Anitfas svartskjortor

Ursprungsartikel:
http://falkblick.nu/?p=415

Detta är en översättning av en artikel skriven El Inglés och publicerad på Gates of Vienna. Den är även publicerad på bl a danska, holländska och tyska. Gates of Vienna skulle behöva flera översättare till svenska. Känner du dig manad, hör av dig till Baron Bodissey på unspiek@chromatism.net. 

Antifas svartskjortor

Inledning

En demonstration mot islamiseringen som var tänkt att hållas i Köln nyligen angreps av maskförsedda ligister. Styrkan och antalen hos dessa ligister, som jag kollektivt kommer att benämna Antifa i denna essä, är svåra att bedöma utifrån vad som rapporterades om tillställningen. Med hjälp av VH, en annan flitig debattör hos Gates of Vienna, ämnar jag analysera dessa vänsterextrema ligister för att se vad man kan göra åt dem. Denna essä kan inte och kommer inte att föreslå något sätt att bemöta dem. Detta är inte mer än en spekulativ text som söker stimulera till debatt.

Jag erkänner att jag inte är särskilt intresserad av den hårda vänsterns sammansättning. Kommunister, anarkister, revolutionära socialister, autonoma, "antifascister": jag varken vet eller bryr mig om den exakta skillnaden mellan dessa olika grupper. Att gå igenom dessa kriminella gäng är en uppgift som jag gärna överlåter åt de som tycker att det är viktigt att förstå de ideologiska skillnaderna och sprickorna inuti dessa sammanslutningar av våldsamma försvarare av de mänskliga rättigheterna.

Det är uppenbart att Antifa kan komma överens när det krävs för att ställa till med lite civil olydnad, och därför kommer jag att betrakta dem som den enhetliga gruppering som de ibland kan vara. Jag kommer dock att ignorera de småskaliga angrepp som ibland utförs av Antifa-typer, som mordbränder mot invandringskritiska politikers hem eller brutala angrepp på anti-islamiseringsaktivister som Anders Gravers, SIAD:s ledare. Även om dessa attacker utförs av samma typ av personer, tror jag att dessa kriminella aktiviteter är tillräckligt annorlunda än de massangrepp som vi såg i Köln för att motivera en separat studie. Denna essä kommer istället att fokusera på Antifas beteende på en mer storskalig nivå.

Denna diskussion kommer att struktureras kring ett antal viktiga frågor om Antifa som jag skall försöka ge preliminära och spekulativa svar på nedan. De är som följer:

1) Hur många av dem finns det runtom i Västeuropa och var finns de? Jag definierer en Antifa-medlem som en deltagare i Antifass kriminella aktivism, som döljer sin identitet med mask och luva, och som är beredd att ta till våld mot ideologiska motståndare och/eller polisen samt bedriva all annan typ av kriminell aktivitet som de tycker behövs i “kampen”. Normala demonstranter räknas inte, oavsett hur nära band de har till Antifa.

2) Vad har de för ekonomiska resurser?

3) Vad är rekryteringsprocessen?

4) Vilka är deras styrkor?

5) Vilka är deras svaghter?

1) Hur många och var någonstans

Trots de första uppgifterna om att 40 000 skulle delta i motdemonstrationen i Köln, verkar det som att runt 5-6000 faktiskt deltog, enligt VH:s beräkningar. Han bedömde också att där fanns runt 2000 Antifa-medlemmar. Betydelsen av denna siffra beror på flera faktorer. Om försöken att störa Pro-Kölns demonstration var en stor sak för Antifa under 2008 och bara 2000 av deras medlemmar deltog, kan vi anta att den siffran är ungefärligt representativ för deras styrka i Västeuropa, eller att det finns ett antal andra medlemmar som inte kunde ta sig till Köln på grund av bristande ekonomiska och organisatoriska resurser.

Enligt VH var knappt ett par hundra av Antifa-medlemmarna i Köln icke-tyska, och de flesta av dem kom från Belgien, Holland, och kanske delar av Frankrike. Det är rimligt att anta att det finns några tusen dedikerade Antifa-medlemmar i Västeuropa. De kan få sällskap av ett stort antal vanliga demonstranter som de till viss del kan ge order till och dirigera, men denna kategori är förmodligen inte något större problem på egen hand.

2) Ekonomiska resurser

Som man kan förvänta sig av individer som trots sina ideologiska skillnader alla förkastar det västerländska samhällets fundamentala principer så är de inte höginkomsttagare. Det är också svårt att se hur en grupp av detta slag skulle kunna åstadkomma en stadig inkomstkälla eller vem de skulle kunna tänka sig att ta emot pengar från.

Vi behöver forska mer kring detta ämne, men VH har skickat mig fascinerande information om hur Antifa i Holland försökte få "husockupanträttigheter" erkända av regeringen. Så vitt jag kan se har Holland erkänt en "rätta att ockupera hus" i och med ett domstolsbeslut från 1971, som Antifa har använt sig av.. Frågan hur folk som inte arbetar för sitt uppehälle kan fortsätta leva sina liv kan därmed besvaras, åtminstone för Holland och kanske för andra länder också. Genom att ockupera hus slipper de betala för hyra, och deras levnadsomkostnader blir därför minimala.

I september i år samlades flera hundra "aktivister" i Utrecht för att protestera mot ett lagförslag om att olagligförklara husockupation. Samma gäller för Antifa som för alla andra, om man hotar att ta ifrån deras inkomst börjar de klaga. Dessa individer är uppenbart beroende av andra men oförmögna att ge något i retur, vilket förklarar deras svårigheter i att finansiera sin verksamhet.

3) Rekryteringsprocessen

Jag föreställer mig att de flesta, om inte alla, Antifa-grupper har något slags internetnärvaro, eller så är de tillräckligt aktiva på Indymedia och liknande sidor för att intresserade skall kunna söka sig till nätverken. Personliga möten och rekrytering sker förmodligen främst i områden med aktiva Antifa-grupper. Men de mest intressanta frågorna är hur Antifa gör bakgrundskontroller och hur djupt involverade enskilda medlemmar kan bli.

Med all säkerhet kommer vem som helst som dyker upp med mask och luva att få ta del, eftersom Antifa behöver ett stort antal deltagare för att uppnå sina syften. Man lyckas med detta genom att inte ha några tydliga säkerhetsåtgärder, vilket är en potentiell svaghet.

4) Styrkor

Även om Antifas förmåga att organisera sig verkar relativt god i vissa avseenden, finns det ingen anledning att överdriva. Med tanke på att Antifas hårda kärna rimligen tillbringar sina liv med att vänta på nästa tillställning att sabotera. Deras förmåga att köpa en bussbiljett till Köln med två månaders förvarning är inte särskilt imponerande. Antifas främsta styrka är deras taktiska och ideologiska sammanhållning på gatunivå. Denna slutsats baseras på otillräcklig bevisföring, men jag anser att den är trovärdig, vilket jag kommer att förklara nedan.

Antifa verkar ha en god uppfattning om vad de kan åstadkomma både politiskt och taktiskt. Antifa behöver en pålitlig ström av information för att kunna navigera bland olika länder och regeringar som kan reagera olika på deras aktioner. Detta kan indikera försänkningar i regeringen och en nyanserad bild av politiken i det aktuella landet och hur politikerna och befolkningen där ser på Antifa.

Enligt VH:s efterforskningar arresterades runt 500 Antifa-medlemmar i Köln. Det antal som sedan anmäldes för något verkligt brott är förmodligen noll. Varför skulle tyska myndigheter vilja ta av sina resurser för att bestraffa välorganiserade unga brottslingar vars kamrater garanterat skulle skapa betydande politiska återverkningar och dålig publicitet?

Nej, myndigheterna strävar efter att göra så lite som möjligt för att bemästra situationen och se till att de påföljande problemen inte blir alltför besvärande. Så om vi antar att en av fyra Antifa-medlemmar i Köln greps och sedan släpptes efter ett par dagar, måste vi också anta att Antifa hade en tydlig uppfattning om vad de kunde göra och vad som hade förhindrat dem från att uppnå sina politiska mål. Demonstrationen ställdes in, och Antifa tog ingen skada så vitt vi kan se. Detta var ett bra resultat för dem, och det åstadkoms inte av en slump.

För att förstå hur imponerande Antifas angrepp var i detta avseende, måste man förstå vad som krävs för att sätta upp en illegal blockad av den typ som sågs i Köln. Låt oss anta att det antingen inte fanns någon polisnärvaro eller att polisen höll sig undan. Då har vi en väg eller liknande som Antifa vill förhindra någon att använda sig av. Min egen erfarenhet av att blockera vägar är tyvärr något begränsad, men det torde vara uppenbart att Antifa tar på sig en uppgift som är allt än enkel att genomföra.

En grupp Antifa-medlemmar som bestämmer sig för att blockera en väg försätter sig i en situation där de löper en påtaglig risk att hamna i en våldsam konfrontation, inte minst med kravallpolisen. Beroende på omständigheterna kan deras möjligheter att förutse vad som kan hända vara begränsade. Även om Antifa inte råkade på mothugg i Köln, trots det höga antalet häktningar, kommer det inte alltid att vara så enkelt.

Jag menar att ingen grupp kan göra det Antifa gör när de blockerar gator om de inte har en klar och tydlig plan som tar hänsyn till faktorer som påverkar situationen (polisingripanden, angrepp från ideologiska motståndare, luckor i blockaden, skador osv.) och en försäkran om att andra afaiter kommer att hjälpa dem om det krävs.

Om man tar bort det första blir de en pöbel, tar man bort det andra blir de en skingrad pöbel. Deras förmåga att behålla en taktisk sammanhållning och moral är imponerande och en klar fördel när de möter motståndare med sämre disciplin. Detta är förmodligen ett resultat av att specifika Antifa-grupper agerar tillsammans och inte är utspridda slumpmässigt bland de deltagande. Liksom i en armé betonar man den småskaliga sammanhållningen, som är av avgörande betydelse för att uppnå de uppställda målen.

Antifa behöver vidare en relativt väletablerad doktrin som definierar hur mycket våld de kan tillämpa mot sina motståndare och polisen. Mitt intryck är att Antifa inte försöker mörda individer. Men på grund av sin militanta natur, ideologiska övertygelse, och det nakna hat som de visar sina ideologiska motståndare, behöver detta förtydligas. Jag kan bara anta att Antifa mycket väl vet att de agerar med statens samtycke. Notera att detta samtycke inte behöver betyda uppenbart gillande. Det handlar snarare om att myndigheterna har gjort något slags kostnadsberäkning och kommit fram till att det inte är mödan värt att försöka krossa och skringa Antifa-medlemmarna. Om samtycket sedan infinner sig måste bedömas från fall till fall..

Med tanke på att Antifas aktiviteter definitionsmässigt är olagliga, är Antifa givetvis sårbara om nu myndigheterna skulle få för sig att slå till hårt. De är också sårbara för att undermineras ekonomiskt (genom att sparkas ut ur de hus de ockuperar) och att bli infiltrerade av polis och säkerhetstjänster, och försvagas strukturellt och ideologiskt genom att deras ledare fängslas.

Det ligger därför i deras intresse att inte störa myndigheterna alltför mycket. Men de måste hålla sig nära gränsen för vad staten kan tolerera för att kunna vara effektiva enligt sina egna mått. Således måste de göra samma beräkning som myndigheterna och undersöka om det är värt att investera sina resurser i en viss tillställning. Detta kräver en kombination av "empirisk forskning" och politisk sakkännedom som kräver ganska mycket energi för att skaffa sig och hålla uppdaterad.

5) Svagheter

Vid en första anblick verkade det som att Antifa i Köln var en potentiellt mycket effektiv kraft i den gatupolitiska världen runtom i Västeuropa. Men efter att ha gått igenom nyhetsrapporteringen och samlat information tycks det mig som att den slutsatsen är obefogad. Jag tror faktiskt inte att Antifa utgör en kraft som kan påverka händelseutvecklingen i någon större utsträckning.

Som sagt fanns det troligtvis inte mer än runt 2000 Antifa-medlemmar i Köln. Om vi antar att Antifa sammanlagt har runt 5000 aktivister i västra Europa talar vi fortfarande om ganska små antal som inte kan samla sig i sin helhet ens för ett stort evenemang som Köln. Till och med i Köln kunde de endast uppnå sina mål genom att ha myndigheterna på sin sida, i det att polisen lät dem ta sig runt obehindrat och blockera gator, sabotera infrastruktur och hota och misshandla demonstrationens deltagare.

Det är svårt att tro att Antifa hade mer rörelsefrihet än vad de tyska myndigheterna tillät dem. Det är givetvis en oerhörd tragedi att de tyska myndigheterna inte tycks bry sig om stora gäng med kriminella aktivister ur extremvänstern som i praktiken styr vad som händer och inte händer på de tyska gatorna, men det här har mer att göra med tysk politik än med Antifa.

Man behöver heller inte påpeka att Antifa knappast skulle kunna existera utan myndigheternas tillåtelse.

• De är inte ett uppror.

• De kan inte skapa eller sköta om ett modernt samhälles fundament.

• De är inte en blivande statsmakt.

• De har ingen moralisk auktoritet.

• De är inte en massrörelse.

• De har ingen militär kapacitet.

• De kan inte erövra och behålla territorium.

När staten väl väljer att krossa Antifa kommer Antifa att krossas. Men när staten väljer att beskydda Antifa, kommer de att bli irrelevanta och dränkas av statens övermäktiga resurser. Antifa är endast relevant i marginella fall där samhället och staten är svaga, splittrade eller ambivalenta i sin syn på den politiska utvecklingen och saknar förmågan att ta initiativet (varpå Antifa fyller det tomrum som uppstår), eller inte har tillräckligt med mod för att utöva politiskt tryck mot vissa partier (varpå dessa låter Antifa göra grovjobbet åt dem och sedan skyller ifrån sig). Att denna situation tycks råda i flera europeiska länder påverkar inte Antifas grundläggande svagheter.

En annan uppenbar svaghet är avsaknaden av självständiga ekonomiska resurser. Ankedoten ovan om hur husockupanter försökte få sina "rättigheter" erkända av staten visar på Antifas ekonomiska svaghet överlag, åtminstone i de fall då anekdoten kan appliceras på Antifa i ett bredare perspektiv. Om den holländska staten förnekar dem denna "mänskliga rättighet" kommer åtskilliga Antifa-medlemmar att tvingas arbeta för att försörja sig.

Men Antifas ekonomiska svaghet kommer också att minska antalet nya rekryter och minska den tid som krävs av varje ny medlem för att bli accepterad. Därigenom minskar också Antifas styrka på det hela taget. Detta skulle också minska deras möjligheter att delta i internationella evenemang, vilket också förklarar varför så många inte lyckades ta sig till Köln. Det är svårt att tro att de har något bättre att göra med sin tid.

Även om Antifa enbart kan fungera med statens tillåtelse, kan de också stängas ned om staten bestämmer sig för det. Ännu viktigare är dock det faktum att medlemmarnas aktivism är helt beroende av en stark välfärdsstat, vilket VH har förklarat för mig. Enligt honom är de flesta av de aktivister som slåss ute på gatorna mellan 16 och 28 år gamla, och de överlever på socialbidrag medan de lever i ockuperade hus. När de tar sig vidare till Antifas "taktiska" gren, tar de på sig mer "organisatoriska" uppdrag samtidigt som de fortsätter att leva på socialbidrag eller på jobb hos olika typer av organisationer ("antirasistiska" organisationer, invandringspositiva organisationer och så vidare, som alla finansieras av skattebetalarna). Detta betyder att ett stort antal av dessa parasitiska extremvänsteraktivister försörjs av staten samtidigt som de arbetar på att underminera staten och dess lagar. Om vi åsidosätter det absurda i denna situation och vad den säger om det moderna Europa, är det uppenbart att en av de mest effektiva metoderna att skada eller förstöra Antifa är att se till att dess medlemmar inte längre får några bidrag från staten.

Den sista svagheten handlar om öppenheten i Antifas rekryteringsprocess. Med tanke på hur många medlemmar som skall till för att Antifa skall kunna bli effektiva, och avsaknaden av någon effektiv metod som en infiltratör skulle kunna använda för att allvarligt skada Antifas möjlighet att bedriva sin kriminella aktivism, måste vi anta att vem som helst som vill gå med kan gå med, förutsatt att de visar någon miniminivå av lojalitet och hängivenhet.. Detta indikerar att det skulle gå att skada Antifas möjlighet att rekrytera och deras kamplust på en och samma gång, om man lyckas finna något sätt att infiltrera Antifa som verkligen skulle skada organisationen.

Om man är beredd att ta till kriminella metoder är det förstås inte svårt att föreställa sig hur Antifa skulle kunna undermineras inifrån. Att göra så utan att själv begå något brott skulle dock kräva en ingående kunskap om vilken slags information om individuella medlemmar man kan komma åt som sedan kan ges till polis (som häktar dem), myndigheter (som skär av deras bidrag), eller arbetsgivare (som avskedar dem). Frågan är om inte en öppen debatt som riktar sig till de relevanta delarna av välfärdsstaten samt polis och åklagare skulle vara effektivare.

Sammanfattning

Antifa kan samla relativt stora mängder aktivister och bedriva våld på gatunivå för att stänga ned demonstrationer och liknande, men de har inga av de egenskaper som skulle kunna påverka någon europeiska stats inställning gentemot islamiseringen. Huruvida någon viss demonstration kan äga rum beror i sista hand på myndigheterna, inte Antifa. Notera också att Antifas totalt sett ringa antal och ekonomiska resurser gör det i praktiken omöjligt för dem att störa internationella evenemang som hålls vid samma tidpunkt runtom i Europa.

Trots detta är Antifa ett tillräckligt allvarligt politiskt fenomen för att man skall ta dem på allvar, särskilt med tanke på att de är beredda att ta till våld som kan visa sig bli dödligt. Även om jag inte har tagit upp denna aspekt av saken, vore detta i sig ett fullt tillräckligt skäl för att krossa Antifa, om nu en sådan kaotisk organisation någonsin kan elimineras helt. Beredvilligheten hos ett litet fåtal Antifa-medlemmar att ta till våld mot misshagliga individer är förmodligen ett problem bara för de som motsätter sig islamiseringen. Att identifiera de som gör sig skyldiga till sådana angrepp är en utmärkt anledning att infiltrera Antifa.

Antifas kanske största svaghet är att hela deras operativa doktrin, åtminstone vad gäller storskalig aktivism, är beroende av en välfärdsstat som sätter gränserna för vad Antifa kan göra. Om de civila myndigheterna vid något tillfälle skulle försvinna eller upphöra att fungera, kommer Antifa snabbt att inse att stålkängor och basebollträ inte är särskilt effektiva mot modern vapenteknologi. Om den dagen kommer, kan de mycket väl komma att inse att det är en mycket dålig idé att ge sig in i en kamp på liv och död med otillräcklig beväpning.

Källa: Falkblick (importerad blogg)