Den (s)venska (s)kolan bäst i Europa?

Jag hade faktiskt en ganska omskakande upplevelse idag. Saken är den att en nära anhörig nyss flyttat tillbaka till Sverige efter att ha bott i Australien i ett tiotal år. Han är ensamstående med en son -en jävligt fin liten kille- och grabben har växt upp i en liten stad i Victoria, där han gått i en helt vanlig kommunal skola. Grabben har alltid varit väldigt duktig i skolan och fått mycket fina omdömen av sina lärare. Det är en nyfiken och kreativ kille vars utveckling förvaltats av goda pedagoger i en bra skolmiljö. Jag har ju vissa hands on-erfarenhet av den svenska skolan sedan tidigare och var därför jävligt tydlig gentemot min släkting i att det verkligen gällde att ligga på för att grabben skulle få ett schysst mottagande och en bra övergång. Likaså valet av skola var viktigt att tänka igenom noga.

Hur som helst, av sociala skäl beslutade sig min släkting att använda den närmsta skolan så grabben skulle få kompisar på nära håll och komma in i gemenskapen på ett naturligt sätt. Skola-fotboll-lek, ni vet... Okej, man hade en gedigen dokumentation över killen med sig till inskrivningen i höstas, där hans tidigare lärare noga och skriftligen gått igenom vad killen presterat och lärt sig hitintills SAMT att man hade en överlämning även i fråga om hans sociala mognad och färdigheter. Han var faktiskt i röret för ett stipendium till en fin privatskola innan man bestämde sig för att flytta hem till Sverige, så det är en begåvad liten tioåring det här.

Min släkting hade en sittning med sin svenska kommunala skolas rektor och man planerade hur upplägget för grabben skulle se ut. Hur skulle man göra här? Ojvoj! Han var ju flera årskurser före sina svenska klasskamrater i princip överallt och faktum är att min släkting fick intrycket att man tyckte att det var lite jobbigt att grabben skulle dyka upp. Det var en massa hummanden och klianden av svålar inne hos rektorn -där även den blivande klassläraren var med- och breven från den australiensiska skolan tittade man knappt på.

Nu har det gått ett halvår och det har inte gått bra! Grabben har, kort sagt, börjat flippa ut och bär sig illa åt både hemma och i skolan på ett sätt som var fullkomligt otänkbart tidigare. Jodå, miljöombytet och uppbrottet kan säkert spela in, liksom den rent personliga utvecklingen som är en naturlig del av uppväxten, men min släkting började ana ugglor i mossen när det hade ringts hem från skolan ett antal gånger med en massa klagomål. Grabben är trevlig mot sina kompisar, så det är inte där problemet ligger, men i klassrummet är han helt oregerlig och hans skolutveckling har stagnerat och till och med gått bakåt!

Min släkting var ju först på grabben som fan, vilket är den normala reaktionen som förälder, men så småningom kröp det fram att SKOLAN blankt skitit i att förvalta den här killen enligt de lagar och regler man faktiskt är ålagd att göra! Han har fått sitta i korridoren eller i biblioteket och jobba "på egen hand" utan handledning och utan feedback. Engelskalektionerna har förspillts på att sitta och läsa skönlitterära böcker, vilket han ändå gör hemma, för sig själv och i matten har han bara spelat apa.

Jag, som ju har egna erfarenheter av hur skolan faktiskt jobbar och hur dåligt detta ibland korellerar med hur de SKALL jobba, åtog mig att ringa Skolverkets upplysningstjänst och talade med en handläggare där. Redan efter två meningar SUCKADE handläggaren i luren och sa helt öppet att den svenska skolan och de svenska eleverna helt enkelt inte hänger med i internationella jämförelser med likvärdiga länder. Detta var ett vanligt problem bland hemvändande ex-pats och han var väl bekant med problematiken. Lärare och rektorer är, som han sa i oförtäckta ordalag, LATA och FANTASILÖSA i allt för många fall. De saknar förmåga att "tänka utanför boxen" och blir helt ställda när det dyker upp en begåvad eller duktig elev.

Svaga elever kan man ta omhand. De kan få specialundervisning, stödlektioner med extralärare, personliga assistenter, skolmorfar, tolkar, kuratorer och psykologer -om så erfordras! Duktiga elever sätter man i korridoren och hoppas de håller käften!

Jag blev helt matt!

Jag jobbade i tio år som lärare i tuffa miljöer och jag VET hur valserna går. Jag vet hur jävla utbrända och slutkörda många lärare är i den svenska kommunala skolan idag. Jag har varit i de sammanhangen där kollegor hotats och brutit samman inför trycket från ELEVERNA, rektorerna och skolpolitikerna/förvaltningscheferna! Svenska skolan är idag i händerna på dilettanter! Det är fritidspolitiker på kommunen som bestämmer över hur, var och av vem undervisningen skall bedrivas och det ansvaret är de tammefan inte byxade att ta! Det sitter en MASSA batiktanter som rektorer idag, som är uppgraderade förskolefröknar och fritidspedagoger utan formell rektorsutbildning och det är FÖRJÄVLIGT!

Min släkting beskrev kulturchocken han hamnade i när han kom in i klassrummet första gången. Hur torftigt allt var! Hur slitna läromedel var och hur ostimulerande hela miljön såg ut att vara. Inga tecken på glädje, fantasi eller kreativitet förutom några uppsatta barnteckningar i vattenfärg. Kontrasten med hur han mindes sin egen skola i Sverige för trettio år sedan och den skola hans son nyss gått i var överväldigande.

I Australien hade man skoluniform, kallade lärarna för Mr, Ms eller Mrs. Rektorn mötte upp vid entrén varje dag och tog alla ungar i hand och hälsade dem välkomna. Läromedlen var av högsta klass. Stor datortäthet, fina grejer och spännande och stimulerande lektioner. Man jobbade på ett sätt som utmanade ungarna, stimulerade dem och här klättrar alltså en liten tioåring på VÄGGARNA efter en termin av svensk sosse-skola!

Något har gått ordentligt FEL när man tror att ungar på låg och mellanstadiet kan "ta ansvar för sin inlärning" och skall FORSKA fram slutsatser genom att glo på Internet! Min egen grabb har nyss läst om II:a Världskriget... Det tog ett par veckor, varav Förintelsen utgjorde 80%... Jag fick sitta och mangla Europas moderna historia själv med honom därhemma, för jag anser att detta är ett gigantiskt SVEK mot GENERATIONER av svenska barn och vi som kan och har möjlighet att fylla på i luckorna är tammefan priviligierade! Detta, mina vänner, kommer att STRAFFA sig, var så säkra! Vi blir omkörda i innerfilen av i princip hela Europa när det gäller utbildning och kunskaper!

Här finns ingen respekt i mötet mellan barn och vuxen! Min släkting var chockad över hur språket inom skolan såg ut! Vad ungarna kallade varandra! Vad de kunde tänka sig säga åt sina lärare!

Det finns skolor som helt slutat med laborationer i Kemi, Biologi och Fysik därför att riskerna med att släppa loss en flock babianer bland farliga preparat och dyra mackapärer är för stora! Man har teoretiska labb istället! Jag hörde nyss om en skola där man skulle ha teoretisk matlagning i Hemkunskapen... Av kostnadskäl sa man, men ja vågar en back pilsner på att ORDNINGSPROBLEMATIKEN spelat in där också!

Med tanke på hur det har låtit från politikerhåll de senaste åren, blir man beklämd, eller hur? Vi minns flosklerna, reformerna, brösttonerna, utfästelserna och de stolta formuleringarna. I Sverige är skolan förfallen till att vara ett indoktrineringsredskap, ett laboratorium i den sociala ingenjörskonstens tjänst. Skolan skall predika Mångkulturens Evangelium framför allt numera! Kunskaps- och bildningsföraktet i det svenska samhället är gigantiskt och dilettanten är KUNG! Ansvaret för detta vilar TUNGT på Sveriges Socialdemokratiska Arbetarparti och det är faktiskt DÄR roten till denna mentala kallbrand står att finna!

Fy fan!


Ursprungsartikel:
http://www.rebell.dk/index.php?option=com_content&view;=article&id;=319:den-svenska-skolan-baest-i-europa&catid;=92:tokarevs-tankar&Itemid;=276

Källa: Webmagasin REBELL (Medlem)