Stater och enskilda har skyldigheter

Det verkar råda oklarheter i viss rapportering och bland allmänheten om staters skyldigheter och om medborgarskapsbestämmelser. Jag har fått en del frågor kring de här två ämnena och ska försöka reda ut hur det ligger till.

Varje land är skyldigt att ta emot sina egna medborgare
Varje land är, enligt folkrättsliga överenskommelser och som en absolut självklarhet, förpliktigat att alltid och oavsett hur länge personen varit borta från sitt hemland, ta emot sina egna medborgare. Det behövs därför inga ytterligare överenskommelser (som t.ex. den mellan Sverige och Irak), för att resp land ska vara skyldigt att ta emot dem som efter en asylprocess fått beslut om utvisning från Sverige till sitt hemland.

När Sverige och Irak har tecknat ett (icke nödvändigt) s.k. samförståndsavtal (SÖ 2008:10), så har det kanske skett för att visa goda intentioner mellan de båda länderna. Det är undertecknat av Iraks utrikesminister, Hoshyar Zebari och Sveriges anbassadör i Irak, Niklas Trouvé . Ett sådant avtal är alltså inte nödvändigt, eftersom stater inte kan avtala bort rätten att ta emot sitt eget folk, människor som är medborgare i landet. Andra länders regeringar har inte rätt att kräva av Sverige att Sverige ska behålla deras medborgare för att de själva inte – av någon anledning – vill ta emot dem. Om det rådde en sådan ordning att länder kunde diktera vad andra länder ska göra skulle det snabbt bli kaos i världen.

Har man dubbelt medborgarskap och befinner sig i sitt ursprungsland är det medborgarskapet i det landet som gäller
Den som förvärvar dubbelt medborgarskap ses i sitt ursprungsland enbart som medborgare i det landet. Det är varje enskild individs skyldighet att känna till bestämmelserna. Alla som blir svenska medborgare och som samtidigt behåller sitt ursprungliga medborgarskap får information om vad som gäller. På UD:s sajt finns också information:

Risker och problem med dubbelt medborgarskap
Det kan medföra risker eller problem att ha dubbla medborgarskap. Nedan hittar du exempel på situationer där problem kan uppstå och där Sverige har svårt att hjälpa till.

Det svenska medborgarskapet erkänns inte
Den främsta risken är att ditt svenska medborgarskap kanske inte erkänns av det andra landet, där du också är medborgare. Det innebär till exempel att myndigheterna i det landet inte tillåter Sverige att ge dig konsulär hjälp om du skulle frihetsberövas/gripas av polisen. Det kan till och med hända att en svensk ambassadtjänsteman inte ens får träffa dig.

Du kan också få problem i tredje land, i synnerhet om du inte rest in i landet på ditt svenska pass utan i stället använt ditt andra pass. Då kan myndigheterna i landet hävda att Sverige inte har rätt att hjälpa dig om du får problem.

Tydlig och korrekt information är alltid att föredra, även om man inte tycker om den och man önskar att den skulle vara annorlunda. Alltså:

Länder kan inte avtala bort sin absoluta skyldighet att ta emot sina egna medborgare.

Alla som förvärvar dubbla medborgarskap är skyldiga att veta vad det innebär.

Ursprungsartikel
Källa: Merith Wager (importerat inlägg)