http://falkblick.nu/?p=393
Det har inte varit någon ordning i Belgien sedan valet den tionde juni förra året. Först efter sex månader tillsattes en interrimsregering, som efter ytterligare fyra månader ersattes av en, som det var tänkt, permanent regering ledd av den flamländske kristdemokraten Yves Leterme. Leterme har dock mött alla sorters problem. Det senaste är att nationalistiska N-VA lämnar den kartell man haft med Letermes parti CD&V.
Den stora frågan i Belgien - den som den politiska krisen i första hand beror på - är frågan om ökat självstyre, eller t o m självständighet, för Flandern. Det mest nationalistiska partiet är invandringskritiska Vlaams Belang, med 17 % av de flamländska rösterna i senaste valet, som kräver självständighet. Partiet, som är arvtagare till Vlaams Blok som förbjöds 2004 pga “uppvigling till hat och diskriminering”, har dock inget direkt inflytande i belgisk politik eftersom de andra partierna vägrar att samarbeta med dem; vad man kallar Cordon Sanitaire.
Det hade emellertid N-VA, som alltså var i valkartell tillsammans med kristdemokraterna tills i onsdags. Partiet, som fick ca 5 % i senaste valet, arbetar mer för självstyre än för full självständighet. Det gör även nya Lijst Dedecker, som fick knappt 6 % i valet men som varit en komet i mätningarna sedan dess, delvis på Vlaams Belangs bekostnad. Partiet motsätter sig blockaden av Vlaams Belang och menar att den är odemokratisk.
Vidare har lilla socialliberala VlaamsProgressieven nationalistiska inslag. Inget av dessa partier stöder Letermes regering, vilket visar på klyftan i belgisk politik mellan centralistiska valloner å ena sidan, flamländska nationalister å andra sidan, och mer kompromissvilliga flamländska partier som CD&V och Open VLD (fastän även dessa förespråkar mer regional autonomi) i mitten. Vid nästa års regionalval lär de nationalistiska partierna gå framåt, något som kan spetsa till situationen ytterligare.
Framgången för de nationalistiska partierna, och svårigheterna att skapa en funktionsduglig regering, har lett till att det på allvar börjat spekuleras i att Belgien kommer att delas. Vissa mätningar tyder på att det finns en stor opinion för det i Flandern.
Frågan har stor betydelse även utanför Belgien. De politiskt korrekta är våldsamt fientliga mot en eventuell delning av Belgien. Den holländske femöres-multikultiaposteln Ian Buruma tar starkt avstånd mot tanken på en delning i en förvirrad artikel och den engelska vänstertidningen Guardians Sarah Morris talar till och med om att utesluta ett självständigt Flandern ur EU. Uppdelning av länder i Östeuropa och Tredje världen är en sak - sådant kan PK-eliten ofta försvara - men nationalism i Västeuropa är någonting helt annat. De ser, även om de inte säger det högt, östeuropéer, afrikaner och araber som människor som inte nått vår höga kulturella nivå. Att de är nationalister är därför förlåtligt, precis som det är förlåtligt om ett barn stjäl eller slåss, men att vi västeuropéer sysslar med dumheter som att dela upp nationer, det är helt enkelt oförlåtligt. Det rubbar hela deras världsbild. Skulle Belgien delas upp skulle det vara en kraftfull symbol för nationalismens återkomst. Det känner förstås sådana som Buruma och Morris; det är därför de motsätter sig en delning med sådan kraft.
Källa: Falkblick (importerad blogg)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar