http://pitbullutanlappstift.wordpress.com/2008/11/23/feminism-och-mangkulturalism-oforenligt/
Dilsa Demirbag-Sten frågar: “Varför tiger feministerna om ‘Halal-TV’?”
Sumara Thobani, professor i kvinnostudier (”women’s studies”) vid University of British Colombia sade i ett Väst- och USA-fientligt tal på en feministkonferens i Kanada i september 2001, med anledning av den amerikanska invasionen av Afghanistan och ”att rädda afghanska kvinnor” från talibanstyret:
“De av oss som blivit koloniserade vet vad detta räddande innebär.”
Istället hävdade hon, till stående ovationer från de 500 delegaterna, att “det inte kommer att bli någon sann kvinnlig frigörelse förrän Västs dominans över planeten upphört”.
Detta enligt Cathy Young på nyliberala Reason.com som skriver att Thobanis tal och bemötandet av det visar på en grundläggande paradox som vänstern ställs inför: att en av dess mest fundamentala lärosatser, kvinnors frigörelse, är oförenlig med en av dess andra: mångkulturalism och motstånd till västlig dominans.
“Väst har förvisso knappast en perfekt feministisk meritlista; för mindre än ett sekel sedan saknade amerikanska kvinnor rösträtt. Men före feminismen hade kvinnor i väst mer frihet och fler rättigheter än i någon annan större civilisation. Feminismen är dessutom i sig själv otvivelaktigt ett fenomen av västerländskt ursprung och få skulle ifrågasätta att framstegen för världens kvinnor under de senaste hundra åren till stor del varit ett resultat av västerländskt inflytande.
Ja, en del hävdar att bland den västerländska ondska och korruption som så förargar radikala islamska fundamentalister, så rankas kvinnliga rättigheter ganska högt.”
Låt mig till detta få foga, att det var britterna som på 1800-talet bekämpade änkebränningarna i Indien, liksom att det var Storbritannien som skickade sin flotta ut på haven för att bekämpa slavhandeln.
(Läs mer i När britterna ville frälsa världen i Populär Historia!)
Inte heller bör vi glömma att både antislaverirörelsen och feminismen uppstod i västerlandet.
Sumara Thobani skulle förmodligen tvingas hålla med på rent sakliga grunder, men skulle nog aldrig själv påminna oss om dessa saker.
Minns hur jag hörde i tv eller på radio (eller om jag läste det i en tidning) hur en palestinsk taleskvinna sagt till en annan palestinsk kvinna, som klagat på kvinnoförtrycket bland palestinierna, att den kritiken skadade den större befrielsekampen och måste därför framföras först när palestinierna vunnit sin självständighet.
Jag tror att liknande överväganden spelar in när Gudrun Schyman jämför talibaner med svenska män och när miljöpartisten Zaida Catalan och feministen Kristina Hultman försvarar Halal-tv-värdinnornas vägran att ta Carl Hamilton i hand.
Källa: Pitbull utan läppstift (gästinlägg)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar