Nätverk mot politisk korrekthet: Expressen Ledare om SD: “Tokstollarnas sammansvärjning”/ Är Kalibers wallraffande opartiskt i enligt med direktivet och radio/tv-lagen?

Runt om i Sverige sägs det saker på lokala partimöten som inte skulle passa sig i Sveriges radio: moderater som fäller ytterst råa om- dömen om Mona Sahlin, eller socialdemokrater som drar vulgära skämt om Fredrik Reinfeldt de aldrig skulle drömma om att säga i en mikrofon. Minns valstugereportagen från valrörelsen 2002.

När vi människor tror oss finnas bland likar blir vi möjligen något ärligare, eller så anpassar vi oss till vad som förväntas att man ska säga i just den gruppen.

Med detta sagt är det knappast förvånande att det förekommit en öppen rasistisk jargong vid cirka vart tredje av ett 30-tal partimöten hos Sverigedemokraterna, enligt de wallraffande reportrarna vid Sveriges Radios “Kaliber”.

Valrörelsen kommer därför att bli en mardröm för Jimmie Åkesson, när den ena fundamentalisten efter den andra kommer att tapetsera löpsedlarna med rasistiska och andra korkade uttalanden. Sverigedemokraternas fiender är inte medierna, som de säger. Utan deras egna medlemmar.

Ett senare program från SR:s “Kaliber” kommer att behandla problemet med de hot, trakasserier och våld som de partiaktiva utsätts för. Och det är ett betydligt allvarligare problem än att Sverigedemokraterna låter som rasister internt.

Vi ska ogilla vad Sverigedemokraterna står för, men de övergrepp som drabbar partiets politiker är antidemokratiska och avskyvärda. Dessutom legitimerar den våldsamma vänstern den offermentalitet SD så gärna vill rida på i opinionen: om att den som säger sanningen genast tystas.

Låt i stället tokstollarna tala fritt.

Tycker

Expressen Ledare 2009-03-30

Media griper desperat efter halmstrån

Intressant är damen som slängde ur sig det om parasiterna, var hon nu fick det ifrån, själv knappt kunde göra sig förstådd, med härkomst från östra Europa.

Borde inte dumma SD som hatar alla invandrare enligt i er media, neka henne tillträde i partiet pga hennes invandrarbakrgund?

Kaliber skjuter sig själva i foten

De wallraffande reportrarna vid Sveriges Radios “Kaliber” som sagt.

Sanna Klinghoffer, producent på Kaliber tillika gömd resekamrat på färjan när kollegan fröken wallraffande Caroline Stenman, 26, som egentligen heter Caroline Johansson, blev konfronterad.

Frågan är hur objektiv? Klinghoffer är? Och opartisk?

We think not.

Sambo/maka med vänsterpartisten Juan Nava-Garcia, som kandiderade till valet-98 - längst ner i screenshot

Nava-Garcia har annars ett kort förflutet vid Hovet på informationsavdelningen.

Sanna Klinghoff på Facebook

När folk började sniffa där tog hon omgående bort bilder på sina vänner. Men någon var snabb att ta screenshot.

Andra bilden, från höger: Daniel Poohl

Självaste redaktören på EXPO - som glatt samarbetar med diverse element inom AFA m fl.

Hur objektivt är då wallraffandet (spionage) ställt i den kontexten?

Dessutom, en tredjedel av totalt 30 möten dvs var tredje möte, slängde några ur sig obegåvade kommentarer. Wallraffandet höll på i 6 månader.

Hur många timmar har Kaliber lagt ned på att leta upp dessa utttalanden? Hur låter resten av det totala materialet? Är det fritt från dumheter? Hur vinklat är detta wallraffande?

Partiskheten känner vi redan till. Eller hur..

SR:s grundinställning:

Viktigare än någonsin!

Ett utbud fritt från kommersiella och/eller politiska intressen. Detta är en grundläggande förutsättning i ett samhälle byggt på mångfald och demokrati.

I det nya mediesamhället är informationen oändlig, svårsorterad och svårtolkad. Avsändarna av budskap är allt svårare att identifiera.

Behovet av medier som arbetar enbart utifrån en analys av publikens behov som medborgare i ett allt mer komplext demokratiskt samhälle är alltså större än någonsin.

Public service ska i den nya användarstyrda medieverkligheten ha rollen att där publiken finns erbjuda ett utbud utifrån grundkriterierna kvalitet, saklighet, opartiskhet, trovärdighet och relevans.

Medborgarna ska veta att de har tillgång till en trovärdig och från politiska och komemrsiella intressen oberoende leverantör - därför att det är de som betalar och därmed är uppdragsgivarna.

Sveriges Radios uppdrag är formulerat i sändningstillståndet. Där sägs bland annat att Sveriges Radio ska:

• erbjuda ett mångsidigt programutbud som kännetecknas av hög kvalitet
• ha ett brett utbud av program för stora och små grupper
• ta ett ökat kulturansvar och särskilt värna om svensk kultur och musik samt det svenska språket
• sända program på minoritets- och invandrarspråk
• göra fler program för barn och ungdomar
• ha en decentraliserad programproduktion.

Några av grundförutsättningarna för Sveriges Radios public service-uppdrag är:

Oberoende och integritet

Programverksamheten skall bedrivas självständigt i förhållande till staten, olika intresseorganisationer och andra maktgrupper i samhället. Sändningsrätten skall utövas opartiskt och sakligt samt med beaktande av att en vidsträckt yttrandefrihet och informationsfrihet skall råda i radion. Ingen utanför företaget kan påverka vad som ska sändas eller inte sändas.

Riksdagen beslutar om sändningstillståndet och regeringen utfärdar det för sex år i taget.

Radio & TV-lagen, som är en grund för sändningstillståndet innehåller grundläggande regler om t ex hävdandet av de demokratiska värdena, otillbörligt gynnande m.m.

Granskningsnämnden

Om man som lyssnare tycker att ett program strider mot innehållet i Sveriges Radios sändningstillstånd eller radio- och tv-lagen kan man vända sig till Granskningsnämnden för radio och tv.

De krav som ställs på SR är att programmen ska vara opartiska och sakliga, och att inget ensidigt intresse ska gynnas. Samtidigt ska en stor yttrandefrihet råda. Sveriges Radio är skyldigt att hävda de demokratiska fri- och rättigheterna och alla människors lika värde.

SR - Uppdraget