Ingen kvotering av vare sig kvinnor eller män!

Ursprungsartikel:
http://meritwager.wordpress.com/2008/10/30/ingen-kvotering-av-vare-sig-kvinnor-eller-man/

För några dagar sedan skrev integrationsminister Nyamko Sabuni på Expressens Sidan 4 under rubriken Kvotering är helt fel. Eller snarare om icke-kvotering. Hon sade bland annat:

Oppositionen vill genom kvotering till bolagsstyrelser genomföra en symbolisk förändring. Jag vill i stället åstadkomma en bestående förändring. Kvinnor och män ska ha lika förutsättningar att göra karriär.

Så självklart! Kvinnor och män ska ha lika förutsättningar att göra karriär. Eller inte göra karriär, om man inte vill det. Kvotering är förnedrande. Det finns knappast någon kvinna som stolt skulle berätta att hon har blivit inkvoterad till en högre post någonstans, det vore ju att erkänna att man inte fått jobbet för sina kunskaper och sin lämplighet utan enbart (eller i varje fall mest) för sitt köns skull! Och hur kan någon vettig människa tycka att man ska dela upp mänskligheten i “män” och “kvinnor”, som om människor av kvinnligt kön alla är och tänker lika medan alla av manligt kön är och tänker lika. Bara på grundval av sina kön! Om det vore så att alla kvinnor är på ett sätt och alla män på ett annat, då skulle vi väl inte ha olika politiska partier, t.ex., då skulle vi väl bara ha ett Mansparti och ett Kvinnoparti.

Man kan knappast annat än instämma i det som integrationsminister Nyamko Sabuni skriver, särskilt här, i den sista, självklara meningen om ett jämställt samhälle.

Att byta ut en orättvisa mot en annan är ingen bra lösning, oavsett om det gäller kvotering av kvinnor eller män. Vi har sett hur kvinnor missgynnats när högskolor ger förtur till män vid kvinnodominerade utbildningar. Ett universitet fälldes 2006 för diskriminering av Högsta domstolen, för att ha kvoterat in män. Jag vill se ett jämställt samhälle där vi bedöms efter vår kompetens och våra förmågor och meriter, inte kön eller hudfärg.

Det är givetvis ett så jämställt samhälle som möjligt som man ska sträva efter, men utan tvångsmedel. Dock: någon 100-procentig och exakt likhet och rättvisa kan det aldrig någonsin bli, då skulle vi behöva vara robotar som alla är stöpta i exakt samma form.

      

Källa: Merith Wager (gästinlägg)