Islamister och rödgardister i Rosengård

De av islamisternas (med benäget stöd av rödgardister) initierade kravallerna i Rosengård fortsätter ikväll också.

Jag kan inte bedömma vilken utsträckning sådant här kommer som en överraskning längre. Inte för mig i alla fall. Kanske för den kategori människor som tror man kan sjunga ”We shall overcame” och problemen försvinner. Eller att problemen aldrig funnits. Å andra sidan lär de nog inte vakna upp nu heller.

Den väg som Sverige slagit in på delar vi med stort sett hela Västeuropa. Det som pågått sedan sent 80-tal är enklavisering i våra storstäder, det vill säga grupper som bosatt i vissa områden utan att kunna eller vilja vara en del av övriga samhället. Vissa tror att det här handlar om a-kasseförändringar, brist på fritidspedagoger eller finansministerns nyliberala ungdomsår. De är idioter.

Det vi ser är den typ av enklavisering som föregår fragmentering, eller nationellt sönderfall om man så vill. Sådant har skett på andra platser innan oss. Libanon och ex-Jugoslavien är två bra exempel på historiskt färska fall. Den som vill kan peka på skillnader mellan Balkan och Levanten varför det inte skulle ske här. Men det är inte det intressanta, det intressanta är mekanismerna bakom och de kan hittas här med.

Några utmärkande drag är:

- En svag, eller åtminstone försvagad, statsmakt.

- Polarisering mellan olika grupper som får sin egen dynamik. Den slutliga konsekvensen är etnisk rensning i en eller annan form.

- Organiserad brottslighet som bränsle för konflikten. Finns den inte med från början så uppstår den snabbt genom svarta börshandel, krigsprofiterande och plundrande, smuggling, utpressning och allehanda laglöshet. Mycket svår att få bort även efter en konflikts slut.

- Militant islamism. Ingen annan religion återfinns som central komponent i så många pågående konflikter som de militanta grenarna av Islam.

- En eskalerande våldstrappa som leder till fullskaligt inbördeskrig i slutänden.

Polisen klarar inte att skingra stenkastande tonnåringar av den enkla anledningen att det inte finns någon politisk vilja att låta polisen göra det. Skulle den finnas skulle man kunna det.

Den dag islamisterna däremot beslutar sig för att byta stenarna mot skjutvapen och barrikaderna mot minförsåt blir det värre. Den stridserfarenhet som finns inbäddad i de här grupperingarna genom veteraner från Irak, Afghanistan, Tjetjenien, Somalia (m fl) gör att den svenska polisen mycket snabbt skulle upphöra att existera som myndighet i utsatta områden. Det finns inget som svensk ordningsmakt kan ställa upp som kan matcha dem i ett utdraget gatustridsläge. Detta skrivet med all respekt för kollegorna inom polisen.

Resultatet blir att delar av städer och kanske landsändar blir självstyrande enklaver och möjligtvis också uppmarschområden för vidare expansion. Det troliga är dock kantonisering med utdragna lågintensiva konflikter mellan dem som periodvis flammar upp och ritar om kartan.

Är jag pessimist? Jag hoppas det. Ge det fem-tio år så får vi se.

Källa: Bryntes Betraktelser

_______________________________________________________________

Jag tror att SÄPO-chefen skulle ha läst detta inlägg innan han uttalade sig om ”de överdrivna problemen i Rosengård” Hittade bloggen av en slump och den är verkligen läsvärd. Brynte verkar ha stor erfarenhet av brottsbekämpningen så det är nog inga sagor här inte.

Elisabeth

Ursprungsartikel:
http://www.klaric.se/archives/7639

Källa: Dragan med vänner (Medlem)