Kasta ut dem. Ge dem stränga straff. Dra in deras socialbidrag. Orden om stenkastarna kommer från några familjer på Herrgården.
Ali suckar och pekar mot parkeringsplatsen på Ramels väg där räddningstjänsten fick släcka två bilbräder natten till fredagen.
Ali är trött på att det ständigt brinner och att hans astmasjuka barn måste andas in röken. Han vill gärna berätta om hur han och hans grannar ser på problemen i området.
Snart är samtalet i full gång. Om Herrgården, polisen, stenkastande ungdomar, skolan, ansvar, kultur, uppfostran … De gestikulerar genom cigarettröken och avbryter varandra. Samtliga har bott på eller nära Herrgården i flera år och har sett hur det bara blir värre och värre.
De är självkritiska och tycker att de själva kan och bör göra mer.
– Jag jobbar tolv timmar om dagen, men jag vill gärna hjälpa polisen och brandkåren. Inte som spion, men jag kan vara ute om det behövs, säger Ismael.
Samtidigt är de rädda för att stenkastarna kanske hämnas på deras barn och bilar. Därför vill ingen av dem ha sitt riktiga namn eller bild i tidningen.
– Jag hatar det här området, säger flerbarnsmamman Reem medan hon bjuder på en nybakad chokladkaka med färgglatt strössel.
Reem tycker om Sverige, men vill hellre att barnen växer upp i den arabiska miljonstad, som hon lämnade för sju år sedan.
– Kanske träffar de kompisar som inte är bra, kanske börjar de ta knark eller bränner saker.
Två av männen berättar hur de har försökt att stoppa ungdomarna från att elda. Men de blev själva attackerade och fick stenar på sig.
Hur har det blivit så här? Hur kan några tiotals killar ta över ett bostadsområde?
Trångboddhet, dåliga lägenheter, fattigdom, arbetslöshet, traumatiska upplevelser …
De skakar på huvudet. Någon skrattar som om det vore alldeles för enkla förklaringar.
– De flesta av oss bor trångt och har kommit från oroliga länder, säger Ismael och drar upp byxbenet för att visa sina krigsärr.
Till slut enas de om att dålig uppfostran kan ligga bakom. De skyller också på det "slappa svenska systemet", som de tycker lär barn att springa till socialen så fort mamma och pappa höjer rösten.
– Jag vet en man, pappa till en stenkastare, som är rädd för att sonen ska döda honom. Tänk dig, rädd för sitt eget barn, säger Ahmed.
Vad skulle du göra om din son bråkade på nätterna?
– Jag skulle gå till polisen. Skulle inte det fungera skickar jag honom till hemlandet, svarar Ahmed direkt.
De flesta vi pratar med kräver skärpta lagar och rejäla straff.
– Utvisa familjer vars barn kastar sten. Det räcker med en familj och du ska se att de andra genast slutar, säger Ali med pekfingret i luften.
Ni låter hårdare än Sverigedemokraterna.
– Jag är ingen rasist, men det går inte att blunda för verkligheten, säger Hussein.
– Man ska inte låta fler invandrare bosätta sig här. De borde flytta till ett annat område så att de kan integrera sig.
Källa: Sydsvenskan
———————————————————————————————————
Bara för att man nämner att “utvisa de som missköter sig” så är man direkt förknippad med Sverigedemokraterna och rasist! Det spelar ingen roll att man själv är invandrare när man resonerar så.
Tydligen är det inte mera än ett tiotal ungdomar som sätter skräck i hela området. Går det verkligen inte då att göra något åt problemet? Alla verkar ju veta vilka dessa slynglar är.
Dessa invandrare säger att detta beror på “dålig uppfostran och ett svenskt slappt system”. (socialbidragen). Jag har själv funderat över om orsaken kan ha rötter högre upp, kanske man vill skapa kaos i området för att sen kunna genomföra en viss SOU? Författaren till denna SOU är Masoud Kamali, Monas Sahlins bästis när det gäller integrationsfrågor. Planerna är att skapa egna kontrollområden med egna lagar.
Elisabeth
Ursprungsartikel:
http://www.klaric.se/archives/7188
Källa: Dragan med vänner (Medlem)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar