Roland Martinsson skriver i en artikel på DN att det finns en bas av konservativa väljare som KD i princip övergett och lämnat vind för våg. Det märkliga är ju att denna väljargrupp ändå är såpass stor att det förefaller märkligt att bara överge den, precis så som KD under Hägglund faktiskt gjort. Martinsson har t.o.m. anlitat Demoskop för att konstatera denna potentiellt mycket stora väljargrupp. I artikeln tycker Martinsson att KD borde vända sig till denna stora väljargrupp för att kanske bli det tredje största partiet. Nu är det ju så att KD faktiskt haft en del av denna grupp väljare, men övergett den. Förklaringarna till varför KD har lämnat ett vinnande koncept och övergett den väljargrupp som borde varit deras bas är ju inte glasklara för den som själv inte är med i partiet, kanske inte ens för de som ÄR med i KD. Men vi kan konstatera att riksdagsmän i allmänhet och yrkespolitiker på riksnivå är liberalare än vad befolkningen är, som dessa politiker skall representera. Detta förhållande har gällt så länge jag kan minnas och tendensen har förstärkts efter tid. En annan förklaring är att det till stor del ändå är 40-talisterna som fortfarande styr och har satt sin prägel på svensk politik. Dessa 40-talister stod på barrikaderna 1968 och var allmänt "vänster". Det var dock inte arbetarklassens barn som gjorde sig hörda utan medelklassens barn. Ser vi tillbaka så får vi en otrevlig misstanke att hela upproret mest var ett föräldrauppror. Resterna av hela "upproret" är en missriktad liberal humanism. Vidare skriver Martinsson skriver i sin artikel så här.
Ett parti som tar ställning för låga skatter, fri företagsamhet, starkt försvar, lag och ordning, men som också ser hur detta är beroende av värderingar som stöder en fri skola, personligt välfärdsansvar, färre aborter, ett gott klimat för familjen och över huvud taget ett starkt civilt samhälle.
Ja det finns potentiellt en stor marknad för ett sådant parti, det inser Martinsson och en hel del andra personer också. Nu är det så att ett annat parti har lagt beslag på dessa frågor. Ett parti som ekonomiskt för allt i världen står lite till vänster från det parti Martinsson målar upp, men i alla fall. Vidare i artikeln står det.
Jag bad Demoskop undersöka vilket underlag det finns för ett KD som intar det övergivna högerfältet. I samma veva fick jag hjälp av United Minds att studera samma människor i form av åtta fokusgrupper i fyra olika städer.
Hypotesen var att dessa människor är konservativa men inte alls lockas av Sverigedemokraternas skräniga ölsjapps¬populism. De ser positivt på invandrare, är ointresserade av hbt och räds varken dagens myller eller framtiden. De är skeptiska till politikernas klåfingrighet, värnar traditioner och har kort tålamod med genusvetare. De ser företag och familjer som landets ryggrad och ser hur båda angrips hårt av den tyckande eliten.
Skränig ölsjappspopulism? Ett nytt ord, men exakt vad är det som skulle vara ölsjappspopulism? Sverigedemokraterna vill ha en liknande immigration som de flesta andra länder i Europa, drivs de flesta länder i Europa av ölsjappspopulism? Det är de etablerade politikerna "tyckareliten" som framställer SD på det vis Martinsson också vill framställa partiet. Det är ju propaganda och inget annat. SD:s partiprogram finns på nätet tillgängligt för alla, det är inte mer ölsjappspopulism än det Martinsson själv för fram, snarare mindre. Martinsson vill ju "populistiskt" lägga beslag på en viss väljargrupp. Vidare skriver Martinsson så här i artikeln.
Enligt Demoskops mätning instämmer minst 7 av 10 (ofta fler) svenskar i följande:
• Alla har lika värde och ska ha samma rättigheter oavsett ursprung, religion eller sexuell läggning.
• Företagsamma invandrare är bra för Sverige.
• Vuxna människor har en plikt att försörja sig själva.
• Politiker ska inte bestämma hur föräldraledigheten ska fördelas.
• Många som lever på bidrag skulle kunna arbeta.
• Sverige borde få exportera snus till resten av EU.
• Det daltas för mycket med brottslingar.
• Fler poliser och längre fängelsestraff ökar tryggheten i samhället.
På det hela taget handlar det om en konservativ och tolerant grupp som skär genom alla åldrar, träffar kvinnor och män lika, återfinns inom varje utbildningsnivå och bland både oppositionens och alliansens väljare.
Ser ni vad den stora finurligheten är med frågorna? Ja, precis, få människor skulle svara att det är dåligt för Sverige med företagsamma invandrare. Men hur många skulle svara att det var rätt att hälften av alla irakier som flydde till väst under oroligheterna där flydde till det lilla landet Sverige? Hur många skulle tycka det var bra att Södertälje under samma period tog emot fler immigranter än hela Nordamerika? Som man ställer frågor får man ju som sagt svar. Sedan kan man fråga sig hur tolerant Martinsson är, han verkar ju inte tolerera människor eller partier som råkar ha en lite annan åsikt om den påbjudna immigrationspolitiken. Tog toleransen slut där Martinsson? Till sist så skriver då Martinsson så här.
Skillnader finns – storstadsbor tycks lockas mera av de politiska ideologernas planer, medan människor i resten av landet förhåller sig självständigare till den livsstil tyckareliten föreskriver.
Det är just denna "tyckarelit" som påbjudit att vi får ha åsikter om alla politiska områden, utom ett, nämligen immigrationspolitiken. Martinsson tillhör själv en konservativ skara, en skara som Martinsson helt riktigt bedömt som stor. Men Martinsson vill inte på allvar stöta sig med denna "tyckarelit" som han själv talar om. Alla vet ju att priset kan bli högt om man på fullaste allvar utmanar denna elit. Martinsson är ju smart som försöker ta sig runt denna "farlighet". I långa loppet kan vi dock inte ha en demokrati där ett eller flera viktiga politiska områden inte är tillåtna att ha åsikter om. Den allra minsta demokratiska tolerans påbjuder att människor också måste få ha åsikter om immigrationspolitiken utan att straffas för det.
Länk DN
http://robsten.blogspot.com/
Ursprungsartikel:
http://robsten.blogspot.com/2009/07/konservativ-politiker-som-vill-komma.html
Källa: Robsten blog (medlem)
1 kommentar:
Allt det där är säkert tänkvärt och bra. Problemet är dock att kristdemokraterna aldrig övergett någon profil. Martinsson och andra vill att partiet ska skaffa sig en profil som de saknar i svensk politik. Men att hävda att kd varit ett konservativt parti som nu blivit socialliberalt, är helt enkelt en historieförfalskning.
Kd har inte enklet gått att stoppa in i skalan socialism-liberalism-konservatism, och det gör man inte heller i länder som haft stora och dominerande kristdemokratiska partier under lång tid. Det är i princip bara i Sverige som man envisas med att kalla det för konservativt, med eller eller annat prefix.
Istället har partiet alltid stått för en tydlig etik, familjevärderingar och en tro på ett starkt civilt samhälle. Men det har också alltid haft ett socialt patos med fokus på vård, äldre, sociala frågor och värnat biståndet.
För en traditionell kristdemokrat blir därför kravet på att man ska fortsätta driva vissa frågor (ex i enlighet med Martinssons idé) men överge de sociala frågorna.
Jag tillhör de som tror att det vore att försöka skaffa sig nya väljare, men att kasta ut en stor del av de befintliga, för att inte tala om en stor del av partiets aktiva. Framgångsrecept? Tveksamt...
Däremot kan partiet ta för sig mer i de frågor där de avviker från de andra allianspartierna, som alla tre bekänner sig till en eller annan form av liberalism. För visst representerar kd åsiktsmässigt redan i dag en stor del av de väljare som Martinsson hävdar är övergivna. Det gäller bara att få dem att hitta hem...
Skicka en kommentar