Det nya Ryssland och Sveriges försvarsprioriteringar

Ursprungsartikel:
http://falkblick.nu/?p=351

Det kan knappast ha undgått någon att den av många länge befarade ryska återställaren av det sovjetiska väldet på Kaukasus har inletts i.o.m. krigsutbrottet i Georgien. Det kan mot den bakgrunden vara värt att påminna de svenska politikerna om deras huvudlösa försvarsplanering.

Efter rapporter om hur ryska och separatistiska trupper understödda av Ryssland rycker fram långt utanför Sydossetiens gränser och hur ryskt flyg bombar Georgiens huvudstad Tiblisi står det nu klart att det inte är frågan om något ryskt “Kosovo för Kosovo”, d.v.s. någon vedergällning för det hialösa beslutet från tidigare i år att erkänna den serbiska provinsen Kosovo som självständig stat, ett beslut om USA och ledande EU-länder stod bakom och genomdrev och som entusiastiskt stöddes av svenskt etablissemang och svenska medier. Allas vår flygande halländare, Carl Bildt, skulle ju t.ex. prompt iväg dit som förste internationelle statsman för att utlova ännu mer svenska skattemedel i bidrag till den nya staten. I den vevan varnande många för att de prejudikat som etablerades i och med att en provins efter omfattande etnisk rensning tilläts bryta sig ur en statsbildning skulle medföra omfattande komplikationer och konflikter i många delar av världen, och Ryssland lovade redan då öppet att man skulle hantera de Georgiska separatistenklaverna Sydossetien och Abhazien på samma sätt som USA och västeuropa hanterat Kosovo.

Detta är naturligtvis illa nog, men skulle i sig bara ha varit ett kvitto på dumheten i vår egen hantering av Kosovofrågan, och det hade varit svårt att peka finger mot Moskva för att de genomför precis samma politik som den vi i västvärlden redan gett kollektiv sanktion för när det passade oss. Tyvärr är det nu uppenbart att Kosovoprejudikatet bara användes som svepskäl för att påbörja en rysk återerövring av Kaukasus. Detta har inte passerat obemärkt i de delar av världen som till nyligen led under det sovjetiska oket, och så har också de baltiska staterna och Polen tagit det exempellösa steget att öppet fördöma Rysslands aggression i Georgien som “imperialism och revisionism”, medan Ukraina hotat med att blockara Rysslands tillgång till den ryska svartahavsflottans hembas i Sevastopol. Kort sagt, det är i mångt och mycket en återgång till den konflikt som drev det kalla kriget vi ser, och av tonläget i omvärlden framgår tydligt hur allvarligt andra ser på saken.

Det är läge att påminna om de senaste årens obekymrade nedmontering av det svenska försvaret under såväl socialdemokratiskt som borgerligt fögderi och den totalt häpnadsväckande försvarspropositionen där militära hot mot Sverige och vårt närområde avfärdades till förmån för en massa oblygt svammel om klimathot och växthuseffekt. Sällan har väl en hel yrkeskår - våra s.k. försvarspolitiker - klätts av så in på bara kroppen av verkligheten så snart efter att de med hög svansföring förkunnat ett budskap som visat sig vara rent struntprat. Det kanske är dags att fundera på om vi verkligen bara skall ha trupp i Kosovo, Afrika och Afghanistan och strunta fullständigt i territorialförsvaret? De georgiska trupper som sitter fast i Irak medan ryska tanks far fram över deras hemland hade säkert kommit till bättre användning hemmavid…

Källa: Falkblick (importerad blogg)