfeldt så här i sin artikel.
Är det verkligen rimligt att beslut som tjänstemän inom Migrations verket meddelar, skulle kunna innebära en kränkning av Europa konventionen om mänskliga rättigheter och ändå inte kunna prövas av svensk förvaltnings- domstol? För det är ju vad som pågår just nu, Europadomstolen skall alltså pröva lagligheten av ett beslut som inte har granskats av någon inhemsk domstol.
Frågan om uppehållstillstånd är i grunden inte samma fråga som om medborgare blir olagligt behandlade av staten. Sverige skulle i princip kunna stänga sin gräns förutom att vi skrivit på avtal om kvotflyktingar och en del andra avtal. Det finns i grunden ingen mänsklig rättighet att få vistas eller ens komma in i ett annat lands territorium. Dessutom undrar vi hur många gånger andra nationer kränker Europadomstolens regler och konventioner. Sverige har ju på de flesta områden som gäller migration det generösaste regelsystemet och i våra grannländer som Finland och Danmark gäller mycket hårdare och striktare regler och praxis. Europadomstolen måste väl ändå titta på andra nationer och hur de gör. Samma regler som gäller i vårt land måste väl gälla i Finland och Danmark?
Von Wachenfeldts uppgift är ju att ta tillvara barnens intressen och den uppgiften sköter hon mycket bra. Men som medborgare anar man att mycket av det som rör fallet inte tas upp i denna artikel och att det finns andra perspektiv på fall som detta.
Länk SvD
Länk Wikipedia Europadomstolen
Länk Europakonventionen
Ursprungsartikel
Källa: Robsten blog (medlem)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar