Kritiken av Rosengårdsrapporten - att döda budbäraren

Ursprungsartikel:
http://everykindapeople.blogspot.com/2009/01/rosengardsrapporten-att-doda-budbararen.html



Jag har tidigare uppmärksammat Pernilla Ouis på denna blogg. Främst för att hon är något så unikt som en akademiker och debattör med djup erfarenhet och kunskap om Sverige, med ingående erfarenhet av islam som varande fd konvertit och med erfarenhet av att vara "avfälling". Att hon dessutom jobbar i Malmös akademiska värld är en ytterligare bonus. Trots allt detta (eller tack vare?) är hon relativt nykter och klartänkt då hon debatterar islam.

Den i dagarna aktuella rapporten: "Hot mot demokrati och värdegrund-en lägesbild från Malmö" (klicka på rapportens namn för att läsa som PDF) om Rosengård, som Centrum för asymmetriska hot- och terrorismstudier (CATS) under buller och bång presenterat, har utsatts för mycket kritik. Man kan lite indignerat mena att kritikerna kör med den enkla och bekväma metoden att döda budbäraren, och det ligger nog tyvärr väldigt mycket i det, även om det skulle finnas fog för en del av kritiken.

Pernilla Ouis stämmer in i kritiken i sin artikel "Vad vill ni islamister" i Sydsvenskan 2009-01-31. Hon är dock nyanserad och skriver bl.a:

"Men jag ska inte göra det lätt för mig, utan försöker att ta dess (rapportens, mitt tillägg) slutsatser på allvar. Rapporten kan trots allt ha något viktigt att säga utifrån sin beskrivning av islamisk extremism byggd på 30 kvalitativa intervjuer.
---
Man borde ha anlitat tolkar som kunde ha dokumenterat källarmoskéernas fredagspredikningar, översatt hemsidor och annat material. Ideologin – inte människorna – är det som i första hand bör kritiseras och lyftas fram i ljuset.
---
Samhället bör förhålla sig likadant till denna extremism som man gör till andra extremistiska grupper. Högerextremism ursäktas inte av att dess utövare oftast är socialt och ekonomisk marginaliserade."

Hon lägger dessutom fram en hypotes om att det finns två analysnivåer att beakta då man skall studera islamism - den storpolitiska där islamism lika gärna kunde ha bytts ut mot kommunism eller nazism, och där orättvisorna och desperationen spelar störst roll för att driva folk in i islamismen.

Hennes idéer om denna analysnivå av islamismens framfart har jag mycket att invända mot, men jag går inte in på det här eftresom det skulle kräva för mycket plats.

Den andra analysnivån Ouis ser då det gäller förståelsen av islamismen, skall gälla den ideologiska kärnan. Här blir jag riktigt förhoppningsfull! Det är inte många av de etablerade i dagens Sverige som vågar diskutera vad ideologin har för betydelse då det gäller islamisternas brott mot mänskligheten. Allt brukar förklaras med sociala orättvisor, eller så skyller man helt enkelt allt på USA. Att detta inte håller förstår man då man studerar en del av de nya jihadisternas bakgrunder - till synes välanpasade västerländska muslimer och konvertiter begår bestialiska handlingar i Allahs namn. Parallellerna med RAF är tydliga. Hon skriver:

"Den andra nivån handlar om att analysera islamismens ideologiska innehåll och dess konsekvenser i form av förtryck, könsmaktsordning och våldshandlingar. Jag efterlyser en kritisk debatt kring islamisternas syn på "den Andra". Vad har de för syn på dem som inte delar deras religiösa tolkning, homosexuella och "frigjorda" kvinnor? Hur ser de på demokrati och våld? Jag vill höra islamisternas budskap i den offentliga debatten. Vad vill ni, bröder och systrar?"

sds sds sds sds


Källa: Every Kinda People (gästinlägg)