Nätverk mot politisk korrekthet: Pansarkryssaren WLW forsar vidare

Som en riktig pansarkryssare (typ Potemkin) forsar hon fram, WLW. Hon påstår med emfas att “någon” (förre vd:n Christer Elmehagen) har grundlurat, vilselett och fört henne bakom ljuset. Det blir bara rörigare och virrigare. Man hinner inte riktigt med i svängarna och et är svårt att fatta alla nya påhitt och turer i den här hisnande historien. Dock står det klart att WLW - och andra i styrelsen för AMF - inte tycks ha förstått årsredovisningar och annat som man borde kunna kräva att arvoderade styrelseledamöter med enormt ansvar förstår.

Det senaste är att det är den förre vd:n, Christer Elmehagens fel, alltihop. Det är han, absolut inte hon, som har betett sig “oetiskt och omoraliskt”. På frågan om hon anser att Christer Elmehagen är ohederlig svarar hon i Expressen:

Jag tycker att han har visat att han, när han har laglig möjlighet, kan agera oetiskt och omoraliskt.

Men du själv då, Wanja!

Finns det ingen som vill WLW väl? Har hon inga riktiga, sanna, nära vänner? Vänner som kan säga som det är: att hennes pansarkryssartaktik inte kommer att lyckas. Att kejsaren är naken. Att inga amsagor hon berättar kommer att rädda hennes skinn. Att det bara är en tidsfråga innan det inte går längre, innan hon blir en alltför stor belastning både för LO och för Socialdemokraterna. Att hon borde gå innan det är för sent. Vilket det nästan är, redan. Så här skriver Ann-Charlotte Martéus i Expressen under rubriken Wanja kan bli ett sänke i valrörelsen:

Hon går ingenstans, Wanja Lundby-Wedin. Till många lågavlönade LO-medlemmars vanmäktiga ilska, naturligtvis. För dem inom arbetarrörelsen som in i märgen omfamnar socialdemokratiska värderingar måste beskedet kännas bittert. Och för Sahlin, Östros, Baylan & Co kan LO-basen bli ett sänke i valrörelsen 2010.

Ann-Charlotte Martéus skriver också om det helt omöjliga i att en enda människa tar på sig och får betalat för så otroligt många och krävande uppdrag och funderar kring vad som kan ligga bakom att WLW tackat ja till alltihop:

Lundby-Wedin har suttit i 24 styrelser och samtidigt jobbat mer än heltid, förmodar man, som LO-bas. OCH hon sitter med i Socialdemokraternas verkställande utskott. OCH hon är ordförande för Europafacket.

Hur kan denna absurda och onödiga - men för Lundby-Wedin inkomstbringande - arbetsbörda ha varit acceptabel för organisationen LO? Vad är det för klimat som tillät detta?

Är det så att inte bara ordföranden, utan LO-eliten som sådan, lever i en sorts gränslös, frossande, makthungrig styrelserumsvärld? Man kan ju inte låta bli att undra.

Och jag kan inte låta bli att undra över hur det kommer sig att 24 företag accepterat WLW som medlem i deras styrelser om de vetat om att hon haft alla dessa krävande uppdrag. Det måste väl finnas andra - både kvinnor och män - i Sverige som kan sitta i minst 20 av de där styrelserna?

Det vi bevittnar nu, inför öppen ridå och från första medieparkett, är en process som bara kan sluta på ett enda sätt och det är att WLW går - både från styrelsen för AMF och från LO. Ju förr, desto bättre. För henne själv och andra.