Rosengård - norsk media intervjuar boende…

Ursprungsartikel:
http://politisktinkorrekt.wordpress.com/2009/03/02/rosengard-norsk-media-intervjuar-boende/

Rosengård i Malmö

23000 invånare, varav ca. 8000 barn och ungdomar. 86 procent har invandrarbakgrund. Arbetslösheten är skyhög, 60-85 procent.

Utåt det ser ut som en vanlig stadsdel. Med inne bland husen finns det människor som aldrig har anslutit sig i det svenska samhället.

- Det ser väl inte ut som ett ghetto, eller?

Nästan triumferande visar vår guide Emine oss runt Rosengård, ca tio minuters bilfärd från Malmö stad.

Hon tycker uppenbarligen om att kunna erbjuda gästande uppfattningen om väl underhållna bostäder insprängda mellan grönområden, där varje cigarettfimp städas snabbt bort. Som så många andra, hon är trött på att området blir ständigt stämplat.

Men tecknen på misärliknande standard och boendesituation är svåra att bortse ifrån trots att miljontals kronor lagts ner på området, för bättre levnadsvillkor:

- Nio av tio är arbetslösa i stadsdelen

- Eleverna har landets sämsta betyg

- I många lägenheter kan upp till tio personer bo i trerummare

- Periodvis vägrar brandkår och ambulans att köra in utan poliseskort

- Området fylls ständigt på med nya flyktingar direkt från krigszoner.

Utan hjälp från Fremskrittspartiets ledare Siv Jensen har svenska forskare, politiker och journalister i flera år försökt att ställa diagnos på området som byggdes för att ge den svenska arbetarklassen en värdig plats att leva på - men som nu har har blivit en symbol för misslyckad integration av flyktingar och invandrare.

 - Kan du inte skriva om rosorna, inte taggarna? frågar Emine, och skryter om planerna på en ny friluftsanläggning, park och shoppingcenter

- Det finns så mycket som är bra. Vi kämpar bara med trångboddhet, arbetslöshet och segregation.

Parallellt samhälle

I Nordens mest invandrartätaste stadsdel där nio av tio har utländsk bakgrund, kan man leva ett helt liv utan att behöva ta del av det svenska samhället, språket eller svenska gemenskapen i övrigt. Det finns läkare, advokater och banksystem på andra språk.

I köpcentret RoCent har butikerna namn som “Anatolien mode” “och” Daftar guld “. Systembolaget har sedan länge tackat för sig.

Området Herrgården är Rosengårds baksida, eller skamfläck.

Norska Acta äger en stor del av nedgångna fastigheter, där svampangrepp och kackerlackor i lägenheterna har plågat invånarna i flera år.

Här bor Mohamed (14) från Irak.

Det var här det var upplopp i december - igen. Polisen kastade ut ungdomar som hade ockuperat en en källarlokal, tidigare använt som moské.

 Området exploderade. Mellan bostädshusen och lekplatser kastade ungdomar kastade stenar och hemgjorda bomber mot polisen. I flera dagar varade upploppen. Bråkmakare från hela området deltog i upploppen.

 - Jag kastade stenar, jag också. Det var fullskaligt krig “, säger Mohamed.

- Hon är van vid problem, säger Mohamed, som nyligen har börjat skolan i en annan stadsdel.

- Det går svenskarna också. Det är lugnare, och jag lär mig mycket mer.

Utanför den stängda källarmoskén, som nu är blockerad av fem containrar finns det sotfläckar på stenväggen. Runtom ligger resterna av ett bränd tält och en soffa. Hemma bakom gardinerna satt Mohameds mamma. Men hon var inte rädd.

Somaliske Abshir Mohammed Ali var arbetslös var i två år och tillhörde det stora antalet andra arbetslösa i Rosengård. Men när han nu kommer för att köpa kebabpizza på Kitchen Kings med kusinen Keisha (4), betalar han med egna intjänade pengar. Efter många jobbansökningar fick han till sist ett jobb som en trädgårdsmästare.

- Du måste, vet du, aldrig ge sig, ler han och pekar på Pippi Långstrumpdockan kusinen pressar mot kroppen.

- Man måste vara lika tuff som Pippi

Själv är han tuff och ärlig nog att säga följande:

- Många här på Rosengård giter/orkar inte jobba. Varför ska du när du får lika mycket betalt genom olika bidrag? (a-kassa, barnbidrag, socialbidrag etc)

I en kackerlacksinvaderad lägenhet i Herrgården har sexbarnsfadern Jawad Al-Dyraki levt på bidrag i sex år. Han har aldrig varit i fast jobb, men fnyser åt att bli kallad för lat.

- Jag har sökt många arbetstillfällen, men det är jättesvårt för oss. Jag gillar inte när jag inte arbetar, säger han och säger att hans största dröm är: att arbeta.

Socialantropologen Aje Carlbom har både bott i och forskat om Rosengård. Han uppfann begreppet “bidragsgetto” och beskriver det som ett område som en plats där man lärt sig att leva på bidrag.

- Det passiviserer ju och förhindrar integration. Det vill vi varken erkänna, bekräfta eller debattera/diskutera i Sverige.

Araberna bäst

Men det är inte alla på Rosengård som vill ha mer kontakt med Sverige.

I vardagsrummet i en av de andra lägenheterna i Herrgården, även de med parkettplats under upploppen före jul, sitter beslöjade (Hijab) tonårstjejer. Här levde de under tio år.

- Vi saknar inte de svenska skolkamraterna, Vi tycker det är bäst med araberna.

Döttrarna i familjen Al-Mansouri vill varken ha namn eller bild i tidningen och studsar upp från den beige skinnsoffan när fotografen höjer kameran.

Men de berättar öppenhjärtat om vardagen, kemiskt fri från “riktiga svenskar”, som de infödda svenskar blir kallade.

Efter att familjen flyttade några trapphus före ju, slipper de nu också andra nationaliteter i närheten.

- Innan hade vi både albaner, somalier och zigenare i uppgången. Här är det bara araber. Det är mycket bättre, här känner vi alla, säger pappan Tahir, som också är glad över att ha slippa en lägenhet full med mögel, fukt och kackerlackor i sängar, på väggar och i matskåp.

TV:en är central i vardagsrummet och en parabolantenn på verandan ger tillgång till 75 arabiska kanaler. Fadern är väl informerad om situationen i landet av Irak. Men den stora begivenheten senaste dagarna Sverige har gått honom helt förbi, kronprinsessen Victorias förlovning.

Islam känsligt ämne

Bristen på integration, är de flesta överens om.

Men den så kallade “islamfrågan” är ett långt mer känsligt ämne som få vill ta i:

Hur konservativa muslimer agerar som “åsiktspoliser” för att reglera människors, i synnerhet kvinnors liv, bort från allt vad svenskt sekulärt levende innebär. Att pojkar och flickor inte kan spela eller simma tillsammans, flickor pressas att gå med hijab och att våld och tvång är en del av barns uppväxt.

En färsk rapport från Försvarshögsskolan pekar på sådana tendenser, och har bland annat omfamnats varmt av norska Fremskrittspartiets partiledare Siv Jensen. Kritiken mot rapporten har dock varit massiv från ett antal forskare och lokala politiker.

Journalisten och författaren Lars Åberg har följt Rosengård nära i 20 år, och förstår inte kritiken.

- Jag skrev om åsiktspolisen redan för fem år sedan, men fick smäll på på fingrarna direkt. Allt detta som sker (radikala krafter) är välkänt. Men denna rapport kommer också att avfärdas, så vi ska slippa behöva inte ta i eller tala om den känsliga frågan Islam även denna gången nu, säger han.

Ali Ibrahim är Sveriges enda kommunalt anställda Imam. Hans jobb är att vara en länk mellan muslimska föräldrar och ett samhälle som de ofta inte förstår eller vet något om.

Han försöker hjälpa föräldrarna att hitta balansen mellan de svenska och de strikta livet hemma.

- En del lyssnar. Andra insisterar på tradition och tvingar barnen att gifta sig med kusiner, säger han.

Orättvis behandling

Vid datorerna på fritidsgården går gänget från Libanon och Palestina direkt in i “islamfrågan”, efter att fnissande laddade ner bilder av nakna blondiner.

- När min lillasyster är stor att hon skall gå med hijab, säger Adnan (15).

- Hon kan välja själv. Men flickorna är uppfostrade så att de känner att de måste ta på sig den. Vi vill inte tvinga dem.

Pojkarna är överens om att flickor som inte använder hijab, också kan vara goda muslimer.

- Men en del som är tvungna att använda den, kan fortfarande vara en hora, tillägger Hussam (15).

Vad de vill prata om är hur orättvist Rosengård alltid behandlas.

- Alla hatar oss. Även polisen, säger Hussam.

Den kvällen upploppen började han hade klätt upp sig fint. Skulle egentligen på bröllop. Han kom bara förbi då en polisman knuffade honom så han föll, och de fina kläderna blev smutsiga.

- Jag blev arg och började kasta sten, jag också, säger han.

- När vi säger till folk att vi är från Rosengård, blir folk rädda. Rosengård får alltid skulden. Hade detta hänt i Malmö, hade det inte varit så stort i media, säger Adnan.

Flyttade tillbaka

Klockan nio prick stänger fritidsgården och gänget går ut i det nästan öde bostadsområdet. De ska skynda sig hem för att se Rosengårds store hjälte, Zlatan, spela match.

Ett “riktigt svenskt” medelsålders par cyklar längs den folktomma gångbanan i riktning gamla Rosengård, med sitt villaområde.

Den förre stadsdelsordföranden Björn Gudmundsson och hans fru är på väg hem från årsmötet med socialdemokraterna på Rosengård. Den sittande ordföranden var inte på plats. Han är i Göteborg för att debattera med Siv Jensen i direktsända Debatt, SVT denna kväll.

Gudmundsson växte upp på Rosengård på 70-talet. När han och hans fru hittade ett fint hus och flyttade dit, frågade folk dem hur de vågade.

- Du bor någonstans, och resten av världen har åsikter om det. Oss kan de spotta på. Men man glömmer att det handlar om människoliv, deras vardag, säger Gudmundsson. Han anser att de stora sociala problemen, främst arbetslösheten är den stora politiska utmaningen.

Kraftfull optimist

I lobbyn i sporthallen sitter en som inte är rädd för att säga saker som de är. I en strid stadig ström av unga pojkar kommit över och hälsar hövligt hälsar på boxningstränaren “Dallas” innan de går till omklädningsrum för att byta om.

Diabate “Dallas” Dialy Mory har i 40 år varit en tuff, men trygg vuxen förebild för flera generationer Rosengårdungdomar.

Han är bekymrad över rotlösheten och isoleringen de upplever. Att föräldrarna fortfarande säger att de ska resa hem.

- Barnen får ingen känsla av att vara del av samhället, att höra till. När du tänker att du ändå inte ska stanna kvar här, då blir du likgiltig, säger Dallas, som ständigt pressar på för en större kontakt hela med det svenska samhället.

- När du bor i ett land och aldrig har varit hemma hos en etnisk innan, hur vet du hur de har det, frågar han och berättar om barn som får sina första svenska vänner först i gymnasiet. Överraskande betror de honom om hur hyggliga svenskarna är.

“Dallas” är fortfarande optimistisk. Han är säker på att nästa generation kommer att finna sin väg in i samhället.

Stadsdelsnämndens chef på Rosengård Eva Alter Beck gör sitt bästa för att hoppas att Dallas kommer att besannas. Men hon medger att jobbet är mycket krävande.

- Jag vet inte hur man ska lösa det. Om jag hade svaret skulle jag ha fått Nobels fredspris.

Hela texten översatt från norska av Bloggen Politiskt Inkorrekt

Aftenposten

Källa: Politiskt Inkorrekt (Medlem)