http://falkblick.nu/?p=409
Den amerikanska valrörelsen har i svensk media mest handlat om huruvida USA:s nästa president kommer vara en svart man eller en kvinna. Avsaknaden av objektivitet när det kommer till amerikansk polik har onekligen smittat av sig på opinionen. Kan man nu skönja en sympatisörflykt?
Med svenska mått mätt tillhör jag den mindre skara som väljer republikanskt i kvällstidningarnas omröstningar framför det gamla slavägarpartiet. En primärvalsdebatt med namn som Ron Paul bjuder på bra mycket mer underhållning, skilda åsiker och intressanta synvinklar än vad de tre starka namnen i det demokratiska lägret hade att erbjuda. Om inte annat, är inte Mona Sahlin med en Obama t-shirt skäl nog för att ställa sig bakom de konservativa?
De senaste dagarna har jag uppmärksammat att vänsterbloggare ondgjort sig över George Bush planer på att staten ska gå in med 700 miljarder dollar för att rädda banker som har misskött sin ekonomi. Jinge skriver om ett “nyliberalt rån“, men varför inte sansa sig och kolla upp vilka personer och ideologiska motiv som ligger bakom innan man uttalar sig?
I representanthuset var det republikaner som fällde förslaget som föreslagits av Bush. Två tredjedelar av republikanerna i Representanthuset röstade mot krispaketet medan en majoritet av demokraterna röstade för.
Det är inte heller svårt att se de ideologiska motiv som ligger bakom voteringens utfall. Republikanerna har en konservativ syn på ekonomin och är därmed skeptiska till statlig inblandning och slöseri med skattemedel. Demokraterna däremot har en positiv syn på staten och vill se högre skatter och mer statliga ingrepp. Det fanns således inga ideologiska hinder för de demokratiska representanterna att rösta för att det är skattebetalarnas uppgift att rädda olönsamma företag.
Är kritikerna bakom alla dessa blogginlägg verkligen så negativa till förslaget som de utger sig för att vara, så varför inte gå över till Grand Old Party?
Källa: Falkblick (importerad blogg)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar