http://politisktinkorrekt.wordpress.com/2008/12/22/dararnas-forsvarstal-afa-din-kamratstodjare-till-islamisterna-pa-rosengard/
De missförstådda talar ut:
“Ungdomarna ockuperade sin lokal i 23 dagar. Under de dagarna fördes nästan ingen diskussion i tidningarna. Vid vräkningen onsdagen 17 december gick polisen in med en stor styrka. Hundar och pepparspray användes mot ungdomarna som samlats där för att försvara sin lokal. Efter denna händelse har medierna plötsligt blivit väldigt intresserade av vad som händer på Rosengård. Men återigen har sakfrågan hamnat i skymundan. Vi vet att ni journalister gillar våld, att ni äter det till frukost, andas det under dagen och drömmer om det på natten. Det är därför inte förvånande att Rosengård återigen står i fokus på löpsedlarna.
Herrgården är ett område i Rosengård som länge varit eftersatt. Förskolor vågar inte låta sina barn leka ute på en del av innergårdarna bland annat på grund av öppna brunnslock och livsfarliga elledningar som får hänga fritt. De människor som bor på Herrgården får inte gehör för sina klagomål angående standarden på lägenheterna och den bristande utemiljön. De tre hyresvärdarna i området Contentus, Newsec och MKB har tillsammans med Malmös kommunalråd Ilmar Reepalu (s), Rosengårds stadsdelspolitiker och Hyresgästföreningen bildat en arbetsgrupp kallad Herrgårdsgruppen. Malmö är uppbyggt av olika stadsdelar, som ser väldigt olika ut. I vissa områden på Rosengård, som till exempel Herrgården, bor många personer med utländsk bakgrund. Malmö stad ser det som ett problem att området är trångbott och att folk är segregerade. Ytterligare skuld läggs på de boende i området genom att hyresvärdarna konsekvent skyller slitaget på hyresgästerna, istället för den totala bristen på underhåll som kännetecknat stadsdelen under lång tid. Vad är politikernas lösning på problemen?
Inom ramen för Herrgårdsgruppens arbete verkar det inte vara möjligt att finna en lösning på folks trångboddhet genom att till exempel bygga fler hyresrätter eller höja standarden på de lägenheter som redan finns. Istället vill de slänga ut ett antal föreningar från en lokal de haft verksamhet i under lång tid, en verksamhet som varit en samlingsplats för ungdomar efter skoltid. Politikerna påstår att Rosengård är den stadsdel i Malmö som satsar mest på verksamhet för unga. Och må så vara, det är inte så mycket satsning som behövs för att bräcka de andra stadsdelarnas ungdomsaktiviteter.
Ilmar Reepalu och medlöparna i Hyresgästföreningen anser att aktiviteterna i lokalen inte passar in på områdets nya profil. Vad är det då för aktiviteter som passar in? Herrgårds-gruppen föreslår istället att lokalen nu ska innehålla en verksamhet som kallas Boskolan, driven av Hyresgästföreningen. Där ska invandrare lära sig att bo på svenskt vis. Man har inte kommit med någon förklaring till vad att bo på svenskt vis innebär. Att det är trångbott i Herrgården beror nog knappast på att folk vill bo trångt, snarare att politikerna i Stadshuset inte är intresserade av att bygga bostäder för vanliga människor. Det enda alternativet i dagens klassamhälle är att tvingas bo i lägenheter som förvaltas av lurendrejare som bara vill sko sig själva. Att Malmö är en segregerad stad det vet vi redan, situationen blir knappast bättre av att kommunen helt låter den fria marknaden styra över bostadsbyggandet.
Folk är trötta. De är trötta på att deras röster inte hörs och att när de väl uppmärksammas, så handlar det inte om sakfrågan längre. När samhället vill göra en insats i stadsdelen så skickar de poliser. Poliser som riktar vapen mot barn. Istället för att satsa resurser på fritidsverksamhet för ungdomar, jobb till dem som vill ha jobb och ordentliga bostäder så skickas statens väktare in för att upprätthålla våldsmonopolet.
I media har polisen de senaste dagarna gjort en stor sak av att det är tillresta som ligger bakom många av våldshandlingarna. De som kallas tillresta är andra boende i Malmö, inga tillresta bråkmakare som inte har något bättre för sig än att skapa kravaller. Vi som varit där bor i Malmö och Rosengård är en del av Malmö som folk både bor i och dagligen besöker. Genom att försöka separera Rosengård från övriga Malmö så hjälper media till att ytterligare exotifiera bilden av stadsdelen. Rosengård är ingen isolerad ö som lever sitt eget liv. Stadsdelen påverkas, precis som resten av Malmö av den politik som förs i dagsläget, oberoende av om den är socialdemokratisk eller borgerlig.
Stadsdelens politiker och polisen är livrädda för att de oroligheter som nu pågår på Rosengård skall sprida sig till andra delar av Malmö. Händelser som de på Rosengård kommer att fortsätta blossa upp så länge det pågår en nedrustning av fritidsverksamheten runt om i Sverige. Detta är ingen ordningsfråga som kan lösas med batonger och pepparspray, det är ett socialt problem som politikerna själva har skapat. Nu när de målat in sig i ett hörn försöker de desperat rikta uppmärksamheten åt andra håll. Så tacksamt då att ytterligare en gång lägga skulden på de många ungdomar som bor i stadsdelen.
Det är uppenbart att politikerna inte kan lösa problemen dom själva skapat. Att inte heller media är intresserade av att belysa de faktiska problem som klassamhället skapar är inte så förvånande. Det säljer helt enkelt inga lösnummer. Allt fint prat om en demokratisk dialog fungerar så länge folk håller käften och är nöjda med det lilla dom får. Den välfärdspolitik som politikerna säger sig vilja föra är ett hån mot arbetarklassen Den enda möjligheten till förändring är självorganiserng. Inga av de rättigheter som arbetarklassen åtnjuter idag har varit gratis, de har kommit till stånd tack vare egna initiativ underifrån genom kollektiv kamp. Detta oavsett om det handlar om rätten till en dräglig arbetsmiljö, meningsfulla fritidsaktiviteter eller bostäder fria från kackerlackor.
Vi är inte förvånade över utvecklingen på Rosengård och ser den som ett logiskt resultat av bristen på samhälleliga resurser till de boende där. Att en Shellmack brinner är inget att hetsa upp sig över, det skedde under hela 1990-talet av förklarliga anledningar, och kommer att hända igen. Att några soptunnor sätts i brand står inte heller i proportion till det våld som polisen riktar mot Malmös ungdomar. Polisen har en proportionalitetsprincip de ska jobba efter, en princip som de konsekvent verkar glömma bort i vissa sammanhang.
Skadegörelse är inte våldsamt upplopp, att försvara sig mot polisens attacker är inte kravaller, det är själv-försvar. Direkt aktion har alltid och kommer alltid, att användas av människor för att förändra och ta makten över sin vardag. För att citera Sydsvenskan: Vrede och förtvivlan är starka drivkrafter. I bästa fall kan de vändas till något konstruktivt.
/ AFA Malmö
………………..
Bloggen Politiskt Inkorrekt brukar normalt ange länk till källor men inte i detta fallet då vänsterextremfalangen och de utomparlamentariska elementen inte ska ges gratis trafik till deras sidor genom denna blogg.
Var goda och tyck till om deras inlägg i kommenteringsfältet.
// Bloggen Politiskt Inkorrekt
Källa: Politiskt Inkorrekt (Medlem)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar