De kallar mig rasist

Jag vill att Sverige ska vara svenskt. Är jag en ond människa?

När jag var barn, för länge sedan, var det självklart att tycka att Sverige skulle vara svenskarnas land. Mitt land. Mina förfäders land.

Per Albin sa: Sverige åt svenskarna och svenskarna åt Sverige.

Tage Erlander sa att Sverige var ett lyckligt land. Vi var en homogen befolkning. Vi var av samma folk, samma tradition. Vi levde i fred. Vi var ett enat folk.

Ingen kallade oss rasister. Vi var svenskar. Det var självklart. Vi trodde att det alltid skulle vara så.

Jag trodde att Sverige var mitt land. För evigt.

Men jag hade fel. Vi hade fel. Per Albin, Erlander och jag. Vi hade fel.

Tänk, så fel vi hade. Nu kallas vi rasister. Främlingsfientliga. En fara för Sverige. Vi är problemet. Vi är Sveriges problem.

När jag var barn var det självklart och bra att tycka att Sverige skulle vara svenskt. Hur kan det då vara fult idag? Varför föraktas jag? Vad har jag gjort för ont?

Idag är jag en betydelselös pensionär. Ingen frågade mig. De sålde Sverige. De gav bort Sverige. Ingen frågade vad jag ville. Per Albin och Erlander kunde de inte fråga. De var döda. Men de kunde ha frågat oss, vi som ännu levde och kom ihåg hur Sverige var en gång. Men det gjorde de inte. De gav bort Sverige utan att fråga.

Sverige var mitt land. En gång för länge sedan.

Läs även andra bloggares åsikter om Per Albin, Erlander, Sverigedemokraterna,
Jag har placerat min blogg i Norrköping på bloggkartan.se!

Ursprungsartikel
Källa: Tankesmedjan Feminix (importerat inlägg)