För lite, för sent

Ursprungsartikel:
http://pitbullutanlappstift.wordpress.com/2008/11/28/for-lite-for-sen/

Mats Dagerlind driver bloggen Demofon. En oberoende blogg som i gammal medborgerlig Zola-anda (”J’accuse”!) slår mot både vänster och höger, och försöker se världen utan skygglappar.

Det invandringspolitiska klimatet beskriver Dagerlind som “sandlåda”.

Kostnaderna för invandringen uppskattar han likt eminente Kurt Lundgren till ca 100 miljarder. Alltså betydligt lägre än de 270 miljarder som ekonomen Lars Jansson tror, men också högre än de 40 miljarder som nu godtas som den officiella siffran.

Självklart får det negativa följder för “vård, omsorg och skola”. Fast politikerna med en mun hävdar att det behövs mer (?!!) invandring för att rädda “pensioner, vården, omsorgen och skolan”!

Man kan därför bara konstatera att de ljuger. Att de är totalt ansvarslösa och i avsaknad av civilkurage. Ett klimat som för övrigt är det förhärskande i hela samhället: i hemmen, i skolan och på arbetsplatser samt mentalsjukhus och andra sjukhus. Inför åter “tjänstemannaansvaret”, så att t ex rektorer som blundar för mobbning och psykiatriker som släpper ut och missbedömer psykopater kan åtalas.

Svensk politik - ja, hela samhället - har blivit en lekstuga där låtsas-vuxna styr.

Vad politikerna innerst inne tänker vet vi sedan Janne Josefssons valstugereportage 2002, men ingen av dem törs stå för sina åsikter i fiiinare sammanhang.

Nu försöker man visserligen ibland med lite språktest à la FP och samhällskontrakt à la Moderaterna, men det är som Dagerlind skriver “för lite, för sent”.

Vad som behövs - i synnerhet med två siffriga arbetslöshetssiffror nästa år - är ett invandringsstopp, eller nästintill. Förmodligen en radikalare politik än vad ens Sd numera törs stå för med sina fromma hänvisningar till dansk och finsk invandringspolitik.

Men invandringsfrågan har blivit, som den intelligente högerradikalen Jonas DeGeer en gång skrev i Finanstidningen i en recension av Bim(bo) Clinells bok “De hunsades revansch, ett symboldrama om kampen mellan det onda och det goda.

Fast det borde vara tillåtet att diskutera den frågan på samma sätt som trafikpolitik eller kärnkraft. Det handlar ju trots allt om samhället i stort och om våra barns och barnbarns framtid. Om demokratins överlevnad.

Ja, faktiskt det också. Man måste leva i ett eifelbenstorn eller ha huvudet i sanden för att inte väga samman allt negativt som sker på alla områden och komma fram till att klockan är inte fem i tolv, utan fem över.

Läget är så akut att frågan om något alls kan göras måste ses som befogad. De närmaste tio åren blir lika dramatiska och turbulenta som de runt 1930 i Tyskland.

Tipstack >Exorcisten

      

Källa: Pitbull utan läppstift (gästinlägg)