http://falkblick.nu/?p=417
En utredning som regeringen tillsatt föreslår att straffen för våldsbrott skall skärpas och att återfall i brott skall leda till strängare straff. Om förslagen blir verklighet är det utmärkt. Dels bidrar hårda straff till att minska brottsligheten, dels sänder det viktiga signaler om hur samhället ser på brott.
Under dagen överlämnades Straffnivåutredningen till justitieminister Beatrice Ask. Hon ställer sig bakom förslagen och hoppas att de blir verklighet. Det innebär bland annat att straffen för grov misshandel och grov utpressning skärps. Återfall i brott skall dessutom leda till hårdare påföljd. Det finns redan idag en möjlighet för rätten att ta hänsyn till den åtalades recidivbenägenhet (att personen återfallit i brott) när straffet sätts, men med det nya förslaget förtydligas att upprepade brott skall ha effekt på straffets längd.
Detta är en välkommen utveckling, av flera skäl. Amerikanska kriminologer som Steven D. Levitt har visat att skärpta straff och ett ökat antal fångar bidrog till att kraftigt minska brottsligheten i USA under 1990-tale (Det är sällan man länkar till en vänsterbloggare, men Svensson skriver mycket bra om brottslighet). Även sådana saker som ett ökat antal patrullerande poliser och en minskning i tillgången på drogen crack bidrog, men det finns ingen anledning att inte tillgripa alla medel som står till buds mot brott.
Även om vi bortser från den brottspreventiva funktionen, finns det skäl att höja straffen för våldsbrott. Ett straff säger mycket om hur samhället ser på en olaglig handling. Vänstermänniskor, och andra som inte tycker om hårda straff, hävdar ofta att skärpta straff leder till ett “hårdare” samhälle. Det tycker jag är en felaktig utgångspunkt. Låt oss till exempel se på det omskrivna Ricardo-mordet (där förövarna dömdes för just grov misshandel). Där tog fyra unga män livet av 16-årige Ricardo Campogiani genom att upprepade gånger hoppa och stampa på hans huvud. I Hovrätten dömdes de till ett års ungdomsvård vardera. De är alltså snart ute och kan gå vidare i sina liv. Hade Ricardo-mordet inträffat i USA, hade förövarna dömts till 40 års fängelse.
Vilket samhälle är då det “hårda”? Det samhälle där en person som stampar sönder huvudet på en människa döms till ett långt fängelsestraff, eller det samhälle där personens illdåd bemöts med en axelryckning och ett års ungdomsvård? Själv menar jag att det senare scenariot kännetecknar ett hårt, kallt och likgiltigt samhälle. Ett samhälle som inte sätter något värde på ett människoliv. Genom att döma våldsbrottslingar till stränga straff, visar samhället att det värderar människoliv högt och inte accepterar våld. Att skärpa straffen för våldsbrott kan alltså, i bästa fall, få en moralbildande effekt som Sverige så väl behöver. Beatrice Ask uttrycker i princip samma sak när hon kommenterar utredningen:
Det är viktigt att de påföljder som domstolar bestämmer står i proportion till hur allvarligt man ser på brott och där konstaterar utredaren att man underskattar i någon mening våldsbrotten och de allvarliga effekter de får för människor och för samhälle.
Just så. Nu får vi hoppas att de lagändringar som föreslås i utredningen blir verkliga. Vi får också hoppas att den borgerliga regeringen lyfter fram kriminalpolitikens betydelse och vågar göra den till valfråga 2010.
Källa: Falkblick (importerad blogg)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar