Tre böcker om Sverigedemokraterna

På kultursidorna i dagens Aftonbladet anmäls tre aktuella böcker om Sverigedemokraterna. Den gravt politiskt synskadade vänsterhäxan Åsa Linderborg skriver om SR-journalisten Pontus Mattssons "Sverigedemokraterna in på bara skinnet" och Anders Johansson tar upp "Slaget om svenskheten: Ta debatten med Sverigedemokraterna" av Anna-Lena Lodenius & Mats Wingborg, samt "Högerpopulismen: En antologi om Sverigedemokraterna" med Håkan A Bengtsson som redaktör. Gemensamt för dessa tre böcker verkar vara att ingen av dom är kriven i avsikt att leverera en objektiv och sanningsenlig bild av partiet, det är som vanligt rena propagandaskrifter.

Linderborgs åsikter känns knappt värt att slösa tangentbordstryckningar på, vi vet sedan tidigare att allt som inte är illande rött är dåligt i hennes värld. Och mycket riktigt gör hon oss inte besvikna. Det är mycket plidder-pladder om social rättvisa, arbetarna står mot kapitalet, "högerns" (här representerade av SD!) förtryck osv osv, det vanliga vänstertugget som kan förväntas från en ärkekommunist som insöp Internationalen och hammare och skära med modersmjölken. Inte många variationer på ett söndertuggat och helt utopiskt tänkande, inget ägnat att förvåna alltså. Mycket riktigt är hennes lösningar på "problemet" med att SD sannolikt kommer att ta en riksdagsplats 2010 få, om ens några.

Det är samma gamla kommunistiska tungomålstalande som vanligt, "främlingsfientlighet", "rasism", paralleller till Tyskland 1932, sådant som alla normalbegåvade vid detta laget fattat inte stämmer. Man kan ju bara fråga sig hur Aftonbladet tillåter Linderborg, detta flagranta slöseri med luft och utrymme, att använda sina kultursidor för politisk propaganda, men uppenbart är att lika barn leka bäst, rödingarna på tidningen finner tydligen detta vara helt OK. Sammanfattningsvis, gamla kommunistparoller blandat med osaklig och lögnaktig propaganda riktad mot SD, det gamla vanliga Linderborgska skitsnacket alltså.

Anders Johansson går i mångt och mycket i samma utnötta fotspår som Linderborg gör. Det är snack om "sociala orättvisor" med utgångspunkt från att en "flykting" naturligtvis skall ha exakt samma förmåner som vilken svensk som helst direkt när smugglaren slänger dom av bilen. Inget tal om vad begreppet solidaritet med svenskarna egentligen innebär, utan här är det den öppna (svenska) plånboken som gäller. Lodenius och Wingborgs bok beskrivs som varandes "beskäftigt undervisande" i sitt tonfall, uppenbart är då att författarna försöker indoktrinera istället för att redovisa en ärlig och sann bild av Sverigedemokraterna. Johansson tycker att boken håller en ton av "pedagogisk självgodhet" vilket än tydligare påvisar att vi har med en propagandaskrift att göra.

Antologin med Håkan A Bengtsson som redaktör avfärdas som "en betydligt tunnare antologi, bitvis illa skriven, dåligt redigerad, full av upprepningar och sövande "fakta"-rabblande." Hur det ligger till med valören på dessa fakta får läsaren själv bedöma, min erfarenhet är att det ytterst sällan förekommer några korrekta "fakta", utan fastmer överdrifter, vantolkningar och rena lögner. Johansson är i sin recension dock alldeles tydlig med att han ogillar Sverigedemokraterna skarpt, vilket möjligtvis kan ge en bild av med vilka ögon han läst alstren. Linderborg å sin sida säger det inte rakt ut, men det behöver vi väl knappast ha svart på vitt för att förstå?

Tre böcker recenserade av två personer, en skrikande rödtomte med möjliga genetiska defekter (alkoholiserad pappa och VPK-kommunist till mamma) och en annan som uppriktigt säger att han hatar SD, men trots det i vissa delar är kritisk till böckerna. Vad hade Anders Johansson egentligen önskat sig då, kan man fråga? En inte allför avancerad gissning är väl att han önskat sig hårdare retorik, och nu i viss mån är besviken över detta. En sak är dock säker, SD nosar dom etablerade partierna och deras hel- och halvtokiga mediaanhängare i rumpskägget, och man börjar bli rejält nervösa. Därför kommer vi sannolikt att få se fler böcker likt dessa publiceras. Naturligtvis blir det då samtidigt fler liknande recensioner av Linderborg et consortes, såvida ingen vettig chef på Aftonbladet (finns det någon sådan?) bestämmer sig för att ta ifrån denna politiska haverist den plattform hon fått göra till sin egen "hata Sverigedemokraterna"-lekstuga.


Ursprungsartikel:
http://www.rebell.dk/index.php?option=com_content&view;=article&id;=339:tre-boecker-om-sverigedemokraterna&catid;=96:media-och-journalistik&Itemid;=295

Källa: Webmagasin REBELL (Medlem)