Skarp intern kritik från före detta s-minister: Vår politik drev väljarna mot Sverigedemokraterna.. I den socialdemokratiska valrörelsen blev det för mycket av “det går bra för Sverige” och för lite samhällskritik. Misslyckandet i arbetslöshetsfrågan grundlades redan 2003-2004. Det var då som valet i praktiken förlorades. Unga arbetare och pensionärer med arbetarbakgrund gick under valrörelsen till Sverigedemokraterna därför att de kände att socialdemokraterna inte tog samhälls- problemen på allvar. Om vi nu vänder arbetarna ryggen för att nå medelklassen drivs en stor del av löntagarna i armarna på Sverigedemokraterna. En högervridning skulle föra ned socialdemokraterna under 30 procent. Förmår vi inte att förstå vad som gjordes fel 2002-2006 återtar vi inte makten 2010, skriver den socialdemokratiske riksdagsledamoten och före detta folkhälso- och socialtjänstministern Morgan Johansson.
Valet 2006 blev en mardröm för socialdemokratin. Det blev det sämsta riksdagsvalet sedan 1914, och partiet tappade de allra flesta kommuner och en lång rad landsting. I hälften av landets kommuner och i tre landsting kom Sverigedemokraterna in i de beslutande församlingarna.
Oavsett vem som blir partiledare, kommer socialdemokratin inte att kunna återta makten 2010 om man inte förmår att förstå vad som gjordes fel 2002-2006.
Vi ska vara ödmjuka inför väljarna: de har valt bort oss den här gången, och det är inte väljarna det är fel på.
Problemet är att folk inte trodde på vårt budskap. För att kunna vinna valet 2010 måste socialdemokratin därför dra rätt slutsatser av valförlusten. Då kan man inte ha en ytlig massmedial syn på valförlusten, utan svaren måste sökas i människors sociala förhållanden.
En preliminär analys av valresultatet på de orter där Sverigedemokraterna ökat mest tyder nämligen på att de tagit röster i de områden där socialdemokratin traditionellt sett är stark.
Unga manliga arbetare och pensionärer med arbetarbakgrund har röstat på dem i stor utsträckning. De känner sig besvikna och frustrerade över utvecklingen i Sverige - de ser ökade klyftor, problem på arbetsmarknaden och ökad brottslighet. De har inte känt att deras parti, socialdemokratin, tagit tag i problemen eller ens erkänt dem. De flesta som röstat på Sverigedemokraterna betecknar sig säkerligen inte som rasister, men de tar ut sin frustration över samhällsproblemen på invandrarna.
Om socialdemokratin nu skulle vända arbetarna ryggen i sin iver att nå medelklassen, då skulle partiet driva en stor del av löntagarna i armarna på Sverigedemokraterna. Än värre skulle det bli om en sådan högervridning av socialdemokratin skulle kombineras med den omfattande arbetskraftsinvandring, som alliansen nu föreslår. Då skulle vi få se en utbudschock på arbetsmarknaden, som skulle pressa ner reallönerna för löntagarna. Det blir lätt för Sverigedemokraterna att i ett sådant läge ytterligare spela ut svenska löntagare mot invandrarna, och i så fall har vi ett Sverigedemokratiskt parti på över 10 procent 2010.
Medelklassen har röstat på socialdemokratin för att partiet står för en generell välfärdsmodell som binder samman samhällsklasserna. De har trott på socialdemokratins solidaritetstanke.
Varför röstade då denna medelklass i mindre utsträckning på socialdemokratin 2006? Förklaringen är snarare att de borgerliga partierna lyckades slå socialdemokratin i vår bästa gren: förmågan att kunna bekämpa arbetslösheten.
Detta säger oss två viktiga saker: för att vinna val i regeringsställning måste socialdemokratin för det första kunna kombinera sitt maktinnehav med en stark samhällskritik. Vi måste peka på de missförhållanden som finns, stå på de utsattas sida och på ett trovärdigt sätt berätta vad vi tänker göra åt det. Det misslyckades partiet med i valrörelsen 2006. Det blev för mycket av “det går bra för Sverige” och “vi lever i den bästa av världar”, och för lite av samhällskritik.
För det andra måste socialdemokratin vinna arbetslöshetsfrågan. Det är en gammal sanning att det alternativ som har störst förtroende när det gäller att skapa jobb, vinner valet. Grunden för socialdemokratins misslyckande i arbetslöshetsfrågan lades redan 2003-04. Efter att framgångsrikt ha fått ner arbetslösheten till under 4 procent år 2000, började den sakta stiga igen utan att regeringen ingrep. 2004 hade den nästan nått 6 procent. Den ekonomiska politiken förblev emellertid passiv och mötte inte den ökande arbetslösheten. Det var då partiet i praktiken förlorade valet.
Arbetslösheten är också förklaringen till Sverigedemokraternas framgångar. När arbetslöshet och utanförskap etableras, då kryper fascismen in. Då kan man ställa unga arbetare som har svårt att få jobb och pensionärer med för lite i pensionskuvertet mot invandrarna och exploatera det politiskt. Genom att skapa en bild av att hundratusentals invandrare lever på bidrag utan att jobba, samtidigt som svenska pensionärer och arbetare lever på fattigdomsgränsen, spelar man ut svenskar och invandrare mot varandra.
När alliansens retorik dessutom utgick ifrån motsättningen mellan dem som “jobbar” och dem som “inte jobbar”, var det lätt för Sverigedemokraterna att ta den motsättningen ett steg längre och fråga: vem är det som inte jobbar? Jo, invandrarna!
Det finns nu två stora uppgifter för arbetarrörelsen: att trycka tillbaka de främlingsfientliga partierna och att vinna tillbaka den radikala delen av medelklassen. Det gör man inte genom att vända arbetarklassen ryggen, utan genom att tydligare formulera en politik för fler jobb och minskade klyftor.
Vi kommer nu att få se hur de ekonomiska och sociala klyftorna ökar, och hur de mest utsatta människorna lämnas i sticket. I ett land där solidaritet och sammanhållning hålls så högt som i Sverige, kommer en sådan politik att väcka en folklig vrede som går långt utanför socialdemokratins väljarskara.
Det finns en bred folklig uppslutning bakom en samhällsmodell som minimerar klassklyftorna. Socialdemokratins uppgift de kommande åren blir därför att obönhörligt påtala hur detta systemskifte skadar inte bara de svagaste - de som lever på marginalen, är arbetslösa, sjuka eller rent av utslagna - utan också hur detta drabbar såväl arbetare som tjänstemän. En socialdemokrati i opposition måste därför bli en stark röst i riksdagen för jämlikhet.
Ursprungsartikel:
http://www.klaric.se/archives/6942
Källa: Dragan med vänner (Medlem)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar