Jag läser med stigande förvåning ordvändningarna Carina Rydberg använder när hon beskriver en poet och muslim vid namn Mohamed Omar, som tydligen förvandlats från en moderat och förnuftig muslim, till en fundamentalistisk sådan. Denna omvandling skulle skett sedan Israel invaderade Gaza och ställde till lidande för befolkningen där. Denna Omar skall efter konflikten i Gaza ha förändrat hela sin världsbild, börjat förneka förintelsen samt stöttat regimen i Iran bl.a. Så här skriver Rydberg.
Men det stod snart klart för mig, att Omars nyfunna lojalitet inte begränsade sig till Hamas och den palestinska frågan, utan även rörde Darfurkonflikten, massakern i Kambodja, och Förintelsen.
Jag har inget facit eller sitter inne med någon absolut kunskap i frågan, men jag reagerar rent instinktivt när någon plötsligt omvärderar hela sin världsbild p.g.a. av en sådan händelse som invasionen i Gaza. Jag tror helt enkelt inte på Omars förklaring. Jag antar att han hela tiden varit mycket mer radikal än vad han velat visa. Han tyckte måhända det var en bra tidpunkt att gå ut med sina verkliga åsikter efter det som hände i Gaza. Rydberg försöker argumentera med Omar på hans egen blogg, där han såklart har en hel del anhängare. Så här skriver hon.
Fler och fler deltar i denna debatt. Jag är en av de få på bloggen som opponerar mig mot det ena argumentet vansinnigare än det andra. Jag efterlyser fler som är redo att ta ställning för humanismen och respekten för människoliv.
Tja, det blir lite svårt när Rydberg försöker debattera med Omar på hans egen planhalva såklart. Rydberg tillhör heller inte den del av befolkningen som blivit alltmer skeptiska till det ökande muslimska inflytandet och som redan för länge sedan sett dessa tendenser. Hon tror sig tillhöra ett läger som helt enkelt inte finns i dagens Sverige.
Vi som redan varit skeptiska till det Rydberg tar upp är redan stämplade som islamofober, xenofober och allmänt främlingsfientliga. Till denna grupp vill Rydberg sannolikt inte sälla sig, vem vill frivilligt ställa sig i utanförskap? Det finns en stor grupp som är medvetna om dessa fundamentalistiska tendenser, men förringar dem och vill helst inte prata om dem, detta för att inte göda "islamofoberna". Denna grupp människor kommer sannolikt inte heller till Rydmans hjälp. Det finns såklart en grupp som inte är medveten om tendenserna vi har inom vissa grupper i vårt samhälle, där finns såklart ingen hjälp att hämta. Kvar står Rydberg och tror sig ha väldigt många människor bakom ryggen i sina balanserade och förnuftiga åsikter, men var är de? Vårt politiska klimat har gjort att den stora grupp förnuftiga och sansade samhällsmedborgare, som fordom kunde vrida varje debatt åt rätt håll, inte längre finns kvar.
Vi lever i ett splittrat samhälle åsiktsmässigt. En stor grupp litar på våra politiker och den partistruktur som blivit etablerad för att inte säga cementerad. Medierna är en trogen vapendragare till denna struktur. Den andra gruppen, som blir allt större, misstror politikerna och ser igenom partiernas politiska spel och propaganda. De ser igenom mediernas egen agenda och politiskt korrekta språk. Mitt emellan dessa två åsikts och maktcentra förväntade sig Rydberg att få det stöd hon är förtjänt av, men där finns det knappast några kvar i dagens samhälle. Så Rydberg, det är dags att välja sida, på riktigt.
Länk SvD
http://robsten.blogspot.com/
Ursprungsartikel:
http://robsten.blogspot.com/2009/04/svensk-naivism.html
Källa: Robsten blog (medlem)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar