Sveriges lantbruksuniversitet fälldes för olaga könsdiskriminering av Uppsala tingsrätt, då män med samma meriter som kvinnorna fått förtur till utbildningsplatserna. Personligen är vi emot alla former av kvotering, men kan inte låta bli att häpna över den dubbelmoral som finns i “kvoteringsfrågan”.
Det är med blandade känslor vi tar del av den betydelselösa domen från Uppsala tingsrätt, där man konstaterat att män som har samma meriter som kvinnor, inte får ges förtur till utbildningsplatser på universitet och högskolor.
När ansvariga politiker ansåg att det behövdes fler kvinnliga studenter på polishögskolan, lade man fram ett förslag om att slopa de flesta av antagningskraven till polishögskolan. Detta i syfte att få in fler kvinnor och personer med invandrarbakgrund till utbildningen.
Citaten nedan är från rapporten “Framtidens polisutbildning, SOU 2008:39″:
“Vissa av de krav som gäller i dag vid antagningen till polisutbildningen kan emellertid slopas. Hit hör de nuvarande kraven på svenskt medborgarskap, de fysiska kraven (styrka, kondition och simning), de personliga egenskaperna (lämpligheten för polisyrket) och svenskprovet. Genom att ta bort dessa krav bör skapas större förutsättningar att rekrytera kvinnor och personer med utländsk bakgrund.”
Hur många reagerade mot detta förslag, som var till stor nackdel för männen? Var fanns då rösterna mot positiv och negativ särbehandling? Var fanns då alla röster som ansåg det så skrämmande att män kvoterades in till utbildningsplatser på universitet och högskolor?
Det märkliga är att de som förespråkar kvotering av kvinnor till börsbolagens styrelser, varvade listor till valen, kvotering till statliga chefsposter, tycks vara de som reagerat allra kraftigast mot att män kvoteras in på utbildningsplatser.
Personligen är vi emot alla former av kvotering, men kan inte låta bli att häpna över den dubbelmoral som finns i “kvoteringsfrågan”.
Skadestånd
I en artikel skriver DN om en av de kvinnor som drabbades av diskrimineringen.
“… den kvinna som först stämde SLU för diskriminering, konstaterar att skadeståndet inte ger henne någon ny chans att bli veterinär. Utbildningsplatsen är förlorad.”
“De två år Olivia Rozum studerade på folkhögskola för att komma in på veterinärutbildningen i Uppsala ser hon nu som i stort sett bortkastade. Dessutom har de kostat henne pengar i form av extra studielån.”
Vad som inte nämns i artikeln är att kvinnan med stor sannolikhet inte hade fått någon utbildningsplats, oavsett om kvotering förekommit eller inte. Detta då kvinnan tvingats konkurrera med 43 andra kvinnor om de enstaka platser som i slutändan kvoterades.
Frågan är om det är rimligt att staten ska betala 35 000 kronor i skadestånd till var och en av de 44 kvinnorna, för att de nekats platser som många av dem ändå aldrig hade erbjudits?
Jämfört med andra brott är skadestånden generellt väldigt höga vid diskriminering, vilket ger en lite märkligt bild av vad rättsväsendet anser vara viktigt och värdefullt i samhället.
Man kan fundera över om det verkligen är rimligt att personer som nekats en utbildningsplats eller tillträde till en krog, ska tilldelas högre skadestånd än en person som exempelvis blir misshandlad på öppen gata?
Källor
SVD, 090330
Aftonbladet, 090330
DN, 090330
Sydsvenskan, 090330
Foto
© Krasphoto | Dreamstime.com
Ursprungsartikel:
http://www.genusmagazinet.se/?p=2274
Källa: Genusmagazinet (importerat inlägg)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar