Den journalistiska statshemligheten

Ursprungsartikel:
http://everykindapeople.blogspot.com/2009/03/den-journalistiska-statshemligheten.html


Snaphanen skriver:

Det värsta som uppenbart kunde hända i svensk journalistiks egen inbillning, skulle vara om folk fick reda på att Sverigedemokraterna är korrekta folkhemssossar, som tycker att Sverige var ett bättre land i 1975 än i dag, vad det enligt varje mätbar parameter verkligen var. Det var bland annat världens 4 rikaste land och därtill fredligt intill tråkighet, med ett socialt kapital som Islands eller Japans.

Det är alltsammans förstört nu. Om den svenska befolkningen fick reda på att Fremskrittspartiet i Norge och Dansk Folkeparti i Danmark i huvudsak består av socialdemokrater som känner sig lurade, blandat med en liten skvätt intellektuella nationalkonservativa, så skulle Fan vara lös, och det skulle vara vidöppet för det största väljarskredet i Sverige sedan flera generationer, kanske någonsin.

Varför de ser det som en journalistisk plikt att förhindra det väljarskredet och upprätthålla myten att det rör sig om "högerradikala" och kvasi-nazister, kan man verkligen fundera över. Kanske det ingår i läroplanen vid journalistuniversiteten, kanske är de för medvetna om det generösa presstödet. Jag är långt ifrån den första som beskriver dem som den sittande maktens tjänare, så det är alltså inte en fix idé jag kläcker. Bedrägeriet har varit framgångsrikt hittills, men man kan knappast tänka sig att det kan överleva för evigt. Hur väl det lyckas kan man själv bedöma i Sydsvenskans artikelserie om "de bruna krafterna".

Högerradikalism blommar bäst i opolitiskt klimat, SD växer inte ifrån sina bruna rötter

Läs också: 20 år för sent




Källa: Every Kinda People (gästinlägg)