VÄSTEUROPA blev ett multietniskt samhälle i ett ögonblick av ouppmärksamhet, skriver Christopher Caldwell i sin nya bok om de senaste 50 årens dystra europeiska erfarenheter av invandring.
Samtidigt som politiker och akademiker i samtliga västeuropeiska länder har nedvärderat de europeiska ländernas nationalism som uttryck för rasism, chauvinism och militarism, har de har uppmuntrat invandrarna att odla sin egen nationalism. Det kanske har varit uttryck för ett slags civiliserad artighet, men för invandrarna kan det bara tolkas som europeiskt självförakt. Från megafoner vänligt utlånade av europeiska nyttiga idioter kan kurder och palestinier obehindrat skrika sina nationella anspråk från storstädernas tak, medan islamisterna från moskéer och tidningar opåtalat mässar om det muslimska storrikets lycksaligheter.
Nu har räkningen kommit. Den generation som är född efter 1960 måste betala för sina föräldrars ädla principer.
Värst ser det ut för Storbritannien. Här kommer våld och politisk extremism att dominera gatubilden. Av alla europeiska länder blir separationen mellan invandrare och infödda i Sverige den som är svårast att rulla tillbaka. Spanien har störst risk att kollapsa under tyngden av flyktingar.
Lite uppmuntran går att spåra: Tysklands turkar kommer att integrera sig, men det kommer att gå långsamt. Frankrike har stora sociala problem, men den republikanska traditionen kommer att rädda landet. Det är det enda land där en sorts amerikansk dröm är möjlig.
Christopher Caldwell: Reflections on the Revolution in Europe - Immigration, Islam, and the West.
Ovanstående är ett utdrag ur en artikel om boken av Klaus Wivel i Weekendavisen. Læs det hele her
Ursprungsartikel:
http://everykindapeople.blogspot.com/2009/05/islam-ett-ogonblick-av-ouppmarksamhet.html
Källa: Every Kinda People (importerat inlägg)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar