Slöja, burka och nikab

Ursprungsartikel:
http://canuteocean.blogspot.com/2009/01/burkor-och-nikab-i-barnomsorg-och.html




Två nikabklädda unga kvinnor som studerar till barnskötare på Tensta vuxengymnasium har nu DO-anmält skolan då rektorn krävt att de tar av sig sina ansiktskynken på skoltid. Muslimorna anser sig förstås "krängta" och hotar att dra detta till domstol om de inte får "rätt" att bemöta våra minsta på detta sätt. På DO fanns förstås en person som uttryckte indignation över skolans tilltag. Heder dock till skolans rektor som säger sig vara helt motvillig att kompromissa.

Se reportaget 02.14 in i sändningen.

http://anytime.tv4.se/webtv/?progId=723792&itemId=470942


Mats Dagerlind skrev 2008 bland annat i en artikel på Aftonbladet Debatt:

"Är slöjor harmlösa tygstycken eller sanktionerad diskriminering? Berikar slöjan vår kultur eller sviker vi invandrarflickor när vi inte vågar sätta upp en gräns för religionsfriheten?

"Om slöjliberalernas logik fått råda för 100 år sedan kan man fråga sig om vi hade haft kvinnlig rösträtt i Sverige i dag, skriver Mats Dagerlind."

Slöjan – ett svek mot kvinnorna?




Nedanstående har jag fått berättat för mig av en svensk forskare som studerat muslimska communities i Sverige.

På Lärarhögskolan i Stockholm är man tveksam över de unga kvinnor som kommer dit i burka. Dessa kvinnor menar att den burka de har är ett sätt att bevara hedern, och det beslutet har deras imam också deltagit i. De kommer sedan då de är utbildade lärare att ta av sig sin burka, säger de också.
Skulle de inte bära burka, skulle de inte få tillåtelse av anhöriga och släkt att utbilda sig. Burkan blir ett sätt att ta sig ur den isolering kvinnorna tvingas till i annat fall.

Frågan är, kommer de sedan att tillåtas att ta av sig burkan, och vill de det överhuvudtaget? Känner de sig självständiga nog då, och kommer de verkligen ha mer "makt" i och gentemot sina familjer genom utbildningen, som de menar att de kommer att få.

Kommer imamerna att gå med på att de tar av sig burkorna, eller kommer kvinnorna att behöva trotsa sina imamer? Jag förstår inte varför imamerna ska lägga sig i hur kvinnor ska vara klädda för att säkra sin heder på ett svenskt universitet. Kan inte dessa män tala i moskéerna, tala om för föräldrarna och anhöriga och släkten att dessa unga kvinnor har sin heder kvar även om de klär sig som en vanlig svensk student, istället för att burkan ska säkra hedern?

Även om det skulle handla om "enbart" slöjor, så resonerar dessa muslimer runt kvinnors heder, om i fall de följer eller inte följer muslimska traditioner. Och hur kan muslimska kvinnor själva känna någon stolthet, som de påstår att de gör, då de går klädda så här? Vad vinner man på att maskera sig och hur tror man att barnen ska kunna lära sig något av en person de knappt kan skönja under alla tyglager? Rösten dämpas och dessutom också hörseln av denna klädsel, synfältet begränsas dessutom.


Åsne Seierstad skriver följande i en bok om sin tid i Afghanistan:

"Det som provocerade mig var alltid ett och detsamma: männens sätt att behandla kvinnorna. Männens överlägsenhet var så inpräglad i dem att den sällan ifrågasattes".

"Hon tappar bort henne hela tiden. Den böljande burkan blir till vilken som helst annan burkha. Himmelsblått överallt. Hennes blick dras mot marken. I gyttjan kan hon skilja hennes smutsiga skor från de andra smutsiga skorna. Hon kan se kanten på de vita byxorna och skymta fållen på den purpurröda klänningen över dem. Med blicken mot marken går hon omkring i basaren efter den fladdrande burkhan. En höggravid burkha kommer pustande efter. Hon försöker hålla jämna steg med de två första burkhornas energiska steg... De går vidare och vrider huvudena åt alla håll för att se sig omkring. Burkha-kvinnorna är som hästar med skygglappar, de kan bara se åt ett håll. Där ögat smalnar går trådgallret över i tjockt tyg som inte medger några blickar åt sidan. Hela huvudet måste vridas. Ytterligare en av burkha-uppfinnarens små knep: en man ska kunna veta vem eller vad hans hustru följer med blicken"

"Burkhan med deras egen lukt. Eftersom så lite luft slipper in och ut har varje burkha sin särskilda lukt. Bibi Guls burkha osar av den obestämda dunst hon omger sig med, gammal andedräkt blandad med söta blommor och något surt. Leila luktar svett och matos. Egentligen stinker alla burkhor i familjen Khan av matos eftersom de hänger på spikar utanför köket. Nu är kvinnorna alldeles rena under burkhorna och kläderna, men grönsåpan och det rosa schampot kämpar mot övermakten. De får snart tillbaka sin egen dunst som burkhorna trycker ner över dem. Lukten av gammal slavinna, lukten av ung slavinna."

Ur Åsne Seierstad "Bokhandlaren i Kabul" Månpocket 2003.

Källa: Kulturvänster blir pophöger (gästinlägg)