Beträffande skämten om somalier konstaterar ungdomsförbundets ordförande Erik Almqvist att de kan liknas vid Norge- eller blondinskämt. Något de politiskt korrekta förvisso skulle protestera emot, antingen med hänvisning till att även skämt om norrmän är rasistiska eller med hänvisning till att somalier till skillnad mot norrmän är en förtryckt grupp i samhället. I vilket fall har jag dock svårt att tro att alla som någonsin dragit "rasistiska" skämt bara därför skulle vara rasister. En av humorns grundregler är trots allt att det tabubelagda lättare lockar till skratt än det vardagliga och det politiskt korrekta.
Beträffande sångerna så hävdar ungdomsförbundets vice ordförande William Petzäll att han inte kände till deras bakgrund, och det finns till synes inga skäl att betvivla honom där. Tidningarna verkar ju inte kunnat hitta något värre textutdrag än detta: "en nordisk revolution där nordanvinden ska vina genom vår evige fiendes märg och ben". Och där kan man förstås tolka det som att den "evige fienden" är judarna, men det är knappast självklart. Med andra ord tycks det ha handlat om allmänt nationella sånger. Om man faktiskt kände till deras bakgrund kan jag dock inte se det som mer klandervärt för det. Inget brukar ju hindra kulturskribenter från att hylla Hamsuns och Celines klassiska romaner trots att båda två var uttalade nazistsympatisörer. För övrigt sjöngs inte bara nationalistiska kampsånger där på färjan, utan även Internationalen och en hyllningssång till Stalin. Så om vit makt-musiken bevisar sverigedemokraternas rasism, borde då inte Internationalen bevisa deras socialism? (Ah! Nationalsocialism!!!)
Läs mer i Dn och SvD!
Texten till den gamla nazistiska kampsången Friheten leve, vilken var en av de som sjöngs på färjan finns förresten här. Och klicka på den lilla ikonen med pilen så får ni höra den också!
-
Ursprungsartikel:
http://advodia2.blogspot.com/2009/04/jag-ger-fortfarande-sd-benefit-of-doubt.html
Källa: Advodia 2 (importerat inlägg)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar