http://pitbullutanlappstift.wordpress.com/2008/12/04/admixture-mapping-hjalpte-fbi-soka-i-ratt-hostack/
I en ångestladdad artikel av Erling Norrby på DN debatt står att läsa:
“Den nu framstormande kunskapen om vår arvsmassa kan även få andra återverkningar. Ursprungligen angavs skillnaden i arvsmassan mellan två människor från vilken plats som helst på vår jord till 0,03 procent, men de fortsatta undersökningarna visar att skillnaden är mycket större, minst 0,5 procent [. . .]
Skillnaden mellan två människor är till 85 procent slumpmässig, men de övriga 15 procenten korrelerar till karakteristika hos etniska grupper, ibland felaktigt hänvisade till som raser. Dessa mindre skillnader mellan grupper speglar att människan under den förhållandevis korta tid hon förflyttat sig över vår jord utanför Afrika har utvecklat vissa gruppassocierade genetiska skillnader. Dessa skillnader beror på anpassningar till olika typer av klimat, ändrade matvanor och nyintroducerade akuta infektioner.
De ökade möjligheterna att upptäcka skillnader mellan grupper av individer kan beklagansvärt ge ny näring åt diskussionen om vi och dom.”
Intressant.
I en artikel av Gunnar Adler Karlsson i Aftonbladet från 2002:
“Till 99,8 procent har Göran Persson och Kofi Annan samma arvsmassa.”
Alltså 2002, 0,2 procent, nu, 2008, 0,5 procent (fast inte nödvändigtvis mellan GP och Kofi).
Utvecklingen går framåt. Vad blir nästa procentsats?
Ang. Norrbys “. . . felaktigt hänvisande till som raser.” Här ett par citat som kanske ger er en tankeställare:
“Polisen i Baton Rouge, Louisiana, kom ingen vart i jakten på en seriemördare. Efter DNA-test av 1000 vita misstänkta utan att rätt man åkte fast, så fick FBI ett telefonsamtal från en Tony Frudakis, ägaren till ett litet DNA-testningsföretag i Florida.
Frudakis lovade att han skulle kunna leverera en fysisk beskrivning av mördaren med hjälp av en ny analysmetod.
‘De letade efter en nål i en höstack’, sade Frudakis. ‘Problemet var att de letade i fel höstack.’”
Frudakis firmas DNA-test (”admixture mapping”) avslöjade nämligen att seriemördaren inte var vit (vilket polisen utgått från) utan 85 procent afrikan och resten indian.
Det skiftade fokus från en vit mördare till en av blandras.
Frudakis förutspådde att denne skulle lätt brun hudfärg.
Utifrån denna förutsägelse vidgade polisen sitt sökande till att även omfatta svarta män och kom över DNA-prov från en Derrick Todd Lee, 34, som hade ett gediget brottsregister.
Bingo! Mördaren var fast.
Det som verkligen är intressant här är dock, att man utifrån ett DNA-prov kunde fastställa hudfärg och etnisk blandning. Fast etnisk i det här sammanhanget är kanske fel ord.
Ras vore mer passande, eftersom människor kan tillhöra samma ras men olika folkgrupper.
Det här är också intressant, från New York Times 2002:
“Scientists studying the DNA of 52 human groups from around the world have concluded that people belong to five principal groups corresponding to the major geographical regions of the world: Africa, Europe, Asia, Melanesia and the Americas.
(Snabböversatt: Forskare som undersökt DNA från 52 olika människogrupper från hela världen har slagit fast att människor tillhör fem huvudgrupper motsvarande världens större geografiska områden: Afrika, Europa, Asien, Melanesien och Amerika.)
[. . .]
Dessa områden motsvarar i stort sett vanliga uppfattningar om raser, sade forskarna i intervjuer [. . .]
Dr Feldman sade att fynden huvudsakligen bekräftade den allmänna uppfattningen om ras.
Han sade att försiktighetsåtgärder skulle vidtas för att försäkra sig om att de nya fynden som kom fram ur de genetiska studierna inte missbrukades.
‘Vi måste få ihop ett lag med etiker och antropologer och en del fysiker som gemensamt kan
diskutera vilka konsekvenserna av nästa fas av genetiska analyser kommer att bli.’”
Man kan naturligtvis raljera om denna rädsla, men vi har faktiskt sett hur man försökt applicera djuravelsprinciper på samhället i stort och dessutom under de mest avskyvärda former (Nazityskland), så jag förstår rädslan. Å andra sidan, att ljuga eller dölja “farliga” sanningar kan bara göra saker värre. Man måste våga säga sanningen och sedan diskutera etiska principer utifrån den.
Källa: Pitbull utan läppstift (gästinlägg)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar