Stackars lilla Liza och de jätteonda männen

Ursprungsartikel:
http://advodia2.blogspot.com/2009/01/stackars-lilla-liza-och-de-jtteonda.html


Som ni kanske är medvetna om håller jag DN:s Hanne Kjöller för att vara en av landets allra mest läsvärda ledarskribenter, men det kan inte förnekas att hon är ojämn. Idag står hon för en mindre bra text då hon skriver om angreppen mot Liza Marklund. Hon tycker sig bakom det hela se män som inte kan stå ut med starka kvinnor: "Jag tycker mig se att det är huvudsakligen män - och då vanligtvis män som inte nått samma framgångar som kvinnorna - som krälar upp ur sina hålor och med fradga i mungipan och med behov av bettskena nattetid gräver i textarkiv på ett sätt och med ett intresse som jag inte kan erinra mig att någon ägnat åt de manliga storskrävlarna som från sina korrespondenttelefoner varit med om det ena mer osannolika än det andra."

Och det är ju något man ofta hör från feministiskt håll, att män inte klarar av starka kvinnor och därför vid första bästa tillfälle gör sitt yttersta för att släpa dessa i smutsen. Men är det verkligen så? Kjöller tycker sig se att det är det. Själv kan jag däremot inte se det. Tvärtom är det min uppfattning att män i allmänhet faktiskt uppskattar starka kvinnor. Det vill säga kvinnor som visar sin styrka i handling istället för att gnälla över "patriarkatet" så fort de har minsta motgång...

Men om det nu faktiskt är så att det lättare bildas mediadrev mot kvinnor än mot män (vilket återstår att bevisa), måste det då inte bero på att starka kvinnor sticker i ögonen på många män? Nej. Istället tror jag att det i sådana fall snarare handlar om att kvinnor i vårt samhälle normalt är mer fredade än vad män är. Dels på grund av kvarlevande gentlemannaideal, dels på grund av att feministetablissemanget är så snabbt med att komma till deras försvar och att slunga anklagelser om sexism mot den som understår sig att ifrågasätta en kvinna. Detta innebär att när en framgångsrik kvinna ändå hamnar i den situationen att kritik är oundviklig, då finns det kanske väldigt mycket uppdämd antipati gentemot henne. Antipati som då den först uppstod inte var värre än samma personers antipati gentemot framgångsrika män, men som nu alltså har växt till sig eftersom den inte tillåtits komma till uttryck tidigare. Allt enligt en princip som fungerar överallt i samhället och inte har ett skit med kön att göra.

I just det här fallet var det ju dessutom en annan kvinna, inte en man, som skrev en hel bok med kritik mot Marklund och därigenom startade debatten... Ett faktum Kjöller väljer att helt utelämna från sin text eftersom hon inser att det får hennes teori i gungning.


Kjöllers text:
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=577&a=873951


Jag vet förresten inte vem ni tänker på när starka kvinnor kommer på tal, men själv tänker jag på Angela Gossow i Arch Enemy. En kvinna som slagit sig in i en extremt manlig värld - och som älskas för det.



-


Källa: Advodia 2 (gästinlägg)