Göran Skytte skriver ledare i Svenska Dagbadet och det är sällan eller aldrig man inte håller med om någonting, ibland är man t.o.m. tvungen att hålla med om ganska mycket i hans artiklar. Artikeln om "Kärnfamiljen" är en sådan. Ämnet är "Kärnfamiljen" har i sig begränsat intresse för allmänheten eller politiker. Människor får ju bilda vilka familjer de så önskar bara de håller sig till lagen. Om några vill leva i något slags ormgropsliknande förhållande så inte bryr jag mig om det, varsågoda. Det som däremot ÄR intressant är hur media och politiker behandlar frågan och hur den allmänna paradigmen i samhället ser ut och utvecklas. Även om det är lätt att hålla med om mycket i det Skytte skriver i artikeln har han inte förstått samspelet mellan media och det politiska skiktet, så här skriver han t.ex.
Men det finns en intressant skillnad mellan politisk opinion och traditionell medieopinion. I politik mäter man olika opinioners vikt i allmänna val, vilket ofta (men naturligtvis inte alltid) fungerar som en spärr mot alltför avvikande förslag och tankar. Men i medierna betraktas det avvikande, det ovanliga, som en tillgång.
Därför kan även jämförelsevis perifera grupper, företeelser och idéer av och till få en huvudroll i medierna. Det avvikande lockar, plus att journalisten som skriver gillande och uppskattande om det kan njuta sötman av att känna sig god och utan fördomar.
Den mediala opinionen är mycket mer komplicerad och tätt sammanflätat med den politiska opinionen än vad Skytte förstått. En faktor som gör att den politiska opinionen ändå klarar sig relativt hyfsat trots att den ger sig in på samma äventyr som den mediala opinionen är att folk röstar var partierna står i ekonomiska frågor, trots att de kanske avskyr var partierna propagerar för i t.ex. HBT-frågor.
Det som är haken i dag för partierna är att de ekonomiskt har närmat sig varandra så mycket att värderingsfrågor faktiskt börjar få betydelse igen. Det har stått artiklar om detta bl.a. i Axess men flera debattörer har tagit upp detta dilemma på flera håll. Dessutom så har det faktiskt inte funnits något att välja på för t.ex. konservativa väljare. Alla riksdagspartier har ofta ställt upp på samma "äventyr", detta ivrigt ackompanjerat av media. Väljare som inte gillat utsvävningarna i olika obskyra frågor har fram till nu inte haft annat val än att rösta på sitt gamla vanliga parti. Vidare sår det i Skyttes artikel så här.
Det är naturligtvis bra om medierna kan vara en spjutspets för förändring. Men det finns en baksida. Det kan bli problematiskt om centrala medier gör sig till okritiska kampanjorgan för opinioner som endast har svag förankring i samhället – i synnerhet om medierna därmed direkt eller indirekt tystar eller marginaliserar den stora majoriteten, de mångas opinion.
För det första så kan den som gör "före" antingen gå rätt väg eller fel väg. I vårt land tar vi för givet att den som trampar "före" alltid går rätt väg, det är inget annat än en livsfarlig fördom. De som i Norge innan andra världskriget propagerade för en kraftig nedrustning av försvaret, för att i stället satsa pengarna på andra saker, var "spjutspetsar". Nu vet vi att dessa "spjutspetsar" gick helt fel väg.
För det andra så kan man diskutera vilka som går "före" och vilka som hamnat på efterkälken. De som helt nyligen ställt sig upp och sagt att vi inte skall omskära omyndiga pojkar ety de måste få bestämma detta själva, går dessa människor före eller har de hamnat på efterkälken?
Och för det tredje så kan man i en demokrati inte "tysta" eller "marginalisera" en majoritet till fördel för en minoritet som endast har en "svag förankring i samhället". Om detta ändå sker (vilket faktiskt både Skytte och jag påstår att så sker i dagens Sverige) så måste detta innebära ett demokratiskt systemfel. Till sist skriver Skytte så här i artikeln.
Slutligen. Häromdagen träffade jag en gammal god vän. Urbota socialdemokrat. Har röstat på S i hela sitt liv. Men nästa gång skall han rösta på Reinfeldt. Han berättade det med ödesmättad stämma. Jag undrade varför. Hans svar: "På grund av Mona Sahlin. Hon tänker inte som en vanlig socialdemokrat. Inte i en enda fråga."
Vi är rätt många som undrar varför inte fler resonerat som Skyttes goda vän, långt tidigare. Det är i själva verket svårt att peka ut vilken grupp dagens Socialdemokrater vänder sig till. De relativt små grupper som Sahlin vänder sig till på ett ofta spektakulärt sätt kan inte vara partiets egentliga målgrupper, så dumma kan inte ens socialdemokratiska partistrateger vara.
Den stora frågan är också varför Socialdemokraterna övergav sin naturliga väljargrupp. Var det medvetet eller skedde det av misstag? Eller var det helt enkelt så att Socialdemokraterna inte kunde omformulera sin politik för sina traditionella väljare när samhället förändrades och att man då helt sonika vände sig till andra väljargrupper?
Länk SvD
http://robsten.blogspot.com/
Ursprungsartikel:
http://robsten.blogspot.com/2009/08/skytte-om-media-och-politik.html
Källa: Robsten blog (medlem)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar