http://falkblick.nu/?p=368
Under de senaste dagarna har det kommit två lovande utspel om invandringsfrågan från borgerligt håll.
Det första var en gästkrönika i GP med den ständigt orädde och skarpe Mauricio Rojas som avsändare. Krönikan är en reflektion över den politiska utvecklingen i Europa, där alltfler länder nu omprövar sin inställning till mångkultur och invandring. Vad om är intressant med krönikan är att han inte bara talar om utvecklingen, utan mer eller mindre välkomnar den:
Rätten att vara olika förutsätter en skyldighet att vara lika i vissa fundamentala aspekter.
Denna grundläggande likhet handlar inte bara om acceptansen av samhällets formella spelregler. En gemenskap förutsätter mycket mer än så och växer ur en historia och en kultur, som alla måste bekanta sig med för att kunna bli delaktiga i den nationella gemenskapen. Därför talas nu explicit om brittiska, franska, tyska eller danska värderingar, som en grund för en mångfald som inte växer i motsats till det nationella arvet utan som en vidareutveckling av detsamma.
I Sverige har vi ännu inte sett en motsvarande ansats till att omdefiniera vår så misslyckade integrationspolitik. Den tiden kommer, ty verkligheten kommer inte att låta oss att i all evighet fortsätta som vi hittills gjort. Frågan är hur länge vi ska behöva vänta på en sådan förändring.
Nu tillhör inte Mauricio Rojas tungviktarna i svensk borgerlighet (vilket onekligen är synd) men icke desto mindre är det ett viktigt inlägg i debatten. Svensk borgerlighet har länge låtsats att man inte ser den förändring som pågår i våra grannländer (vilket vi skrivit om tidigare). Vi kan hoppas att personer som Rojas får fler borgerliga politiker att släppa sargen i debatten. För som Rojas själv skriver, kan man inte blunda för verkligheten hur länge som helst.
Bakom det andra utspelet står migrationsminister Tobias Billström, som på dagens DN Debatt vill ställa hårdare krav på invandrare:
Regerinens reformer räcker inte. Vi är alltför tafatta när det gäller att klargöra våra krav på människor från andra kulturer. Det finns ingen rättighet för just invandrare att vara arbetslösa i någon speciell del av Sverige.
I Sverige råder en utpräglad rädsla för att tydligt kommunicera helt fundamentala värderingar och värderingsburen lagstiftning till människor som kommer hit. Oron för att missförstås eller utpekas som främlingsfientlig gör att vi i praktiken helt avstår från att ge en realistisk bild av vilka krav som gäller för den som vill leva ett bra liv i Sverige.
Nu kan man förstås, om man vill, avfärda Billströms utspel som tomma ord och fjäskeri för den allt större grupp väljare som lutar mot Sverigedemokraterna. Man kan också invända att skärpta krav inte hjälper så länge regeringen inte vågar föreslå en faktisk minskning av invandringen. Slutligen kan man känna uppgivenhet över att Billström fortfarande bekänner sig till ett "öppet" och "internationellt" Sverige.
Jag menar dock att utspelet likväl måste ses som ett gott tecken. Vi har för första gången en migrationsminister som erkänner att den svenska integrationspolitiken i grund och botten har misslyckats, och som är beredd att tala om vissa grundläggande värderingar som även invandrare måste acceptera. När regeringen för ett halvår sedan sjösatte planerna på ett försörjningskrav för invandrare som vill ta sina anhöriga till Sverige, välkomnade vi förslaget samtidigt som vi var tydliga med att fler åtgärder behövdes. På samma sätt bör de senaste dagarnas borgerliga utspel ses: regeringen är på rätt väg tankemässigt, även om förändringarna görs med babysteps.
Det är också här den avgörande skillnaden mellan de borgerliga partierna och oppositionen finns. Medan det inom borgerligheten faktiskt finns krafter som vill ompröva den förda invandringspolitiken, råder det inom oppositionen totalt konsensus om att fortsätta de senaste 20 årens politik (senast genom förslaget om en ny flyktingamnesti). Förvisso finns det socialdemokratiska väljare och lokalpolitiker med en annan uppfattning, men dessa röster når aldrig upp i partistyrelsen. Detta är något att tänka på för dem som menar att det inte gör någon skillnad om regeringen är borgerlig eller socialdemokratisk…
Källa: Falkblick (importerad blogg)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar