Lundby-Wedins tal på första maj måste vara själva definitionen av hyckel om man ska tro vad tidningarna skriver. "I en tid när storföretagens direktörer har löner som är 50 gånger en arbetares, när bonusar i det privata näringslivet står som spön i backen och de rika bara blir rikare då tar ni bort förmögenhetsskatten och fastighetsskatten, då sänker ni inkomstskatten mest för de som tjänar mest, sade Lundby-Wedin med adress till regeringen." (SvD) När Lundby-Wedin kritiserar samma bonusar och girighet som hon själv varit med om att besluta om så är den snällaste tolkningen att det är sinnebilden för chutzpah. En annan att det är ett uttryck för maktens arrogans och i viss mån massans dumhet när de applåderar någon ur den politiska adeln som går till storms mot konsekvenserna av sin eget agerande. Det var den typen av maktmissbruk, skenhelighet och pampfasoner som fackföreningsrörelsen ursprunligen uppstod för att ta strid emot. Ett sekel senare har det inre förfallet gjort dem till en del av problemet. DN, SvD, SvD
Ursprungsartikel:
http://www.metrobloggen.se/jsp/public/permalink.jsp?article=19.9107425
Källa: Bryntes betraktelser (importerat inlägg)
lördag 2 maj 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar