Jens Leandersson (politisk sekreterare SD) blev tidigare intervjuad av Göteborgsposten. Journalisten ställde väl centrala och viktiga frågor, men en underliggande ton av misstro och rentav missaktning märks ändå. Per Grehn som intervjuade Leandersson ställde frågor som t.ex. denna.
Flera riksdagsledamöter säger att de vill ta debatten men inte ge er extra utrymme på nationell nivå. Varför är det så tror ni?
Som svar på frågan vill de naturligtvis inte ha ännu en konkurrent om riksdagsplatserna och den tillhörande makten. Dessutom, och kanske ännu viktigare, om SD kommer in i riksdagen kommer det på sikt att spräcka den omsorgsfullt uppbyggda politiska korrekthet som hela det etablerade politiska skiktet byggt upp, det sista svaret är sannolikt ännu viktigare än det första. Leandersson gav utmärkta svar, som den räv till politiker han naturligtvis är, men man måste ställa den oerhört viktiga frågan, varför i hela friden går inte journalisten till de politiker som säger sig inte vilja ge ett annat demokratiskt parti "extra utrymme på nationell nivå" och frågar hur väl deras inställning passar i en demokrati? Nästa fråga Grehn ställer är om möjligt ännu märkligare, den lyder så här.
Flera ledamöter menar att ni spelar rollen som martyrer och partiet som ingen vill prata med. Gör ni det?
Hur kan man SPELA partiet som ingen vill prata med, hur går det till? Journalisten själv säger ju att riksdagsledamöter inte vill ge SD utrymme. Hur har sedan SD spelat rollen som martyrer? Martin Kinnunen kanske ringde till AFA och bad om att han och hans flickvän skulle bli brutalt misshandlade. SD kanske har hemliga överläggningar med konferensuthyrare om att de i hemlighet skall avslå deras begäran om att få hyra lokaler. SD kanske också, i samma anda har hemliga avtal med LO om att utesluta alla medlemmar från facket. Till sist kanske SD har hemliga avtal med rikstidningarna om att de alltid skall nämna partiet med prefixet "främlingsfientliga". Låter allt detta troligt? Om det inte gör det är det nämligen omöjligt att SPELA martyrer.
Slutligen undrar vi varför inte, i konsekvensens namn, t.ex. den politiske dissidenten i Burma, Suu Kyis också anklagas för att SPELA martyr. Hon kanske gjorde upp med den amerikanske galningen om att simma hem till henne för att verkligen bättra på martyrstämpeln. Eller Mugabes politiska motståndare i Zimbabwe, de är verkligen mästare på att spela martyrer, de blir brutalt misshandlade och t.o.m. mördade för att göra martyrskapet trovärdigt. De verkliga mästarna på att spela martyrer är nog ändå alla de mördare journalister som våra tidningar skrivit flera artiklar om. Kan man spela martyr bättre än t.ex. Politkovskaja?
Jag föreslår att vi slutar med detta märkliga prat om martyrskap och spelar efter demokratiska regler och låter de röstberättigade avgöra vilka som skall få riksdagsplatserna och mandaten.
Länk GP
Ursprungsartikel:
http://robsten.blogspot.com/2009/08/var-kommer-demokratin-folkviljan-in.html
Källa: Robsten blog (medlem)
tisdag 18 augusti 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Känns bra att det finns någon annan som förstår att demokrati ska alltid finnas oavsett vad man tycker om vissa partier.
Det är rent ut sagt skamligt hur SD blir behandlat så ska det inte vara i ett demokratiskt samhälle.
Skicka en kommentar