I dag är det exakt 10 år sedan Pela Atroshi mördades på det mest skamlösa sätt. Det kommer att hållas en minneshögtid i kväll av detta bestialiska brott framför Akademibokhandeln, Sergels torg. Sara Mohammad har arbetat hårt under många år för att hedra minnet av henne och Fadime. Mohammad driver hemsidan "Glöm aldrig Pela och Fadime." Hemsidan är väl inte professionellt utformad, men det jobb och det mod Sara Mohammad har visat upp skall de ha all heder av, och då talar vi om den västerländska varianten av "heder".I morse framträdde Sara Mohammad tillsammans med Sabuni i SVT1. Mohammad gjorde ett mycket bra framträdande och pressade den professionella politikern Sabuni en smula. Mohammad gjorde mycket klart att hon var emot politisk islam och hon tyckte regeringen inte tillräckligt markerade mot denna form av odemokratiska tendenser i vårt samhälle. Sabuni försvarade sig med "att vi bestraffar handlingar, inte åsikter". Det kunde ju gärna bli bevingade ord, även i andra sammanhang. Mohammad var även emot religiösa friskolor och tyckte dessa var en plantskola för politisk islam. Jag är definitivt emot religiösa friskolor av just de orsaker Mohammad förde fram. Nu när t.o.m. Sahlin tvekar om rätten att driva dessa friskolor är det kanske dags att även regeringen funderar en gång till i denna viktiga fråga.
Det är 7 år sedan Fadime Sahindal mördades. Jag har tidigare skrivit om det fullständigt avskyvärda mordet på Fadime som hos mig och många andra väcker det nordiska raseriet på allvar. Fadime sköts av sin far som efteråt tog tillbaka sitt erkännande när han insåg att han kommer tillbringa resten av sin tid i fängelse. Fadimes mor vittnade falskt till förmån för fadern när denne överklagade domen. I vårt västerländska samhälle har familjen förlorat all heder man överhuvud kan tänka sig. Det som på allvar väcker den nordiska vreden är att brodern till Fadime hotade henne till livet under en rättegång inför sittande rätt. Ändå kom brodern undan detta mycket allvarliga brott, ändå kunde pappan skjuta Fadime vid ett senare tillfälle. Hur tandlöst och menlöst kan en rättsstat agera? Jag menar att här skulle det svenska samhället satt ned foten på allvar. Fadern och brodern skulle dömas till livstids utvisning, då skulle Fadime levt i dag, samt att vi på ett tydligt sätt skulle ha visat vad som gäller i detta land. Det skulle ha varit en signal som inte kunde ha missförståtts.
I dag på DN går utrikesdepartementet ut och varnar unga kvinnor som "vänder hem" under sommaren att de kan bli utsatta för hedersrelaterade påtryckningar och i förlängningen brott. UD vill ge kvinnor som kommer från vissa områden råd för att undvika att råka illa ut. Så här står det i artikeln.
Om resan inte går att undvika råder UD att flickan ska ha dubbla uppsättningar av mobiltelefoner, kopior av passet, att lägga kontaktuppgifter på minnet och att försöka ha en regelbunden kontakt med någon i Sverige under sin tid utomlands.
Det är sorgligt att typer av uppmaningar som dessa skall behövas ge till svenska medborgare. En av orsakerna till detta är otvivelaktigt att vi ger alldeles får dåliga och otydliga signaler om vad som gäller i detta land för nya immigranter. Det skall från första dagen vara glasklart vad som gäller och vilken kultur vi har på dessa breddgrader. Fadimes familj flyttade hit till detta land frivilligt och utan att de var förföljda i sitt hemland. Att svenska staten inte gjorde glasklart om vad som gäller i detta land är en stor skam det också. Vår "snällhet" är ett typexempel på "snällhet" som i förlängningen blir till grymhet och sin raka motsats.
Länk DN
Ursprungsartikel:
http://robsten.blogspot.com/2009/06/hedersbrott-i-sverige.html
Källa: Robsten blog (medlem)

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar