Är ökad invandring verkligen vägen till Paradiset?

Ursprungsartikel:
http://advodia.blogspot.com/2008/08/r-kad-invandring-verkligen-vgen-till.html


På gårdagens DN Debatt presenteras en ny rappport från Institutet för framtidsstudier. Den handlar om hur invandringen till Sverige kommer att öka och hur oerhört bra detta är för alla parter. Handeln kommer att utvecklas, världen blir "mer sammanbunden", Sverige kan ha fortsatt hög tillväxt och invandrarnas hemländer tillförs kapital i form av hemskickade pengar. (Låt mig höra ett Halleluja från församlingen!) I slutet av texten medger man dock att det också finns vissa mindre problem med invandringen, och man lyckas komma på tre stycken: Att utflyttningen av högutbildade på vissa håll i tredje världen skapar problem, att enskilda migranter kan råka i händerna på människosmugglare eller människohandlare, samt att de vinster invandringen skapar riskerar att bli ojämnt fördelade.

Alltihop är så politiskt korrekt och så dumt att man blir illamående. Det är förvisso en inte ovanlig åsikt att vi behöver en ökande invandring för att motverka de samhällsekonomiska konsekvenserna av en stadigt åldrande befolkning, men andra forskare betvivlar den saken. För en månad sedan skrev till exempel de båda professorerna Anders Klevmarken och Björn Lindgren, verksamma i ett storskaligt forskningsprojekt om den svenska befolkningsutvecklingen, på DN Debatt: "Enbart om invandringen skulle begränsas till vad vi kan kalla gästarbetare skulle det bli några märkbara konsekvenser för finansieringen av vård och omsorg. Men dels har vi uppfattat detta som ett icke önskvärt eller politiskt omöjligt alternativ. Dels skulle det behövas så stora mängder gästarbetare att det inte heller av det skälet innebär en lösning på problemet." Med ökat mottagande av vanliga invandrare skulle dessa, om jag förstår texten rätt, inte kunna bidra nämnvärt mer än vad de belastar. Författarna menar därför att ett mer realistiskt alternativ än ökande invandring är att låta nästa generations pensionärer själva betala en större del av vad deras vård kostar och att höja pensionsåldern. Kanske kan man också stimulera till ett ökat barnafödande, såsom dagens huvudledare i DN tror?

Sedan har vi då detta med att migrationen skulle vara till fördel även för de som blir kvar i tredje världen. Dels eftersom migranterna sänder hem stora summor pengar, dels eftersom de "ofta återvänder till hemlandet med högre utbildning och nya idéer". Och att de sänder hem mycket pengar är odiskutabelt, men hur många är det egentligen som återvänder? Faktum är att det i delar av tredje världen råder en akut brist på bland annat kvalificerad sjukvårdspersonal, just för att stora delar av den utbildade arbetskraften sökt sig till andra länder (och att det problemet existerar medger ju även artikelförfattarna lite längre fram i texten). Framförallt måste man ändå fråga sig om inte den initiativkraft som krävs för att lämna sitt hemland bakom sig är exakt den hårdvaluta tredje världen behöver allra bäst?

Det stora problemet här som så ofta annars när invandringen kommer på tal är dock att man blundar för de verkliga utmaningarna. För även om vi inte har 200.000 invandrare om året inom några decennier, som artikeln förutspår, så är det ett demografiskt faktum att personer med utländsk bakgrund kommer att utgöra en majoritet av Sveriges befolkning innan århundradet är slut. Bara en idiot, en drömmare eller en väldigt ohederlig människa kan låtsas att detta inte kommer att innebära en fundamental omvandling av vårt land och vårt samhälle.

Till att börja med kommer sammanhållningen bland människorna att sättas på svåra prov när Sven Svenssons grannar och arbetskamrater heter sådant som Mohamed och Felipe och Slavenka lika ofta som Pelle eller Lotta. Och man bör absolut inte underskatta betydelsen av den samhörighetskänsla som gemensamma allmänna referenspunkter, grundläggande värderingar och rötter ger. En samhörighetskänsla utan vilken samhället tenderar bli en rent praktisk historia, något man engagerar sig i enbart för att tillvarata egna intressen. (Utpräglat pluralistiska samhällen tycks bara fungera då den gemensamma traditionen är svag från början och man istället har en gemensam stark vision, som i USA med "the american dream".) Att sedan internet kanske i slutänden är ett större hot mot samhällsgemenskapen än vad invandringen är, genom att minimera betydelsen av närsamhälle och nationsgränser i det sociala livet, det gör inte att invandringens specifika problematik på området kan förtigas.

Vill invandrarna förresten integreras i det svenska samhället? Mycket tyder på att många av dem helst håller sig för sig själva och så långt det går fortsätter leva efter hemlandets traditioner och värderingar. I Axess 1/07 recenserar Lisbeth Lindeborg, doktor i statsvetenskap, några böcker om unga muslimer i väst. Hon konstaterar där (s.39): "Enligt Keleks, och andras, studier vill de flesta turkiska och kurdiska familjer inte integreras. Deras syn på samhälle, värld och människa har inte ändrat sig genom flyttningen till väst. Många av de tonåringar som Kelek kommer i kontakt med, berättar hon, har ännu inte anlänt i det moderna samhället, trots att de är födda och uppvuxna i Tyskland, trots att de är klädda efter senaste modet, kommunicerar med mobil, ägnar sig åt dataspel, lyssnar på hiphop och äter fast food. I sina sinnen lever de kvar i förfädernas anatoliska byar med de värderingar som deras föräldrar packade ner i bagaget, då de lämnade hembygden. Det är värderingar som det muslimska manssamhället föreskriver och där koncepten om underdånighet inför familj, klan och manliga överhuvud, om lydnad, heder och skam formuleras av män. Döttrar, systrar och fruar har ingen talan. Dessa unga män växer upp i en värld som är strängt hierarkiskt strukturerad, då det ofta bara finns en enda absolut sanning som ingen får eller vågar ifrågasätta - här tolereras inga tvivel och inget sökande efter en annan vishet." Saken är förstås också den att ju fler invandrare, desto lättare att hålla fast vid traditionerna från hemlandet för de som vill det.

Med en allt större andel etniska icke-svenskar kommer följaktligen andra värderingar än de mer eller mindre politiskt korrekta att växa sig starka i samhället. Att undersöka exakt vilka värderingar våra invandrare bär på tycks förvisso vara tabu, men att många muslimer har väldigt konservativa eller på annat sätt tveksamma värderingar står i alla fall klart. Av egen erfarenhet vet jag att det också hos högutbildade och sekulariserade muslimer i vårt land ofta finns sådant som antisemitism och en nedlåtande syn på sexuella minoriteter. Så om kristdemokraterna bara tonade ner det specifikt kristna (och det Israelvänliga!) till förmån för en mer allmän moralkonservatism skulle de säkerligen kunna växa till ett av våra största partier, genom anslutning från den stora gruppen moralkonservativa som finns bland invandrarna.

Angående muslimerna så står vi inför en situation där de beräknas vara dubbelt så många inom bara några få decennier (muslimska kvinnor föder i genomsnitt tre gånger så många barn som etniskt svenska), vilket innebär att islam mycket väl kan bli den religion i vårt land som har flest aktiva utövare. Exakt vad detta innebär i praktiken är svårt att förutsäga, men självlart kommer det att märkas. Om inte annat kommer de att få en betydligt starkare röst i samhällsdebatten.

Vi vet också att ökande invandring medför ökande brottslighet och att detta inte enbart kan förklaras av socioekonomiska faktorer. Samhällets pris för denna är mycket högt, inte bara i ekonomiska termer, men de enskilda brottsoffren betalar ett än högre pris.

Härutöver finns otaliga andra områden där invandringen påverkar livet i högre eller lägre grad, utan att sambandet alltid är uppenbart. Trafiken kan tjäna som exempel. Undersökningar visar nämligen att invandrare är inblandade i markant fler trafikolyckor än etniska svenskar. Vilket kan antas bero både på ovana vid svenska trafikregler och på en annan inställning till trygghet. Så när nollvisionen för trafikdödade misslyckas är det ökande antalet invandrare på vägarna en stor del av förklaringen.

Sammanfattningsvis finns det alltså många och stora frågor kring den ökande invandringen. Frågor som grundligt och förutsättningslöst måste diskuteras och utredas om vi ska ha en chans att möta morgondagens utmaningar. Detta kan bara ske om alla som inser sakernas tillstånd vägrar hålla käft, trots risken för sociala sanktioner och lättvindiga anklagelser om rasism.

Låt mig avsluta med några ord från den danske politikern Naser Khader: "-Ni svenskar borde önska er en egen Muhammedkonflikt, så att ni vågade diskutera de problem som finns. Det är djupt problematiskt att leva i en lögn." (DN 27/1 -07)


Gårdagens artikel på DN Debatt:
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=572&a=820710

Dagens huvudledare i DN tar upp tråden:
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=573&a=821175

-


Källa: Advodia (importerad blogg)