Om det var tvärtom - om Israel hotade utplåna Iran

Ursprungsartikel:
http://vastarvast.blogspot.com/2009/01/om-det-var-tvrtom-om-israel-hotade.html


Sverigedemokraten Patrick har en intressant text om ett krig mellan Israel och Iran på sin blogg.

Inte bara Iran utan även Syrien skulle kunna dras in i ett sådant krig och dödssiffrorna för Israels del skulle ligga på mellan 200 000 till 800 000, för Irans dels på mellan 16 till 28 miljoner, för Syriens del på mellan 6 till 18 miljoner.

* * *

Tänk er att det var Israel som hotade utplåna Iran från kartan. I så fall skulle jag stödja Iran om landet angrep Israel för att förhindra det.

Med tanke på styrkeförhållandet skulle jag dock, om jag var Iran, gå till FN i första hand, eftersom Iran aldrig skulle kunna angripa israeliska kärnvapenramper utan att missiler avfyrades från dessa och hann landa i Iran.

Men nu är det väl ändå så, att Irans president faktiskt hotat utplåna Israel från kartan - parallellt med att landet driver ett program för att skaffa kärnvapen? Eller rör det sig bara om fredlig kärnkraft, som Iran hävdar? Hur skall vi få veta vilket? När det eventuellt är för sent?

Slutsats: hade Iran inte hotat utplåna Israel, hade världen inte oroat sig för dess kärnkraft eller ev. kärnvapenprogram.

Nu finns hotet där och jag skulle inte klandra Israel om man ansåg sig föranlett att försöka slå ut iranska kärnupparbetsningsfaciliteter.

Typiskt pro-amerikansk "bombhöger"? Men jag var emot Irakinvasionen innan den inleddes och har inte funnit någon anledning att ändra uppfattning. Tvärtom. Det främsta hindret för ett stöd för ett israeliskt eller amerikanskt anfall på iranska nukleära faciliteter är, att man var inte helt uppriktig om motivet till attacken på Irak.

Uppenbarligen var motivbilden för det anfallet komplext. Dels var det i överensstämmelse med det pro-sionistiska strategin "A Clean Break" från 1996, i vilket störandet av Saddam ingick, dels var det i överensstämmelse med vad Israel-vänliga organisationer i USA krävt (och de har politisk tyngd), dels har Alan Greenspan sagt att det handlade om oljan, dels ville man bygga militära baser utanför Saudiarabien för att lugna världens islamister, som ansåg att sådana baser i deras heliga land var en hädelse.

Precis som den amerikanska opinionen svängde i pro-krigisk riktning hösten 1990, efter en lögnaktig historia om irakiska soldater som tömde kuvöser och lät kuwaitska nyfödda dö på golven hade planterats i nyhetsflödet, när Irak invaderat Kuwait, så visade sig det huvudsakliga motivet för en attack på Irak, det om att Saddam skaffat sig eller höll på att skaffa sig "massförstörelsevapen"/kärnvapen, inte stämma.

Än en gång talas om att ett land i samma region snart har kärnvapen, så om omvärlden betvivlar den saken, så må omvärlden vara förlåten.

Jag är själv inte övertygad, men i vågskålen må vi den här gången lägga:

1) Iran är ett mer sofistikerat och utvecklat land än Irak.

2) Irans president har hotat utplåna Israel. Gjorde Saddam det?

3) Iran president är en religiös fanatiker. Inget någon någonsin beskyllde Saddam för att vara.

4) Israelhat är en viktig punkt på den iranske presidentens agenda, så viktig att han varit värd för förintelseförnekarkonferenser.

5) Iran ligger bakom Hamas och Hizbollah på samma sätt som Sovjet och Nordvietnam låg bakom den kommunistiska gerillan, FNL/Viet Cong, under Vietnamkriget. Å andra sidan gav Saddam ekonomiskt stöd till palestinska sjävlmordsbombares familjer.

Hursomhelst, det iranska hotet är - om ni ursäktar en grammatisk lapsus - hotfullare än det från Saddam.

Visst, det går säkert att måla upp en annan bild. Amerikanska rekognosceringsoperationer inne i Iran och dylikt, israeliskt samarbete med Georgien för att komma i besittning av flygbaser för anfall mot Iran, etc., men det tar vi en annan gång.

Bilden är ytterst komplex.

Problemet med en diskussion om den är, att alla ställningstaganden i mindre frågor tas som intäkt för ställningstaganden i större. Att kritisera Israel för ditt eller datt, t ex för att begära att Sverige skall ta emot libanesiska kristna milismän, eller att motsätta sig att vi tar emot Hizbollah-män i en fångutväxling, eller för att ge den amerikanske landsförrädaren Jonathan Pollard israeliskt medborgarskap, och samtidigt vara kritisk till koscherslakt, räcker antagligen för att bli betraktad som "Israel-kritisk" överlag. En "stolt supporter av Israel" bryr sig inte om sådana "bagateller" ju. Eller tiger åtminstone om dem, utifrån insikten att de bidrar till antisemitism och Israelhat.

Jag försöker dock förhålla mig intellektuellt hederlig i dessa som i alla andra frågor - inte för att jag alltid lyckas, men jag försöker.


Källa: Väst är bäst (gästinlägg)