Åsikterna uttryckta i denna samlingsblogg representerar varje enskild skribent,
och överensstämmer därmed ej nödvändigtvis med samtliga listade skribenter.

torsdag 25 september 2008

Extremvänstern och deras kompisar i polisledningen

Ursprungsartikel:
http://advodia.blogspot.com/2008/09/extremvnstern-och-deras-kompisar-i.html


Så har då de små vänsterextremisterna åter igen visat sig från sin mest osympatiska sida, och att så sker borde väl inte förvåna någon. Socialismen har trots allt alltid varit en våldets ideologi i betydligt högre grad än en fredens. Marx fastslog i Kommunistiska manifestet att samhällsförändring måste ske genom blodig revolution och anarkisten Bakunin var en slags revolutionsturist som reste runt i Europa för att slåss på den ena barrikaden efter den andra. Sedan kom de blodbesudlade kommunistregimerna runt om i världen och 70-talets våg av vänsterterrorism, bådadera med stora supporterskaror även inom den parlamentariskt verkande socialismen. Och om den moderna vänsterns samtida idoler inte är lika öppna i sitt förespråkande av våld som sina föregångare så är de i alla fall inga uttalade motståndare. Nu i Malmö visade det sig när Michael Hardt, den ene författaren till vänsterbibeln Imperiet, fick frågan om hur han ställde sig till våldet under European Social Forum och svarade: "Mamma har alltid sagt åt mig att inte förespråka våld i teve". Humoristiskt, visst, men faktum är att han inte heller tog avstånd från våld i något annat han sa. Minns slutligen hur många inom vänsteretablissemanget som trädde till försvar för våldsverkarna i Göteborg för några år sedan!

Det sistnämnda är antagligen förklaringen till polisens mer än lovligt mjäkiga insats nu i Malmö. Man var helt enkelt rädda för att få lika hård kritik den här gången och tycks rakt av ha köpt vänsterns bild av Göteborgskravallerna som enbart resultatet av polisprovokation. Så istället för att göra sitt jobb valde polisledningen att låta manskapet bara stå och se på medan bilar och byggnader vandaliserades och medan människor misshandlades. Givetvis födde detta frustration hos de utkommenderade poliserna likaväl som känslor av triumf hos vänsterextremisterna. Men ett av de ansvariga polisbefälen, Jarl Holmström, ser ändå polisens taktik som en framgång då han intervjuas i DN. Hans svar på reporterns frågor är otäck läsning för vän av ordning.

Inför konstaterandet att demonstranterna upplevde sig som segrare säger han: "Från polisen har vi ingen prestige i om någon anser sig vara segrare. Reclaim the street var en allmän sammankomst och det är en seger för polisen att den kunde genomföras." Men att vänsterextremisterna upplever att våld ger framgång, är det verkligen inget problem? Och om genomförandet av en allmän sammankomst för odemokratiska extremister är en seger för polisen trots förekomst av våld, gäller det även om de bränner ner några hus också? Eller var tusan går gränsen?

Sedan får Holmström frågan om polisen inte åtminstone borde ha ingripit när flera av demonstranterna kastade flaskor mot dem, men nej då: "Det var ett gott exempel på hur viktigt det är att strategiskt hålla huvudet kallt och inte låta sig provoceras till oplanerade insatser som kan få allvarliga konsekvenser." Vilket får mig att undra om den principen gäller även i andra situationer. Tycker Holmström till exempel att poliser som rycker ut mot en pågående misshandel ska avvakta hellre än att göra en "oplanerad" insats och riskera att misshandlarna vänder sig mot dem? Framförallt måste man här dock invända att i fall som dessa har polisen en skyldighet som sträcker sig bortom den enskilda situationen, nämligen att som det demokratiska samhällets representanter alltid stå upp mot det demokratiska samhällets fiender. Det handlar om principer och det handlar om allmänhetens förtroende.

Nästa gång slöddret försöker ta över gatorna vill jag inte se dem mötas av några jävla "dialogpoliser" utan av beridna kosacker med knutpiskor och blanka sablar á la S:t Petersburg 1905, okej?!

(Sedan är det förstås många som nu kan tänkas vilja invända att de flesta i Reclaim the streets demonstration faktiskt inte hade sönder några fönster, antände några bilar eller kastade några flaskor. Och det är möjligt att så är fallet, men med tanke på hur ofta organisationens demonstrationer har spårat ur är det faktiskt enbart löjligt att försöka friskriva dem från allt ansvar.)


DN berättar om polisens agerande i Malmö:
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?a=831032

Flera polismän anmäler ledningen:
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=147&a=831153

Dan Jönsson i DN Kultur om (bl.a.) Michael Hardts ovilja att ta avstånd från våldet:
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=2207&a=831201

-


Källa: Advodia (importerad blogg)

Inga kommentarer: