Skytte om media och den politiska korrektheten

Göran Skytte var enligt hörsägen kamrat med Guillou, de två stod under sextiotalets sista år och sjuttiotalets första år tillsammans på barrikaderna för att bekämpa det "etablerade samhället". Vid någon tidpunkt under resans gång har de dock blivit ovänner. Skytte har definitivt gjort upp med sitt upproriska förflutna medan Guillou på något sätt försöker klamra sig kvar på någon form av barrikad. Det ironiska är väl att Guillou närmast är en karikatyr av den vänstermänniska som stod på barrikaderna under slutet av sextiotalet. Guillou har faktiskt en gedigen överklassbakgrund med en mor som stammar direkt från den norska överklassen och en far från den franska diplomatklassen, han hade även en styvfar från den svenska överklassen. Numera är Guillou skriven på Östermalm, med en andra bostad på landet, som det anstår en framgångsrik författare av hans kaliber.

Både Guillou och Skytte målar ibland upp träffande bilder av både medias makt och den politiska korrektheten i vårt land, båda dessa herrar är till viss del klarsynta och intelligenta herrar. Dock är Skytte den klarsyntare av dessa två, han har ju definitivt gjort upp med sitt förflutna. I en krönika på SvD så skriver Skytte om Pridefestivalen och hur hela Priderörelsen liknar den gamla vänsterrörelsen när det begav sig. Skytte borde veta, han var en del av den själv. Så här skriver Skytte i SvD.

Tydligare kan det inte visas. Vissa blir kelgrisar i medierna, andra blir totalt ignorerade och ibland trakasserade. Och sedan några år är Pride den kanske mest omgullade rörelsen och händelsen i den svenska medievärlden – i vart fall den med bas i huvudstaden. Hbt är idag en medial maktfaktor, de marginaliserade och förföljda finns på annat håll. Årets upplaga av Pride bjöd mig emellertid på en sällsam vision av déjà vu . Jag känner igen mig från vänstertiden.

Att det är media som styr vad som för tillfället är korrekt kan inte vara en hemlighet för läsarna på denna blogg. Vi stackare som inte råka tycka som det mediala och politiska etablissemanget i vissa samhälliga frågor har fått lära oss detta den hårda vägen. Vi vet också att vindarna brukar vända vad det lider, ingen gullar längre med flumvänstern och den våg av nyliberalism som kom på 80-talet har väl ebbat ut den också. Nu är det snarast den "humana" form av Westerbergliberalism som håller på att gå under. Vad som kommer i stället vet vi inte ännu, men det lär visa sig. HBT och Pride-rörelsen skall snarast ses som en del av Westerbergliberalismens ideologi med frigörelse in absurdum och att allt som är fel egentligen är rätt. Vidare skriver Skytte så här i dagens artikel.

Och då som nu: medierna kapitulerar totalt. Då invaderades landets redaktioner av vänsterjournalister (jag var en av dem) som såg som sin uppgift att föra klasskamp och förändra samhället i och genom medierna.
Alla som på minsta sätt ifrågasatte att Sverige skulle omvandlas till ett socialistiskt samhälle kallades för "fascister", "borgare", "reaktionärer" och tystades. Idag framstår vissa delar av medierna som megafoner för HBT-rörelsen, och den som eventuellt vågar ifrågasätta kallas rutinmässigt för "homofob". Jag har även sett uttrycket "hetero-fascist".
Själv är jag glad och tacksam över att – denna gång – ha distans till det som – för ögonblicket – är det politiskt mest korrekta.

Nu ser landets journalister som sin självpåtagna uppgift att bekämpa den "elaka" systemkritiska rörelsen skulle jag vilja lägga till. Att Skytte inte skriver detta är förståeligt, men jag tror han håller med. Det är mer målande och lite ofarligare att beskriva den mediala psykosen utifrån Prideperspektivet. Allt som Skytte skriver om medias förhållande till den gamla flumvänstern stämmer in på den situation vi har i dag mellan media och den typ av liberalism som Bengt Westerberg stod för. Den som inte håller med om Sveriges immigrationspolitik benämns även i dag som "fascist", det är t.o.m. samma ord som används i dag.

Vi som dagligen läser tidningarnas ledarsidor och en massa andra artiklar kan dock skönja sprickor i den politiskt korrekta muren. Dessa sprickor blir större för varje dag och min ödmjuka gissning är att den form av Westerbergsliberalism som förtryckt varje fritt åsiktsutbyte i detta land är på väg mot sin grav inom en ganska snar framtid.

Länk SvD

http://robsten.blogspot.com/

Ursprungsartikel:
http://robsten.blogspot.com/2009/08/skytte-om-media-och-den-politiska.html

Källa: Robsten blog (medlem)