Nätverk mot politisk korrekthet: Mullornas man sitter i Sveriges riksdag

Roger på Muslimska Friskolan berättar om en person utan att nämna namnet eller könet.

Bloggen Politiskt Inkorrekt återpostar hela hans inlägg och fyller därefter på med info om vem det är. Personen det handlar om anses i de iranska kretsar som är emot regimen, att h*n spionerar för den islamistiska regimens räkning. Bloggen väljer att kalla det för lobbyism. Nog så illa ändå.

Roger har ordet:

Sveriges riksdagspartier stöder samtliga Irans regim

I riksdagen sitter sedan valet 2006 en person i arbetsutskottet som samarbetar med Irans regim. Iraniern har samarbetat med Iranska ambassaden och Irans regim sedan åtminstone år 2003.

Redan när iraniern stod på valbar plats inför riksdagsvalet 2006 tog bloggen Muslimska Friskolan kontakt med moderaternas partihögkvarter. De svarade att de inte kunde göra något åt riksdagskandidaten, för det var hans valkrets som utsett honom. Bloggen tog kontakt med iranierns valkrets. De blev rädda. De menade att de inte kunde ändra på en vallista som redan gått ut. Eftersom iraniern stod på valbar plats, kunde valsedeln inte ändras.

I valet 2006 vann de borgerliga och moderaterna knep många ministerposter. Iraniern kom inte in. Därefter började skandalen när flera moderata ministrar tvangs avgå. När nya ministrar tillsattes behövde deras riksdagsposter ersättas. Iraniern blev ersättare i riksdagen några månader efter valet 2006.

Moderata partihögkvarteret rådde bloggen att ta kontakt med partisekreterare Per Schlingmann. Han vägrade ta emot samtal från bloggen. Ty han visste att om de skulle peta iraniern från riksdagen precis efter att flera ministrar avgått, skulle det sannolikt orsaka nyval. Schlingmann är alltså huvudansvarig för att Sveriges riksdag har en ledamot som är iransk spion.

Försvarsminister Sten Tolgfors däremot var av en annan åsikt än Schlingmann. Innan han blev försvarsminister talade han om för bloggen Muslimska Friskolan vad han ansåg om att en riksdagsman och partikollega hamnat i riksdagen. Tolgfors var bedrövad och såg iraniern som ett stort hot. Tolgfors ville sondera terrängen och ta upp med partiet vad de skulle göra.

Moderata partihögkvarteret följde dock bloggens rekommendationer. Att när iraniern nu hamnat i riksdagen som ersättare, så skulle de placera honom i ett utskott där han gjorde så lite skada som möjligt. Det fick inte bli försvarsutskottet eller justitie-utskottet. Inte heller utrikesutskottet. Moderaterna placerade honom i arbetsutskottet.

Eftersom iraniern nu ändå var inne i riksdagen kunde han röra sig fritt. Bloggen tog kontakt med riksdagens säkerhetschef. Säkerhetschefen avslöjade för bloggen hur e-post ska se ut för att inte filtreras bort. Säkerhetschefen förstod allvaret i iraniern som riksdagsman. Han beslutade att hålla ett öga på om märkliga omständigheter inträffade runt riksdagsmannen, för att då slå larm.

Iranska bloggare och oppositionskritiker till den iranska regimen i Sverige kokade över av ilska över att den iranske spionen kommit in i riksdagen. De bevakade honom och såg hur han regelbundet besökte Iranska regimens säte i Sverige, den Iranska ambassaden på Lidingö.

Iraniern i riksdagen blev nervös. Han anmälde en av de iranska bloggarna till riksdagens säkerhetstjänst. Riksdagsmannen hoppades att det skulle försvåra för dn iranske bloggaren att få svenskt medborgarskap. Polisen förhörde den iranske bloggaren om den iranske riksdagsmannen. Polisen sa att de egentligen förhörde den iranske bloggaren för att få mer information om riksdagsmannen som de upprättade en akt om.

Polisen sa också att de inte hade något emot att den iranske bloggaren fortsatte skriva om den iranske riksdagsmannen. Orsaken var att den iranske bloggarens uppgifter var en informationskälla för den akt som fylls på om riksdagsmannen.

I denna veva avslöjade en annan minister för bloggen Muslimska Friskolan, att moderaterna internt i riksdagen sände ett varningsmejl. Det var som tack för att bloggen tidigare hjälpt ministern och ministern litade på bloggen. Mejlet gick ut på att någon eller några tänkte sätta dit den iranske riksdagsmannen och ville honom illa. Ingenting sades i mejlet om att riksdagsmannen var spion, utan bara att partikamraterna i riksdagen skulle vara vaksamma på försök att avsätta den iranske riksdagsmannen.

Ministern som avslöjade det interna mejlet för bloggen Muslimska Friskolan hade då inte hunnit bli minister, men blev det kort därefter.

Det innebär att det i riksdagen idag finns två ministrar som anser den iranske riksdagmannen vara en säkerhetsrisk, men som inte har formella möjligheter att ingripa, då Per Schlingmann hindrar dem. Om den iranske spionen skulle avgå eller petas från riksdagen nu, skulle journalister fråga sig varför och börja under-söka hans bakgrund. Snabbt skulle de då finna den sanna orsaken. Därför låter moderaternas partihögkvvarter honom sitta kvar.

Bloggen tog kontakt med socialdemokraternas partihögkvarter. Där hade de redan innan valet 2006 samlat uppgifter om den iranske spionen som enligt socialdemo-kraterna betedde sig märkligt. Muslimer brukar tillhöra socialdemokraternas väljarkrets. Men den iranske spionen hade i valrörelsen 2006 enligt social-demokraterna bedrivit valrörelse utanför moskén i Jakobsberg.

Där hade många muslimer ringt socialdemokraterna och vittnat om att den iranske moderate riksdagskandidaten med pengar mutat väljare att rösta på honom. Saken hade diskuterats i socialdemokraternas partihögkvarter. Planen från (s) var först att använda detta i valrörelsen och avslöja iraniern. Men (s) drog tillbaka planen, för de insåg att valrörelsen i så fall skulle bli ganska smutsig. Tja, (s) förlorade valet.

Bloggen återvände till moderaternas partihögkvarter med uppgifterna från social-demokraternas partihögkvarter. Bloggen sa, att den iranske spionen precis klarat sig, för att han stod långt ner på valsedeln och att moderaterna gjorde ett förvånansvärt bra val 2006, samt att spionen först kom in som ersättare. Bloggen sa till moderaterna, att den iranske spionen i riksdagen knappast kommer att klara sig i valet 2010. Socialdemokraterna kommer då att krossa iraniern, såvida inte moderaterna själva plockar bort honom från valbar plats.

Bloggen Muslimska Friskolan kontaktade även flera ledande socialdemokratiska bloggar. De var intresserade att blogga om den iranske spionen i riksdagen, men vågade inte. När bloggen kontaktade övriga riksdagspartierna, vänstern, miljö-partiet, centern, folkpartiet samt kristdemokraterna var de totalt ointresserade av den iranske spionen och trodde inte alls på uppgifterna. De borgerliga partierna ville inte stöta sig med moderaterna. Socialdemokraternas samarbetspartier mp och v ville inte ta upp frågan för att iraniern var invandrare och det kunde leda till rasism.

En motståndare till den iranska regimen gjorde vintern 2006/2007 en polisanmälan i Malmö mot den iranske riksdagsmannen. Anmälan gällde att iraniern innan han blev riksdagsman hade sålt falska pass till iranier i Sverige. Enligt polisens regler får inte anmälningar mot riksdagsmän ett vanligt anmälningsnummer. Anmälan gick direkt iväg till den enhet inom polisen som behandlar sådana ärenden.

Iraniern som anmält riksdagsmannen kallades till förhör med den speciella en-heten inom polisen. De var mycket intresserade av anmälarens uppgifter. De lades till akten om den iranske riksdagsmannen. Där förblev uppgifterna. Polisen lyder under justitieutskottet som styrs av en moderat minister.

Till akten om den iranske riksdagsmannen lades också uppgifter om att han innan riksdagskarriären falskt utgett sig för att vara advokat. På så vis hade han i Stock-holm fått kontakt med iranier som flytt regimen i Iran. De berättade sina versioner för den kommande riksdagsmannen utan att veta att han var spion. Den falske advokaten tog betalt för att hjälpa dem.

Därefter tog han deras historier och överlämnade dem till Irans ambassad på Lidingö. Det kallas flyktingspionage. På så vis kunde den iranska regimen utöva repressalier mot de anhörigas familjer i Iran. När riksdagsmannen tidigare bodde i Malmö var han med i en iransk oppositionsrörelse. Registret från medlemmarna sålde han sedan till ambassaden på Lidingö.

Innan den iranske spionen kom in i riksdagen var han arbetslös. Han drev en iransk handleskammare med bedrägerier och som saknade intäkter. Intäkterna kom från Irans ambassad som betalde honom för att uträtta ambassadens ärenden.

Ett av handelskammarens projekt var att starta en flygförbindelse med Irans samar-betspartner, det islamistiska Somalia. Den iranske spionen besökte Västerås flygplats som var nedläggningshotad. Spionen erbjöd att hans handels-kammare ville starta en flyglinje mellan Mogadishu i Somalia, Västerås i Sverige och Teheran i Iran.

Flygplatschefen såg det som en liten räddning. Tills bloggen Muslimska Friskolan kontaktade flygplatschefen. Flygplatschefen förstod att flyglinjerna skulle användas för spioneri när bloggen förklarade för honom.

Flygplatschefen avslöjade också att spionen betett sig märkligt och inte hade något telefonnummer han kunde nå honom på. Flygplatschefen litade på bloggen Muslimska Friskolan och avbröt samarbetet med den iranske spionen.

Innan valet hade den iranske spionen erhållit ekonomiskt stöd för att exportera pappersmuggar från Sverige till Somalia. Det var ett projekt som finansierades av oinsatta i Stockholm. De vägrade dra in projektpengarna till den iranske spionen. Samtidigt kunde de inte svara på vad svenska pappersmuggar skulle flygas till Somalia för.

Bloggen Muslimska Friskolan hade innan valet 2006 flera kontakter med den iranske spionen. Han lät självsäker när han frågade om bloggen kom från SÄPO. Han oroade sig inte det minsta utan sa att allt han gjorde var lagligt. Samtidigt sopade han bort alla olagliga spår allteftersom iranska bloggare och bloggen Muslimska Friskolan upptäckte dem. Men den iranske spionen visste att Sveriges ogärna stöter sig med sin handelspartner Iran eller avslöjar iranska spioner.

Iraniern som polisanmält den iranske riksdagsmannen insåg att polisen inte skulle ingripa mot riksdagsmannen. Han gick då till pressen.

Kvällsposten/Expressen ville ha ensamrätt på historien. Bloggen Muslimska Friskolan försåg också den utsedda kriminalreportern med information om spionen. Senhösten 2006 fick Kvällspostens reporter Maria Rydhagen bekräftat av polisen att en utredning pågick mot riksdagsmannens försäljning av falska pass. Iraniern som anmält lovade ställa upp med namn och bild i tidningen. Det skulle komma på förstasidan.

Rydhagen gjorde mer och mer research. Hon sa att berättelsen var av allmänt intresse. Därför kunde tidningen gå ut med historien. Enda kravet var att riksdagsmannen fick bemöta påståendena och yttra sin version.

Det tog flera månader innan Rydhagen fick tag i riksdagsmannen som under vintern 2006/2007 återvände till Iran där hans fru är dotter till en mullah. Framåt januari eller februari 2007 meddelade Kvällsposten och Expressens ledning att artikeln inte kunde publiceras.

Riksdagsmannen hade nekat till alla anklagelser och därför stod ord mot ord. Tidningen hade svikit sitt löfte att publicera i allmänhetens intresse med riks-dagsmannens version.

Nu blev det för sent för andra tidningar som fått stå tillbaka för Expressens ensam-rätt. Andra tidningar försökte få bekräftat hos polisen, men inget anmälnings-nummer fanns. Ärendet var sekretess.

Några tidningar resonerade som så, att om inte Expressen publicerade artikeln, så var inte de heller intresserade. Artikeln finns färdigskriven hos Maria Rydhagen, som lät den anmälande iraniern läsa igenom och godkänna artikeln innan det var tänkt att den skulle publiceras.

Den som vill få ovan uppgifter bekräftade om den iranske spionen i Sveriges riksdag som skyddas av samtliga riksdagspartier, kan kontakta

Moderaternas partisekreterare Per Schlingmann (via press hög.spalt) alt. info@moderat.se >> att: Per Schlingmann

eller

Kvällspostens reporter Maria Rydhagen
maria.rydhagen@kvp.se

Post hämtad från Muslimska Friskolan

Så vem är denna person då?

Reza Khelili Dylami, född 1967, och praktiserande muslim. Är sedan 2008 riksdagsledamot för Stockholms kommuns valkrets på plats 243. Han är suppleant i arbetsmarknadsutskottet.

Lokala politiska uppdrag i Stockholm/Kista.

Övrig info

(tidigare) En moderat riksdagsman har polisanmälts för polygami (tvegifte), bedrägeri och TV-licensskolk (brott mot lagen om TV-avgift). Anmälare är Ardavan Khoshnood i Malmö. Anmälan sköts av förundersökningledare Bo Birgersson i Malmö. Diarienumret är: C03-6-3737-06 (bygger på polisanmälan 1200-K141037-06 hos Malmöpolisen från 18/10 2006).

Expressen, 2006:

Han bor i Kista utanför Stockholm med sitt barn och sin då 26-åriga fru. Hon är hans tredje hustru, och numera hans enda. Khelili var under ett drygt halvår på 1980-talet gift med en fem år äldre kvinna.

1989 skildes de. 1999 gifte han sig med Sara i moskén i Märsta utanför Stockholm. Imamen Zakir Husein skickade in vigselbeviset till folkbokföringen.

Var gift med två kvinnor samtidigt

2001 flyttade fru nummer tre till Sverige. Paret hade gift sig utomlands. När hon invandrade upptäckte myndigheterna att maken Reza Khelili redan var gift – med Sara. Mellan april och oktober 2001 var alltså två kvinnor gifta med Reza Khelili. En privatperson polisanmälde Khelili för tvegifte, och en utredning inleddes vid Solnapolisen. Utfallet av den är okänd.

Expressen frågade i samband med artikeln Reza Khelili om han informerat Fredrik Reinfeldt om polisanmälan.

- Nej, och jag känner inte att jag ska prata med honom heller. Det här är mitt privatliv.

Moderaternas partiledare Fredrik Reinfeldt villle heller inte kommentera misstanken så länge det bara är en polisutredning.

Expressen 2006-11-17, artikeln är skriven av – Maria Rydhagen.

Reza Khelili Dylami är ordförande i Skandinavisk-Iranska Handelskammaren som arbetar hand i hand med iranska ambassaden. På handelskammaren har kvinnorna slöja och diktatorns porträtt pryder alla väggar..

Scan-Iran
Allabolag

Khelilis handelskammare och handelsbolag erbjuder petrokemiska produkter från Iran

Sicc
Swirco

Khelili har/hade även en förening till:

Iranska asylsökandes stödcenter
Box 1369
164 24 Kista
Telefon: 08-750 53 46

Artiklar och intervjuer med Khelili om planerna för flyglinjen Teheran-Västerås:

SR Västmanland 2006
VLT 2006
VLT 2006

Ardavan Khoshnood – kritikern

Den iranske monarkisten (och f d moderaten) Ardavan Khoshnood är den som avslöjat Reza Khelili Dylamis verksamhet sedan 2006. Han är även den som polisanmält Reza vid ett antal tillfällen.

PDF

Del 1
Del 2
Del 3
Del 4 – Sidan går inte att ladda längre.
Del 5 – Innehåller alla polisanmälningar mot Reza. Dessvärre går inte sidan att ladda längre.

Textinfo

22 november 2006, klockan 22.00 anmäldes Reza Khelili av en privatperson för bedrägeri mot A-kassan. Anmälan fick anmälningsnr: 0201-K297356-06.

Anmälan handlar om den tiden då Reza Khelili varit arbetslös och inskriven på AMS och fått lön från A-kassan. Som ni vet har personer som är inskrivna på AMS och då får pengar från A-kassan EJ RÄTT enligt lag till att lämna landet med tanke på att dem måste hela tiden vara till förfogande för AMS.

Reza Khelili har under den tiden han varit inskriven på AMS och levt på A-kassan, rest utomlands ett flertal gången, och gjort sig därmed skyldig till bedrägeri mot A-kassan.

I denna anmälan hänvisade personen till EASBA:s hemsida. EASBA står för East-African Scandinavian Business Association och har ett mycket närt samarbete med Reza Khelili och hans Skandinaviska-Iranska handelskammaren förkortad Scan-Iran.

På EASBA:s hemsida – http://www.easba.se – stod det på vilken datum och till vilket land Reza Khelili bland annat reste till medan han var arbetslös och var inskriven hos AMS och fick pengar från A-kassan.

Läs resten i

Om bedrägerier – info skickade till journalist

Bloggen har kollat angivna länkar i den PDF-filen men dessa fungerar inte längre. Möjligt någon läsare ändå kan få fram cache-länkarna.

Mer info

Kvinnlig iransk/svensk bloggare - om Reza, spionage, lobbyism för Irans mullor mm. Tjejen är aktiv i den iranska monarkistiska organisationen,

Rastakhiz Iran:

Sedan den väststöttade islamiska revolutionen 1979 har det iranska folket blivit utsatt för förtryck av mullorna. Organisationen, Rastakhiz Iran – Det Kejserliga Irans Väktare, grundades år 1979 i Iran som en reaktion mot mullornas envälde. Organisationen verkar för att återinföra demokrati och monarkin till Iran och har idag sitt huvudkontor i Malmö, Sverige. Rastakhiz Iran kämpar mot islamiska republiken bland annat genom att arrangera olika manifestationer i form av demonstration och politiska fester, samt genom att sprida information med hjälp av debattartiklar och brev.

Rastakiz är intimt kopplad till Ardavan Khoshnood och hans

Föreningen för Demokrati i Iran

24 februari postade vi

Föreningen Demokrati i Iran slaktar moderata riksdagsmannen Reza Khelili Dylami

Reza Khelili Dylami skrev en motion att istället för att isolera totalitära regimer med dödsstraff som Iran, Kina ska vi istället ha en dialog med dem, för det är bättre sätt att påverka. Ardavan Khoshnood skrev då ett svar om Reeza’s motion.

Reza skrev den 15 juni på Newsmill:

Stöd oppositionen i Iran

Första kommentaren undertill:

Oh herre min gud. Detta var extremt komiskt. En anhängare åt islamiska regimen i Iran skriver en artikel till stöd för det samma.

För dem av er som inte känner den här herren kan jag nämna följande. Han grundade Iransk-skandinaviska handelskammaren och på dagen då denna handelskammare öppnades var det den islamiska regimens ambassadör som var inbjuden och som höll tal och varm tackade Reza för hans stöd till den islamiska regimen. Han sa och jag citerar: “Jag vill här personligen tacka min gode vän Herr Khalili för hans arbete för den islamiska regimens framgång”. Detta sa han i slutet av sitt tal (ungefär 15 minuter).

Reza Khelili hade/har ett sådant förtroende hos den islamiska regimen i Iran att han förmedlade kontakten mellan INVEST IN SWEDEN AGENCY och Islamiska ambassaden.

Han har varit föremål för stora diskussioner i Iransk media i Sverige, där han främst har avslöjats av Ardavan Khoshnood.

Khoshnoods artikel om Khelili:

Newsmill 2009-02-23

Med tanke på att Reeza nu uppmanar till ’stöd’ för den iranska oppositionen kan det vara intressant att läsa debattinlägget på Setiz av Ardavan Koshnood den 16 juni.

Debattinlägget:

De senaste dagarnas händelser har skapat ett massivt medieuppbåd.

Rubriker med ord som “kupp” och “revolution” förekommer och TV visar tusentals om inte miljontals iranska ungdomar i Iran som skriker “död åt diktatorn”. Samtidigt har ett flertal personer och organisationer uppmanat Sverige att visa sitt stöd till “oppositionen”. Men vad menas med “opposition” och vem ingår i “oppositionen”?

Den riktiga oppositionen i Irans fall är de personer och grupper som inte tillhör den islamiska regimen utan istället försöker bekämpa den. Nationalencyklopedin definierar “regim” som “en stats konstitutionella, politiska, ekonomiska och sociala organisation”. Dessa genuina oppositionella vill störta regimen och skapa en helt ny stat baserad på helt andra grunder. Vill någon behålla dagens grundlag i Iran är personen inte oppositionell. Allt annat är lögn. Att definiera “opposition” som “motståndare mot regeringen” är i Irans fall missvisande. Detta då regimens grundvalar gör att endast likartade regeringar kan komma till makten i landet. Trots att retoriken ibland har skiljt sig lite från en regering till en annan så har grunderna alltid varit desamma. Samtidigt är det så att dessa regeringar och presidenter inte har någon egentlig makt. Makten sitter istället hos den andlige ledaren.

Nu när detta blivit klarlagt kan vi diskutera vem oppositionen i Iran är. Media kallar Mousavi och hans anhängare för “oppositionella”. Detta stämmer inte då Mousavi vill behålla den islamiska republikens grundlag samt “den politiska, ekonomiska och sociala organisationen” i landet. Mousavi har därmed inget problem med en islamisk regim. Även han vill ha en religiös stat där islam och dess sharialagar utövar ett stort inflytande på allting i samhället, även på det privata livet.

Att Mousavi själv använder den gröna färgen på sitt emblem är ett bevis för detta. Den gröna färgen symboliserar islam och används främst av personer som är “seyed”. Enligt allmänheten i Iran är “seyed” den som har en blodsrelation med islams profet Mohammad. Detta används flitigt av Mousavi för att fiska röster hos religiösa. Att han själv och hans anhängare skriker “allah akbar” (”gud är störst”) är ett annat tecken på detta. Mousavis hängivenhet till islamisten Khomeini, hans samarbete med mullorna Rafsanjani, Khatami och Karoubi (som också kandiderade till presidentposten) samt hans frus uttalande i Sydsvenskan (13/7) om att hon vill ha ett islamiskt samhälle utgör ytterligare bevis.

Inte nog med detta så tillhör Mousavi själv etablissemanget i Iran. Han var tidigare statsminister mellan 1981 till 1988, direkt vald av Khomeini. Han har också massivt stöd från personer som innehar höga poster inom regimen. En av dessa personer är Irans rikaste man Rafsanjani som tidigare var president för islamiska republiken. Rafsanjani är även ledare för den församling som väljer den andlige ledaren (”Assembly of Experts”). Mullan Karoubi, som idag är en av Mousavis bästa kompisar, var tidigare medlem av samma församling (utnämnd av den andlige ledaren) och även den andlige ledarens rådgivare. Karoubi avgick från alla sina poster år 2005 då han kandiderade till presidentposten i förra valet (eller snarare “valet”, då det inte är snack om några riktiga val i Iran). Mousavi är alltså en man av regimen för regimen.

Vem är då den riktiga oppositionen? Det är alla de iranier som i och utanför Iran demonstrerar och skriker “död åt islamiska republiken”. Det är de som bränner bilder av den andlige ledaren Khamenei och som vill ha en riktig demokrati och ett sekulärt Iran. Det är de iranier som media inte visar eller skriver om. Istället framställs de som Mousavianhängare. Den riktiga oppositionen är de iranier som även skriker slagord riktade mot Rafsanjani och som säger att han borde skämmas och lämna landet. Oppositionen är absolut inte de Mousavianhängare som skriker “nasre man allah va fatah gharib” (ett islamiskt-arabiskt slagord som betyder “min seger närmar sig med hjälp av gud”).

Denna riktiga opposition leder dock inte protesterna i Iran. Protesterna är i sig inte folkliga då de inte är planerade av folket. Protesterna planerades av Rafsanjani-Khatami-Mousavi-falangen för att de själva skulle kunna utöka sin makt i landet. Det är dessa som kontrollerar när, var och hur demonstrationerna skall ske. De människor som hatar den islamiska republiken på riktigt utnyttjar dock situationen för att vädra sina känslor och för att visa sitt hat gentemot regimen. En del tror att de kan skapa en större maktkamp mellan regimens två olika grupper genom att stötta Mousavi, för att slutligen störta regimen. Det är viktigt att inte blanda ihop dessa med Mousavis anhängare. Protesterna kommer att avstanna så fort Rafsanjani & Company kommer överens med dem som idag styr Iran om maktfördelningen. Hoppet om ett fritt och demokratiskt Iran kommer dock aldrig försvinna.

Läs hela på

Setiz/Föreningen för Demokrati i Iran 16 juni

Avslutar med en video om vad som händer i Iran. En oskyldig tjej har skjutits i halsen. Passa på innan den islamistiska regimen tvingar Youtube att ta ner den. Obs! Inget för känsliga!!!