http://pitbullutanlappstift.wordpress.com/2008/11/24/aktenskapet-mellan-mangkulturalism-och-feminism-forklarat/
Psykiatern Theodore Dalrymple inledde en artikel 2001 med följande ord:
“Mångkulturalister håller dessa sanningar såsom varande självklara: att alla kulturer är skapade lika och utrustade av sina skapare med likvärdiga och förenliga dygder. Det kan därför inte existera några grundläggande konflikter mellan kulturer. Lejonet kan verkligen lägga sig ned med lammet, inte i någon ospecifierad tid i framtiden, utan här och nu, i västerlandets trädgårdar.
Ytligheten i denna åsikt borde inte kräva något förtydligande: inte mer än barlejonets oceanska känsla efter några drinkar att alla människor är hans bröder behöver motbevisas. Faktum är att det inte är ett tecken på vår vidsynthet eller generösa anda, utan på vårt avsiktliga misslyckande att göra lämpliga distinktioner. Denna mentala slapphet är dekadens, och på samma gång ett uttryck för det arroganta antagandet att inget kan förgöra oss. Bara de som ser sig som allsmäktiga kan vara toleranta mot allt.”
Han fortsatte med att berätta om sin praktik på det brittiska sjukhus där han jobbar. Varje vecka är det någon pakistansk flicka mellan 14 och 17 år som får veta av sina föräldrar att hon skall på semester i Pakistan. När hon väl är där tvingas hon hastigt gifta sig med en kusin, som hon aldrig sett förut, som inte kan ett ord engelska, som inte har någon utbildning eller yrkeskunskap, som inte vet något om världen utanför byn.
Flickan vet att protester är meningslösa och direkt livsfarliga:
“Jag har aldrig mött en sådan flicka som inte kände till åtminstone ett fall där någon i hennes situation blivit hängd av sina föräldrar, skjutna av dem, eller slagit ihjäl sig efter ett fall från ett tak, efter att ha försökt undvika sina föräldrars giftemålsplaner. Officiella undersökningar, aldrig särskilt kraftfulla, kan avslutas genom en betalning på fem pund.
Efter äktenskapet, börjar kampen för att ge maken inresetillstånd till Storbritannien.”
Och om man byter ur Pakistan mot Kurdistan eller Turkiet, eller Somalia, eller Libanon, eller Algeriet eller något annat arabland, så har vi exakt samma fenomen i vårt land som i Dalrymples England. Eller i vilket annat rikt europeiskt västland som helst. Danmark till exempel, som fått kritik som “nazistiskt” på Expressens ledarsida när man försökt komma till rätta med det.
Och denna sorts invandring upphör aldrig. Den bara pågår och pågår, år efter år. De britter eller svenskar som protesterar mot den eller beskriver den i så upprörande termer som Dalrymple, riskerar fängelse för hets mot folkgrupp.
Och deras barn tvingas att konfronteras i allt större utsträckning med pojkar och män fostrade enligt denna vrickade hederskultur. (Får man kalla en mördarkultur för vrickad? Får man kalla hederskultur för mördarkultur?)
Mångkulturalisterna utsätter därmed sina barn och våra barn och barnbarn för livsfara. De skapar dessutom en situation där inskränkt yttrandefrihet blir nödvändig för att undvika religiöst och etniskt våld.
Dalrymple jämför också den feministiska tendensen att vilja utplåna alla könsdiskriminerande ord som “chairman” med tigandet om de företeelser han skildrar ovan.
Till viss del beror det enligt honom på den feministiska tendensen att ägna sig åt navelskådning. Men detta är bara en del av förklaringen. Den större delen av den är att de flesta feminister också är mångkulturalister, därför att de inte vill erkänna att västervärlden är det enda storskaliga samhälle som visat sig förenligt med åtminstone vissa av deras krav.
Att erkänna det vore att rycka undan mattan för sin egen verksamhet. Sitt existenberättigande. Därför måste djävulsbilden av det “kvinnoförtryckande” västsamhället upprätthållas och därför kan man inte utmåla andra samhällen som än mer djävulska, ja, mycket mer djävulska än det egna.
* * *
Vad jag finner påfrestande till det outhärdligas gräns är, att vi tvingas visa respekt för feminister och mångkulturalister som det går 13 på dussinet av i tv-rutan i frågesportprogram och allmänt flams, när vad dessa samhällsskadliga individer verkligen förtjänar är vanära och evig skam.
Men inget av detta skulle ens vara värt en diskussion om det inte vore för den kolonisering av väst som pågår från den tredje världen. Och den massinvandringspolitik som möjliggör den.
Och som uppmuntras när EU öppnar jobbcenter i Afrika för att rekrytera afrikansk arbetskraft.
Man kan tycka vad man vill om Sverigedemokrater och Le Pen och skumma partier som British National Party, men de är det enda försvar vi maktlösa vanliga europeiska medborgare har.
Eftersom våra etablerade partier sviker och sviker, ja, ingår i den konspiration mot oss som massinvandringen är ett exempel på (men inte det enda)!
P.S. Publicerar denna text med en viss vånda. Ibland kan man verkligen få ihop det på ett sätt som lagstiftarna inte kan ha förutsett (de är ju inte särskilt smarta), men där tumregeln ändå blir hellre fälla än fria.
Det finns ju inget uttryckligt förbud mot att kalla massinvandringen en konspiration eller hederskultur för mördarkultur, men den sammantagna effekten av dessa ordval i en text, som andas defaitism och förakt för det politiska etablissemanget på gränsen till uppvigling, ja, det kan säkert få dystra konsekvenser för deras upphovsman.
Källa: Pitbull utan läppstift (gästinlägg)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar