Igår höll Timbro seminarium med migrationsminister Tobias Billström (M) och riksdagsledamot Mikaela Valtersson (MP), som samma dag formellt utsetts till statlig utredare åt Alliansregeringen om arbetskraftsinvandring och cirkulär migration.
Och de båda var verkligen samspelta på Teaterskeppet, där seminariet hölls. Det var ofta som om de tillhörde samma parti. Till dess Anders Ydstedt, som också var med i panelen och som skriver bok åt Timbro om mobilitet, tog upp frågan om hur välfärdsstaterna i dag låser in människor i nationella system.
Det är ju med statliga socialförsäkringar som med äldreomsorgen — vi betalar in skatt till den kommun och stat vi bor i för tillfället. Om vi vill flytta över gränserna riskerar vi att förlora de förmåner vi har rätt till, och hamnar utan skydd. För äldre finns något av en kommunarrest, eftersom den nya kommunen där man vill bosätta sig inte vill ha äldre som kräver hemtjänst som de inte betalt skatt för i den nya kommunen. Det är ju fullt logiskt att man inte vill ha in folk som inte betalt för servicen. Det är systemet som skapar geografiska gränser som är fel.
Liknande problem blir det för de människor som jobbar i olika länder. De förlorar sitt skydd när de flyttar. I en publikfråga hävdades att en svensk medborgare alltid borde skatta i Sverige och därmed alltid få svenska välfärdsstatens skydd, var man än var bosatt i världen. Det blir ju som att återskapa blodsbanden i medborgarskapet. Alla som flyttar till Sverige borde ju då nekas svenskt medborgarskap, för de borde behålla sitt hemlands försäkringsskydd.
Nej, den självklara lösningen är naturligtvis att välfärdsstaten inte längre blir ansvarig för omfördelning över tid till medborgaren själv. Idag det huvuddelen, mer än tre fjärdedelar, av vad välfärdsstaten gör. Genom att privatisera och individualisera försäkringssystemen när det gäller pension, a-kassa, sjukpenning, sjukvårds- och äldreomsorgsförsäkring, kan man ta med sig sina trygghetssystem vart man än flyttar.
Det innebär en gigantisk förändring av välfärdspolitiken. Men det är om detta som mobilitet, migration och in- och utvandring i grunden handlar om. Utan att erkänna det kan vi inte få en fullvärdig diskussion i dessa frågor.
Cirkulär migration handlar om att människor inte permanent flyttar från sitt hemland till ett nytt land, utan flyttar tillbaka efter ett antal år. Timbrochefen Maria Ranka gjode en intressant jämförelse med den svenska utvandringen till Amerika i slutet av 1800-talet och början av 1900-talet. En anseenlig andel av de som utvandrade, jag tror hon sa en tredjedel, flyttade efter några årtionden i Amerika tillbaka hem till Sverige. Här hemma förverkligade de en mängd idéer, företag och verksamheter som inte fanns i Sverige man som man sett i USA. Migration innebär att man skapar rörlighet också för idéer.
Det som inte togs upp var frågor om identitet, kultur och rötter kopplat till migration. Det har ju dock bloggen gjort förut: Inte integration, inte assimilering, utan cirkulär migration.
(Andra intressanta bloggar om politik, Almedalen, Almedalsveckan, migration, integration, integrationspolitik, invandring, utvandring, arbetskraftsinvandring, arbetsmarknad, välfärdsstat, välfärdsstateni, Visby, Gotland, Val 2010, regeringen, Alliansen, Timbro)
Ursprungsartikel:
http://erixon.com/blogg/2009/07/mobilitet-och-valfardsstaten/
Källa: Dick Erixon (importerad blogg)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar