Hur bemöta islam?

Ursprungsartikel:
http://everykindapeople.blogspot.com/2009/02/hur-bemota-islam.html


På Family Security Matters finns en artikel med titeln "The Radical Muslims of Germany" av Dr. Sami Alabraa. Artikeln finns även översatt till danska på Uriaposten.

Jag citerar från Alabraas artikel:

"Judarna är Allahs fiender," sade Ismael Gharaballi under gudstjänst i en moské i Bielefeld, Tyskland. "Det är inte bara min tro, men också Allahs övertygelse", förklarade den palestinske imamen och Hamas-aktivisten medan han viftade med Koranen. Församlingen på cirka 200 ropade öronbedövande, "Allahu Akbar!"
---
Efter bönerna närmade jag mig Gharaballi i moskéns cafeteria och frågade honom om han menade det på allvar, det han just predikat. "Det är klart att jag gör. Det är inte vilken bok som helst. Det är Allahs ord." Så jag frågade honom om han skulle döda en jude här i Tyskland. Han svarade: "Ja, särskilt de israeler som ockuperar arabisk mark." Jag påminde honom om att detta skulle innebära mord och att han skulle sättas i fängelse för det. Ismael svarade ilsket: "Jag bryr mig inte. Koranen är vår lag och grundlag och allt annat är struntprat." Samtidigt som han hänvisade till Hitler sade Ismael till mig: "Den mannen var en hjälte, nästan en muslim. Jag är en av hans fans."

Det finns bara två vägar att gå då det gäller islam: Antingen totalförbjuder man och försöker stoppa islam i de länder där man finner ideologin farlig, eller så stoppar man de som tillämpar islam på det sätt som t.ex Ismael Gharaballi ovan gör.

Det förstnämnda kommer förmodligen inte att ske eftersom det inte finns majoritet för det i de ickemuslimska länderna. Om det ändå skulle ske, innebär det helt säkert utbredd terrorism och kanske även inbördeskrig. I förlängningen med stor sannolikhet även krig mellan muslimska och ickemuslimska stater.

Det andra alternativet, att via lagar och regler motarbeta farliga personer som t.ex Gharaballi, borde egentligen pågå med full kraft just nu, men så verkar tyvärr inte vara fallet (se vad som händer med Gert Wilders t.ex). Vi har i stort sett redan de lagar, målsättningar och de värdegrunder som behövs för att motarbeta islamofascismen. Det gäller de allra flesta ickemuslimska västländer. Anledningen till att det går så dåligt med bekämpandet av detta totalitära, rasistiska och fascistiska hot, är krypandet och fjäskandet för islam som helhet, samt en allmänt korrumperad moral och intellekt hos makthavare, beslutsfattare, tjänstemän mfl.

Denna ryggradslösa hållning beror i sin tur huvudsakligen på två saker:
För det första betraktas islam felaktigt som endast varande en religion, och religioner hanteras av historiska skäl mycket varsamt även då de ger uttryck för oacceptabla värderingar. För det andra kopplas islam samman med invandring, och invandringsfrågan är ett politiskt korrekt minfält där få vågar tala ur skägget och säga sin mening om sakernas tillstånd.

Båda dessa förhållanden känner islamisterna till, och de utnyttjar självklart detta till sin fördel.

Det är därför viktigt att vara konsekvent och ärlig i sin kritik av ideologier som förtrycker individer eller grupper. Om någon säger att gruppen X är mindre värd eller skall behandlas mindre fördelaktigt, eftersom det sägs så i den ideologi/religion denne någon är anhängare av, då måste man utgå från att han menar det och då kan/skall man ställa honom till svars om man inte samtycker och om det strider mot lagen.

Det är också mycket viktigt att skilja islam från etnicitet - att vara muslim är inte detsamma som att vara arab eller färgad eller vit etc. Kategoriserandet av folkslag är komplicerat och kräver expertkunskap och en helt egen diskussion, dock kan aldrig en religion, som ju endast är en sammanställning av föreställningar och idéer, tillåtas spela roll då en individs identitet och ursprung som helhet definieras. Detta synsätt, där individen definieras av religionen, är ett förmodernt sätt att se på människan, och strider mot just de värderingar de flesta ickemuslimska länder har.
Att vara muslim är att följa en religion/ideologi, frivilligt eller påtvingat, och man måste kunna hållas personligen ansvarig för detta och ifrågasättas i debatter och via lagen. Detta kan aldrig påstås vara ett ifrågasättande av personens rätt till sin egen kropp, identitet och integritet, lika lite som man kan påstå att jag ifrågasätter en vänsterpartists mänskliga rättigheter då jag kritiserar hans politiska hållning. Dock måste man självklart ta med i beräkningen om vederbörande tvingats in i religionen/ideologin, och hålls kvar där under hot.

sds



Källa: Every Kinda People (gästinlägg)