Minst 105 svenska stadsdelar skiter i Per Schlingmann

Ursprungsartikel:
http://sannarayman.blogspot.com/2008/11/minst-105-svenska-stadsdelar-skiter-i.html


Nähä. Det går inte över. Jag är fortfarande irriterad över både moderaternas tragiska strategival och såväl blogg- som gammelmediala kollegors val av ämnen.

I går slängde alltså en moderat arbetsgrupp fram en rapport, baserad på färska data från RUT. Idag behandlas detta av många medier, även delvis i en osignerad sak i SvD. På de flesta andra håll skrivs det dock under nån sorts allmän moderat integrationspolitik-rubrik. De allra flesta förefaller anta att rapporten från igår (måndag) innehåller den sedan helgen ökända idén om kontrakt.
Det gör den inte. Med andra ord är det inte måndagens rapport, kortfattat presenterad på DN Debatt, som behandlas i de flesta texter utan enbart helgens utspel. Igen, får man väl säga, eftersom den saken kommenterades rätt grundligt redan under helgen och i måndagens tidningar också.

Alltså. Kontraktet är en separat grej som inte finns i utanförskapsrapporten, men däremot nämns i de övergripande handlingarna inför konventet, som presenterades för flera veckor sedan. Men liv om saken blev det inte förrän Schlingmann bubblade om det i helgen.
Nå. Först ska vi kanske ta reda på vad som står om just kontraktet - som i mina ögon är en förhållandevis ointressant idé - i handlingsplanen. Så här står det:

"Integrationen ska präglas av begreppet etablering i Sverige. Individen ska ha huvudansvar för sin etablering. Ett kontrakt ska upprättas mellan individen och staten. Detta ska utgå ifrån individens kunskaper varför en validering av dessa, med översättning av betyg och arbetslivserfarenhet, inledningsvis ska göras. En liknande validering görs också på ett antal platser i dag men vi anser att det behövs en nationellt samordnad validering. Kontraktet ska tydliggöra förväntningar och krav på den nyanlände men även de insatser den nyanlände har rätt till för att en snabb etablering på arbetsmarknaden ska vara möjlig. Kontraktet ska vara individuellt och möjligt att omförhandla under kontraktstiden samt kopplas till den etableringsersättning individen får. Att bryta kontraktet ska få reella konsekvenser. Detta gäller båda parter."

Så. Hur mår du? Hur känns det? Var det jobbigt? Kände du ondskans stöveltramp?

Nä. Förlåt. Jag ska inte ironisera, jag vet. Men det här var kanske inte så farligt, eller hur?
Men visst, jag förstår. Det lät ju så hemskt... Det där han sa, Schlingmann. För vet du? (svälj) ...vad han sa? (snyft!) Han sa...(svälj) Nä, det är för hemskt jag kan inte.. Men, okej, han sa: svenska värderingar! (SNYFT!)

Fine. Klantigt. Dumt. Han pratade om svenska värderingar, men borde ha sagt lagar. Och än värre. Han gjorde ett utspel som faktiskt är betydligt mindre intressant än innehållet i rapporten som släpptes dagen därpå. För det ska han ha skäll och kallas populist. Det kan jag tveklöst hålla med om. Men det tar ju bara några meningar att klara av det. Till och med jag, som konstant skriver för långt, klarar av den saken på ett par meningar. De i stort sett enda som höll huvet kallt i den här debatten (som jag sett) var Luciano Astudillo och Mary. Det ska de ha cred för.

Jag tror inte heller på kontraktsidén, även om jag inte direkt börjar böla av den heller. Men inte för att det skulle vara livsfarligt att skicka signaler om vad som gäller. Det gör vi redan på olika sätt och de sätten kan säkert styras upp bättre. Men framför allt så tror jag inte på den idén av den enkla anledningen att den är besvärlig. Märk väl, kontraktet ska vara individuellt och möjligt att omförhandla. Brott mot kontraktet ska få konsekvenser för båda parter.
Jag tror det kallas BS på ren amerikanska. Eftersom det i alla tider kommer att finnas fler individer med behov av individuella handlingsplaner, kontrakt eller avtal än det kommer finnas upprättare av individuella handlingsplaner. Uppföljningen kommer att bli sådär. Vi kan hålla på och låtsas och kalla det "skräddarsytt" och vad som helst men relationen mellan stat och individ kommer aldrig vara "individuell". En blankett blir aldrig haute couture. Inte på arbetsförmedlingen, inte på soc., inte alls. Kontrakt eller ej, det andra är viktigare.

I den dära rapporten finns det en del goda idéer, inom ramen för en miljardsatsning. Bland dem jag gillar och gärna skulle hört bloggkollegor såväl som tidningskollegor resonera kring finns:

- Skattelättnader (slopad arbetsgivaravgift exkl. pensionsavgift) vid företagsetablering i de prioriterade områdena (vilka dessa är får ni söka upp i rapporten, jag måste gå och lägga mig snart), förutsatt att en viss andel av de anställda är boende i området.

- Socialbidraget anpassas för att mer likna a-kassan, dvs krav på arbetssökande och ev. flytt till jobb. Ett arbetslinjärt riktigt, men samtidigt ganska otydligt förslag. Man behöver få veta lite mer. Principen är dock inte fel. Dessutom innebär det en systemkontakt för en grupp som ännu inte tagit sig in i våra inkomstbaserade system, vilka trappas ned. Samtidigt lär man få höja socialbidragen rejält om det ska gå att trappa ner dem.

- Här finns också en tanke om att ett individuellt utbetalt försörjningsstöd kan öka förvärvsarbetande bland kvinnor. Det är dock inte så utvecklat att man lätt kan ta ställning till det, men som fokusområde betraktat är det bra. Det återkommer också i förslaget om Nystartscenter i områdena, vilka särskilt ska prioritera kvinnor.

- Läxläsningssatsningar i skolorna, de administrativa kostnaderna betalda av själva miljardsatsningen. Bra. I Stockholm föreslog s nyligen generell rätt till läxhjälp. Jag ser hellre riktad läxhjälp där den bäst behövs. (Om du tillhör dem som inte fattar vad en läxa är, läs här.)

- Fastighetsägare i miljonprogrammen måste presentera tidsplaner för och komma igång med all renovering som måste göras. Om fastighetsägaren bedömer att det inte finns något renoveringsbehov, ska hyresgästen kunna begära en inspektion av oberoende part. Fastighetsbolagen ges också ansvar att avhysa kriminella, vilket jag också gillar. Man kan ogilla den kriminella verksamheten i huset mittemot, men därifrån till att tjalla är det långt. Men hur kul är det om den egna fastighetsvärden skiter fullständigt i områdets sociala förfall och inte gör något?

- Den höga brottsutsattheten beskrivs väl av statistiken i rapporten. Vi talar till exempel om den mycket högre brottsrisken som en företagare i de 105 aktuella stadsdelarna har att vänta, vilket förstås i sin tur påverkar både arbetsmarknaden och de sociala förutsättningarna. En extra satsning med 100 fler poliser föreslås, med "kunskap om lokala förutsättningar, som inte får ersätta befintlig polis".

Nu är ju långtifrån allt i rapporten ens formellt moderaternas politik än, vilket torde göra det än mer intressant att kommentera och hissa och dissa förslagen tillsammans. Inte minst inför helgens konvent då en del kanske faktiskt kan bli sådant som m driver i förhandlingar med övriga allianskollegor.
Men det gör vi inte. I stället gör vi som brukligt är i den svenska integrationsdebatten. Som några jäkla wusses får vi kollektivt psykbryt över ordval. Jag menar honestly. Nog måste väl den integrationspolitiska debatten vara kapabel till mer än den oh so kritiskt granskande frågan "Vad menar Per Schlingmann egentligen med svenska värderingar?"

Jag tror att det finns en försvarlig mängd människor, boende i sisådär 105 av ovan nämnda stadsdelar bland annat, som skiter fullständigt i vad Per Schlingmann menar. Däremot är de kanske intresserade av slopad arbetsgivaravgift, 100 extra poliser och läxhjälp. Om vi får tid att dreva, förlåt, driva det så småningom...

Så. Färdig. Förlåt gott folk. Nu är jag snäll och oironisk igen.


Källa: Sanna Rayman (gästinlägg)