I en artikel i DN spekuleras det i varför förtroendet för Socialdemokraterna och Mona Sahlin nått dessa historiskt låga nivåer som opinionsmätningarna just nu vittnar om. Det är många som spekulerar i många olika orsaker. De närliggande och konkreta orsakerna är ju samarbetet med M och framförallt V, men också cirkusen när Wanja Lundby-Wedin försökte sig på cirkuskonster när det avslöjades hennes egen inblandning i beviljandet av bonusar och pensionsavtal. Jag har en känsla av att inte ens media och DN har insett skillnaden mellan "rörelsen" och de som faktiskt skall gå och välja. Så här står det i DN.Det skulle bli annorlunda nu, lovade Mona Sahlin. Den nya partiledningen skulle vända sig till gräsrötterna för att plocka upp idéer som kom inifrån organisationen.
Vilka idéer är det som Socialdemokraterna plockat upp från de verkliga gräsrötterna? Vilka idéer är det som de anammat från väljarna de sista 20 åren? Jag kan på rak arm inte komma på någon sådan idé. Om Sahlin ändå kunde gå ut till dessa "gräsrötter" och fråga vad de tycker om att hon kysser en annan kvinna på offentlig plats samt blir fotograferad, kanske en pollett skulle trilla ned. Vidare i artikeln.
Sedan dess har Socialdemokraterna stadigt tappat i opinionsmätningarna och förtroendet för Mona Sahlin har gått samma väg. I en färsk undersökning som Synovate gjort för DN:s räkning svarar 23 procent att de har stort eller mycket stort förtroende för Mona Sahlin. Det är den lägsta siffran för en S-Ledare sedan DN började med förtroendemätningar i april 2000. Bland hennes egna väljare är det nu bara 51 procent som har högt förtroende för henne.
Sanningen är den att Sahlin aldrig varit någon självklar ledare. Stora delar av "gräsrötterna" har aldrig gillat henne. Delar av det egna partiet har inte heller gillat henne, någonsin. När Persson avgick och en ny ledare skulle tillsättas så skulle det ju vara en kvinna. Den mer kompetenta Nuder tvingades tillbaka under närmast förnedrande former. Därefter blev Wallström tillfrågad, som klokt nog tackade nej. Hon hade sannolikt inte klarat uppgiften. Därefter blev Jämtin tillfrågad som andranamn, hon tackade också nej men skulle säkert gjort ett bättre jobb än Wallström. Först därefter tillfrågades Sahlin om partiledarjobbet, ett jobb hon aldrig skulle haft ur socialdemokratisk synvinkel. Sahlin grep ivrigt efter makten och äran, hennes tid hade äntligen kommit. Katastrofen för socialdemokratin var därmed ett faktum. Vidare i artikeln står det så här.
Och är det någon i svensk politik som lyckats göra comeback så är det Mona Sahlin, säger Kenneth G Forslund, ordförande för partidistriktet i Bohuslän.
Alltid dessa partifunktionärer som är inskolade i det politiskt korrekta som får ge sin syn på saken. Man får aldrig de sanna svaren om man inte går just till dessa "gräsrötters" åsikter. Sahlin har gjort comeback bland hennes partivänner, men INTE bland gräsrötterna. Bland gräsrötterna minns man fortfarande Tobleroneaffären och alla andra affärer. Man minns alla konstiga uttalanden, man minns Sahlin på bild i Pridefestivalen och i muslimsk schal. Svenska folket vill helt enkelt inte ha en statsminister som beter sig så. Kan inte det socialdemokratiska partiet fatta detta enkla faktum? Inte ens medier och de politiska kommentatorerna i våra riksmedier verkar förstå detta mycket enkla faktum. Kanske är det FÖR enkelt.
Länk DN
http://robsten.blogspot.com/
Ursprungsartikel:
http://robsten.blogspot.com/2009/04/reflexioner-om-sahlin.html
Källa: Robsten blog (medlem)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar