Marianne Zetterström skriver en artikel i SvD om Sveriges närvaro i Afghanistan, som hon starkt ogillar. Själva orsaken för den FN-sanktionerade interventionen är dock inte den som Tolgfors och Zetterström för fram. Så här skriver Zetterström i artikeln."Sverige är i Afghanistan för det afghanska folkets säkerhet. För övertygelsen att respekt för mänskliga fri- och rättigheter är en universell mänsklig rättighet."
Så skrev nyligen försvarsminister Sten Tolgfors på DN debatt, i ett inlägg som prunkade av politiskt blomsterspråk men som inte hade någonting med de faktiska omständigheterna i Afghanistan att göra.
Det var inte främst för att säkerställa det afghanska folkets säkerhet eller någon övertygelse om respekt för mänskliga fri och rättigheter som FN sanktionerade en intervention, det var för att Afghanistan under talibanväldet huserade terrorister som planerade och hade Afghanistan som bas för terrorhandlingar, som sedan utfördes runtom i världen. Att så verkligen var fallet visar med stor tydlighet Rashid i sina böcker "Talibanerna" och Jihad". Både Zetterström och Tolgfors har alltså missat själva orsaken till interventionen. Så här skriver Zetterström redan i ingressen.
Det Tolgfors och andra svenska politiker och militärer inte begriper eller inte vill begripa, är att för det afghanska folket är det nationella oberoendet viktigare än allt
Jag kan förstå och sympatisera med den inställningen. Jag och många andra svenskar tycker att Sveriges nationella oberoende är viktigare än allt. Tyvärr så var Afghanistan i princip en bas för internationell terrorism och därmed spelade talibanerna bort sin självständighet. Vidare i artikeln skriver Zetterström så här.
Därför stöder många afghaner talibanernas väpnade kamp, även om de ogillar deras religiösa fundamentalism och åsikter i övrigt. Det är nämligen nationen det handlar om. Sedan, när den nationella friheten väl är varaktigt säkrad får man ta diskussionen om det övriga, kvinnornas ställning, demokratin, moderniteten och allt som därmed sammanhänger.
Som tidigare sagts, det var när Afghanistan blev en bas för internationell terrorism som FN sanktionerade en intervention, det hade inget med demokrati eller kvinnans ställning att göra. Men om vi nu ägnar oss åt dessa frågor så känner vi igen resonemanget från andra länder mycket väl. Vi kan "ta en diskussion" hur mycket som helst om demokrati och kvinnans ställning, men att det skulle ha någon effekt är oerhört naivt att tro. Det är väl bara mycket blåögda svenskar i vanlig ordning som tror att man kan "föra en diskussion" om grundläggande värderingar med fundamentalistiska rörelser. Den traditionella svenska naiviteten börjar bli alltmer påfrestande, speciellt som den nuförtiden inte inbegriper befolkningen i sin helhet utan i det närmaste bara finns kvar i den kulturella och politiska eliten.
Jag kan mycket väl tänka mig att Zetterström själv skulle tillhöra dem som efter ett tillbakadragande skulle propagera för att vi skulle ta emot Afghanska flyktingar just med motiveringen "demokratiska fri och rättigheter samt kvinnans ställning". I sådana fall skulle hon ju säga emot sig själv enligt logiken enklare lagar. Jag vill dock poängtera att jag själv är emot att intervenera andra nationer hur som helst, det nationella oberoendet skall väga mycket tungt i internationella sammanhang. Det är faktiskt så att i enbart i två fall kan jag utan vidare stödja att en internationell intervention ägde rum, det var i Rwanda och just Afghanistan.
Länk SvD
http://robsten.blogspot.com/
Ursprungsartikel:
http://robsten.blogspot.com/2009/08/zetterstrom-missar-huvudfragan.html
Källa: Robsten blog (medlem)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar