Feminismens syntax error inför mångkulturen

Webmagasin REBELL har liksom många andra politiskt inkorrekta publikationer på nätet ofta påpekat det det märkliga faktum att feminismen, och därmed vänstern då det är där dessa har sin huvudsakliga politiska hemvist, stillatigande ser på hur Sverige ohämmat och år efter år importerar ett kvinnoförtryck som detta land sannolikt aldrig ens varit i närheten av. Man kan ju tycka att det borde föreligga stor risk för starka konflikter mellan å ena sidan rabiata extremfeminister och å andra sidan dom närmast sinnessjukt vurmande vänstertomtar som kämpar för ett utbyte av den svenska befolkningen, men icke....

Vi ser ju hur dom mest tjockskalliga av feminister i stor utsträckning vägrar att kritisera dom barbariska "mångkulturella" yttringarna av manligt förtryck som tar sig uttryck i bl a hedersrelaterat våld och förtryck. Gudrun Schyman, som i mångt och mycket står som symbol för både en extrem feminism och en korkad vänsterpolitik, hävdar att "idén om hedersvåld är rasistisk" och därmed indirekt förnekar att det finns något sådant. Detta är ju inget annat än ett svek mot dom kvinnor (och för all del män) som utsätts för detta. Det är detta jag kallas för feminismens "syntax error". När längtan efter att Sverige som nation och svenskarna som eget folk skall försvinna och istället förvandlas till någon sorts gråslaskig sörja kolliderar med faktumet att denna längtan också medför ett markant ökat kvinnoförtryck så går dessa människors redan hårt ansträngda hjärnor i baklås.

Metallarbetaren Henrik Unné från Stockholm skrev en kort men intressant artikel på Newsmill om detta. Enligt honom borde det rimligtvis råda ett närmast inbördeskrigsliknande tillstånd inom vänstern, mellan feministerna och multikulturalisterna. Unné menar att eftersom inget sådant krig rasar visar det att vänstermänniskorna är falska - att de inte menar allvar med sin retorik. Det ligger väldigt mycket i det. Vi citerar lite från Henriks text:

"Vidare anses det i stort sett i samtliga världens icke-västerländska kulturer att föräldrarna ska bestämma vem döttrarna gifter sig med. Flickans vilja räknas inte. Hon har bara att rätta sig efter föräldrarnas beslut. Om hon vägrar kan hon utsättas för fysiskt våld av släktingarna. Hon kan utsättas för misshandel, tortyr eller rentav "heders"-mord.

Vidare anses det i de flesta icke-västerländska kulturer att när en kvinna har gifts bort av sina föräldrar har han rätt att behandla henne som om hon vore hans egendom. Hon får inte ta ett arbete utan mannens tillstånd, hon får inte lämna hemmet utan mannens tillstånd, hon får inte skilja sig mot mannens vilja osv.

Men feministerna i vänstern går inte ut och utmanar multikulturalisterna. De klagar på att kvinnor i
Sverige inte har tillgång till alldeles gratis barnomsorg. Men de klagar aldrig på multikulturalisternas uppfattning att de kvinnoförtryckande kulturerna alla har samma värde som västländernas kulturer. Att multikulturalisterna berömmer kulturer i Amerika, Afrika och Asien som behandlar kvinnor som djur upprör inte feministerna."

Ord och inga visor minsann! Henrik fortsätter:

"Frånvaron av ett inbördeskrig hos vänstern visar att de inte eftersträvar vare sig kvinnornas eller
ursprungsbefolkningarnas frihet och mänskliga rättigheter. Feministerna bara använder påstådd
omsorg om kvinnorna som en ursäkt att devalvera männens värde i väst. Och multikulturalisterna bara använder påstådd omsorg om medlemmarna av de icke-västerländska kulturerna som en ursäkt för att devalvera frihetens värde i väst. Därför faller det aldrig dem in att kritisera varandra.

Multikulturalisterna och feministerna har faktiskt samma mål. Båda av dem vill förstöra det som finns
kvar av friheten i väst. Dess medlemmar kämpar tillsammans för socialismen. De använder bara lite
olika ideologiska verktyg för att uppnå grundmålet. De är bara två grenar på samma moderna vänsterns träd."

Visst är det så. Multikulturalisterna och feministerna kämpar för samma mål, att förstöra det Sverige som vi hade innan den vansinniga massinvandringen satte agendan för hur landet kommer att se ut om inte alltför lång tid. Att den goda jämställdhet som trots allt råder i Sverige därmed kommer att få stryka på foten verkar inte oroa vare sig multikulturalisterna eller och feministerna, och det är faktiskt inget annat än ett gigantiskt svek. Mot svenskarna i allmänhet, men mot kvinnorna i synnerhet. Rimligtvis borde alltså vänsterns multikulturalisters hysteriska råmande om att fler "flyktingar" skall få åtnjuta svensk skattefinansierad försörjning ligga på direkt kollisionskurs med vänsterns feministers kamp för ett mer jämställt och rättvist samhälle för kvinnorna. Men så är det ju inte, och varför är det då så?

Unné hävdar att vänstermänniskorna är falska, och ser man saken i perspektiv av ovanstående så måste man ju hålla med om det. Vi som sätter värde på den enskilda människan bör sky både feminismen och multikulturalismen som pesten. Pernilla Ouis skrev en artikel i samband med HalalTV-spektaklet när två av "programledarna" vägrade skaka hand med Carl Hamilton. I sista stycket av den artikeln skriver hon något som mycket väl passar in på ämnet i denna artikel:

"Vanligtvis kritiseras den så kallade heteronormativiteten, men när minoriteter uppvisar dessa normer och ett patriarkalt förtryck, då accepteras detta i mångkulturalismens namn."

Är det så feminist-vänstern vill ha det? Anything goes, så länge det är "den ädle vilden" som är upphovsman? Stackars Sveriges kvinnor om några årtionden i så fall!


Ursprungsartikel:
http://www.rebell.dk/index.php?option=com_content&view;=article&id;=320:feminismens-syntax-error-infoer-mangkulturen&catid;=81:invandring&Itemid;=198

Källa: Webmagasin REBELL (Medlem)