Journalisten Kerstin Ekberg har forskat om var journalister som är medlemmar i Journalistförbundet bor i vårt land. Hon har skrivit en utförlig rapport om i vilka bostadsområden journalister föredrar att bo i dessutom. Hela den omfattande rapporten kan laddas ned här. Inte så förvånande så kommer Ekberg fram till att mycket få journalister bor i våra enklaviserade förorter, inte heller bor de på landet eller i det inre av Norrland. De bor inte heller i våra riktiga överklassområden som Danderyd, Östermalm eller Vellinge. Sakine Madon har i Expressen skrivit en artikel om Ekbergs artikel, så här skriver hon.
Högalid på Södermalm i Stockholm toppar i popularitet; där bor hela 371 journalister som kan morsa på varandra i matbutiken och föreslå nästa brunch eller lattefika. Stockholms innerstad lockar 19 procent av samtliga svenska journalister - på en yta där tre procent av svenska folket bor.
1 259 journalister trängs på Södermalm, medan det i Rosengård bor sju och i Angered tio. Så mycket som det skrivs, debatteras och görs reportage om ställen som Rosengård, och ändå så få journalister som bor och lever där.
Den som tror att det inte skapar ett glapp mellan mediebild och verklighet, eller mellan journalister och människor i "journalistfria zoner", kan ju räcka upp en hand.
Mycket få människor lär räcka upp en hand på Madons fråga. Vi har redan anat att det förhåller sig på detta vis, men nu har vi det alltså svart på vitt. Många frågor som ter sig viktiga i tidningsvärlden ter sig inte alls lika viktiga för gemene man. Frågor som är viktiga för förortens människor, som t.ex. trygghet, lag och ordning, ses ur ett annat perspektiv för innerstadsjournalister. De ser i stället brister i vår rättssäkerhet och belyser gärna om någon brottsling blivit orättvist behandlad av någon enskild polis. Förortens människor ser problem med hur samhällets institutioner förfaller såsom skola, vårdcentraler och polisverksamhet, medan innerstadsjournalister gärna belyser om någon enskild lärare i desperation tagit i för hårt mot en elev eller om någon enskild polis på sin fritid räckt långfingret till ett av förortens tuffa glidargäng. De människor som bor och sett verkligheten i de enklaviserade förorterna vi har, kan omöjligt fästa samma vikt vid att en enskild polisman ger långfingret åt ett ungdomsgäng, vars medlemmar i princip räckt långfingret åt alla sedan de var sex år gamla. Till slut skriver Madon så här.
Missförstå mig rätt. Jag är trött på påståenden som "journalister bara skriver dåligt om förorten", inte sällan representerad av någon projektsnubbe eller tjej i hiphopbyxor och Palestinasjal som tycker att journalister ska skriva om för allmänheten totalt ointressanta saker.
Dessa "projektsnubbar" och "tjejer i hiphopbyxor med palestinasjal" ger snarast de etablerade journalisterna vatten på sin kvarn och ytterligare ett argument för att fortsätta rapportera från sitt vanliga perspektiv. Det finns ju ett annat samhälle som varken representeras av innerstadsjournalisterna eller dessa "flummare". Klart är att många av de problem förortens folk ser, inte uppmärksammas av innerstadsjournalisterna.
http://robsten.blogspot.com/
Ursprungsartikel:
http://robsten.blogspot.com/2009/07/i-vilken-verklighet-lever-vara.html
Källa: Robsten blog (medlem)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar